LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Gamereactor
      artiklar
      The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom

      Zelda: Tears of the Kingdom ser ljummet ut

      Mackan är kåserar om uppföljaren till det bejublade Breath of the Wild och är långt ifrån övertygad efter Aonumas presentation.

      Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

      * Obligatoriskt att fylla i
      HQ

      Jag har aldrig varit speciellt förtjust i något av Zelda-spelen sedan de övergick till 3D. Nej inte ens Ocarina of Time kontroversiellt nog trots jag på den tiden själv ägde en amerikansk-importerad Nintendo 64 och nästan blint dyrkade allt som bolaget gjorde. Fanboy-dimman var intensiv och ogenomtränglig. Sony och Sega var oduglingar och alla som inte älskade Mario fnös jag i förakt åt, men så blir det väl lätt när man växte upp i Bergsala-diktaturens skugga.

      För mig var (och är) The Legend of Zelda: A Link to the Past seriens oöverträffbara höjdpunkt, ett nästan obeskrivligt perfekt spel i alla dess former. Man skulle självfallet kunnat påstå att min kärlek förblindar mig, men nej så är inte fallet. För mig går detta djupare än så och något gick förlorat i övergången till tre dimensioner för Link, Zelda och Hyrule. Situationen hjälptes väl knappast av hur olidligt grötig den genomsnittliga visuella presentationen på Nintendos 64-bitars-konsol var och Ocarina of Time var knappast något undantag.

      The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom
      Så nära nirvana man kan komma i Zelda-fandomen.

      Tur då att både Four Swords Adventure och The Minish Cap existerade till Gameboy Advance. Två spel som gav mig många timmar glädje och byggde vidare på allt jag älskade med Links SNES-äventyr, även om inget av dom någonsin överträffade det. Så döm av min förvåning då jag i upptakten till Breath of the Wild fann mig mer och mer exalterad över vad som presenterades av Nintendo i alla trailers och speldemonstrationer. Nyfikenheten och magkänslan drev mig faktiskt chansa och investera i både en Switch likväl som det nya Zelda-spelet.

      Detta är en annons:

      Så där satt jag slutligen dagarna efter lansering, redo att utmana mina fördomar om vad ett Zelda-spel skulle vara och inte vara. Precis som för många andra och kanske inte minst då den underbart excentriska Giantbomb-redaktören Dan Ryckert blev jag snabbt överväldigad och nästan chockerande besatt av Breath of the Wild. Det nya Hyrule, dess expansiva landskap och de många möjligheter spelet presenterade tog bokstavligen luften ur mig och under flera veckor var Nintendos nya, radikalt annorlunda äventyr allt jag kunde tänka på.

      The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom
      Vertikalt så det förslår, men sen då?

      Upptäckarglädjen från seriens rötter var tillbaka och varje nytt bergskrön, varje dalgång och lummig skog frammanade en nästan känsla inom mig jag inte haft sedan jag satt där med mitt Super Nintendo och utforskade Hyrule i A Link to the Past. En absolut besatthet och jag insöp varje beståndsdel av Breath of the Wild som ett fint, gammalt rödvin. Med tid och lite distans kom jag dock att se spelets flera fundamentala brister i dess högst repetitiva upplägg, förvånansvärt tomma värld och inte minst avsaknaden av de klassiska grottorna.

      Med det sagt är Breath of the Wild fortfarande i mina ögon det i särklass bästa 3D-Zeldat, mycket på grund av just dess öppna approach och fantasieggande vidsträckta värld med dess många hemligheter. Det var ett fundamentalt steg i rätt riktning och allt Nintendo egentligen behövt göra i mitt tycke är att strama till upplevelsen, expandera variationen av sidouppdrag och fylla ut de gapande tomrum som fanns i Hyrule. Upptäckarlusten och viljan att vända upp och ner på varje sten i spelet fanns där redan, så ge oss då en god anledning till att göra det. Belöna oss som spelare med annat än bara ännu ett hjärta eller lite mer stamina.

      Detta är en annons:
      The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom
      Zelda-seriens svar på en potatis.

      Sex år har hunnit förflyta och inför gårdagens presentation av The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom var jag genuint nyfiken på vad Nintendo skulle visa upp. Mina förväntningar var rimliga, och att de återigen skulle vidhålla fokus på en interaktiv, stor, öppen värld var givet. Så varför kändes då demonstrationen så olidligt ointressant? Fuse-mekaniken såg väl förvisso intressant ut men för mig personligen passar den illa i ett Zelda-äventyr och konstruerandet av olika fordon förde tankarna till Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts mer än något annat. Visst, Link hade lite längre hår, Hyrule är mer vertikalt och vapen går fortfarande sönder så fort man nyser på dom.

      Vad detta allt? Nej självfallet så kan man väl (förhoppningsvis) förutsätta att Tears of the Kingdom kan erbjuda långt mycket mer nytt än vad som visades under de tio minuter som Aonuma spenderade i spelet. Men jag kan trots detta inte skaka bort känslan av deja vu. Det kändes som DLC mer än ett nytt spel och kanske är det vad som mer än något annat får mig att ställa mig tvekande till vad som borde vara Switchens svanesång. Sex års utveckling borde gett mer kan man tycka. Inte minst visuellt där Tears of the Kingdom såg direkt samstämmigt ut med sin föregångare och paketet kändes som helhet undermåligt. Luften gick lite ur mig och trots förväntningarna var rimligt ställda var eftersmaken den av lätt besvikelse.

      The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom
      The Legend of Zelda: Nuts and Bolts?

      Men vem vet, undertecknads gnällande motbevisas väl i slutändan och The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom visar sig kanske bli guds återvändo till konsolvärlden. Nintendos svar på Mona Lisa och Für Elise sammanslaget i en tårdrypande vacker, känslosam upplevelse som kommer att definiera industrin i sekel framöver. Ärligt talat så vet jag inte just nu men Tears of the Kingdom kändes ljummet och fyllde mig inte direkt med en panisk lust att springa ut till närmaste butik och förboka spelet. Kommer jag ge det en chans? Jo säkerligen men om huruvida det kommer bli på lanseringsdagen eller inte känns högst tveksamt i skrivande stund. Kom igen Nintendo, ge mig en anledning att längta, sukta och tråna efter ett nytt Zelda. Cause this ain't it.

      Vad är dina tankar om The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom efter gårdagens presentation?

      Relaterade texter



      Loading next content