Jag älskar att flyga och trivs aldrig så bra som när jag spänt fast mig en flygstol och ser hur vi sakta börjar backa ut mot startbanan för att sedan vråla iväg upp i skyn. Snart luktar det fika i kabinen och flygvärdinnorna undrar om jag vill ha en kopp kaffe, och det vill jag ju gärna.
Jag älskar också att flyga i spel. Väljer ständigt helikoptern eller ännu hellre flygplanet så fort möjlighet ges. Därför är jag nu så gott som euforisk över initiativet att förflytta det briljanta, kostnadsfria actionkonceptet från World of Tanks till (bokstavligen) nya höjder.
Konceptet är enkelt. Det gäller att skjuta ned samtliga fiendeplan, och det gör man lämpligast genom att kommunicera med sitt lag så att man kan skydda varandra från eventuella bakhåll. Samtidigt finns det byggnader på marken som går att förstöra för att på så vis försvaga fienden på olika sätt. När alla fiendeplan störtat är matchen vunnen.
Så är det med det. Under mina inledande timmar i World of Warplanes förvånas jag över hur simpelt och repetitivt konceptet är, men två saker händer som förändrar allt. För det första bjuder jag in en vän (låt oss kalla honom Marcus, eftersom att han heter det) att spela, och han tackar glatt ja och ansluter sig direkt - det är ju gratis trots allt. För det andra börjar jag utforska spelets menyer och upptäcker flygplan, vapen och designer som jag bara måste ha. Flygplan som skulle kunna äta mitt stackars kulspruteskjutande propellerplan till frukost.
Tillsammans upptäcker vi hur lätt det är att spela tillsammans och vilka strategiska möjligheter vårt intima Skype-samarbete öppnar för. Vi lever oss in, hjälper varandra ur bakhåll, flankerar fienden och skriker av skratt när vi plötsligt kraschar rakt in i varandra. Sen sätter vi oss i kön till en ny match för att spela igen.
Mellan matcherna fascineras vi över hur lite vi faktiskt kan om flygteknologisk historia, men konstaterar i alla fall att planen, piloterna, designen och inramningen verkar vara något sånär historiskt korrekt, vilket säkert kommer att glädja den som är lagd åt det hållet. Detsamma går inte att säga om flygkänslan som knappast eftersträvar realism, utan snarare bjuder på härliga arkadkänslor.
Flygdonen som replikeras har förstås begåvats med för- och nackdelar som motsvarar deras verkliga förlagor från världskrigen - BF109:an flyger som exempel snabbt och skjuter långt, men är svårmanövrerad i svängar - men World of Warplanes är knappast någon renodlad flygsimulator. Visst blir det häftigare när man blandar in en joystick i leken, för sådant finns det stöd för, men jag finner snabbt att World of Warplanes är synonymt med enkelhet för min del och fortsätter spela med mus och tangentbord istället. Det är snabba, korta spelsessioner som gäller för min del snarare än långkörarpass, och det finns en väldigt enkel anledning till varför. Det saknas nämligen innehåll i form av varierade spellägen.
Där det lagts krut och resurser på att noggrant forska kring och ta fram verklighetstrogna flygplan, vapen, motorer och andra uppgraderingar verkar man ha struntat helt i att plocka fram spellägen. Det är nästan som att Wargaming.net är så stolta över sina flygplan, med all rätt, att de nöjer sig med att låta oss gå lös på varandra bäst vi vill - men i slutändan hade World of Warplanes mått betydligt bättre av ett aningen mer strukturerat och strömlinjeformat upplägg. Med tiden lär man förstås lägga till såväl flygplan och uppgraderingar som spellägen, men just nu är det tyvärr ganska sparsmakat när man tittar på sistnämdna.
Det är vackert att flyga, och man har lagt ned möda och besvär på att skapa en spelvärld som bjuder in till att flyga bara några meter ovanför marken och se träden vina förbi. Samtidigt är ljussättningen lite väl tunn, och vissa animationer hade behövt finjusteras för att skänka mer tyngd till striderna. Detsamma bör sägas om ljudet som definitivt är av det försiktigare slaget. Det är synd, för arkadkänslan i övrigt hade tjänat på kraftfulla dån och vrålande motorer.
I de flesta fall där mikrotransaktioner är involverade som primär (eller enda) betalningsmodell brukar det röra sig om rent kosmetiska alternativ. Så är inte fallet här. Du kan med enkelhet plöja ned ett par hundralappar och kamma hem ett riktigt monster till plan som kan köra snabbare, styra smidigare och skjuta hårdare än dina motståndare.
Jag vill hävda att det här inte är trist, utan snarare rimligt. Det spelar nämligen ingen roll hur bra din farkost är om du inte är beredd att samarbeta med dina lagkamrater och har färdigheterna till att göra just så. Det är nämligen knivigt att flyga, och här är det verkligen trägen som vinner. Samtidigt är det fullt möjligt att spela sig till de riktigt åtråvärda planen då valutan som tjänas in bara genom att spela går att konvertera till sådan som går att köpa för riktiga pengar - om än i hyfsat långsamt tempo.
Jag trivs fint i World of Warplanes och har redan gjort helgplaner med Marcus och en tredje kamrat som också vill ansluta sig. Med tiden, när fler spellägen adderas, kommer det med all säkerhet att bli ännu bättre, men jag vill redan nu dela ut en köprekommendation - höll jag på att skriva, men det är ju faktiskt gratis.