Vart tog alla timmar vägen? (Niclas)

Det närmar sig nästan 30 år nu sedan jag gjorde min spel-debut och det känns helt bisarrt att ens tänka på. Vart tog all tid vägen egentligen? Många timmar framför TV och dator har det ju blivit och det har varit en underbar resa så här långt. Från barndomens första stapplande steg i Crash Bandicoot till ursinnigt hamrande på knapparna i intensiva matcher online mot folk från hela världen. Mycket har hänt sedan dess och med facit i hand så skulle jag inte vilja ha något av det ogjort. Tid man gillar att slösa bort är inte bortslösad tid, tycker jag.

The Last of Us (PS3/PS4)
Utöver de 5-6 gånger jag spelat igenom själva kampanjen så har mulitplayerläget Factions tagit upp otroligt mycket av min tid. Jag är nästan uteslutande en single player-spelare så det krävs något extra för att jag ska fastna och Factions var precis i min smak. Utöver att vinna matcher som ett lag i de tre lägen som är Supply Raid, Interrogation och survivors så behöver man i varje match klara utmaningar och se till att samla in tillräckligt med material och förnödenheter. Lyckas man inte med det så får ens folk lida och går det riktigt dåligt så dör samtliga i ens läger och då är det över. Bara att börja om igen och det är något som ger Factions lite extra nerv och antagligen är det därför jag älskar det så mycket som jag gör. Svårt är det också, det tar tid att bli riktigt bra på detta och jag fick så otroligt mycket stryk i början så det var direkt löjeväckande. Jag fick inte ihop mycket förnödenheter alls, jag klarade inte utmaningarna och mina stackars invånare dog nog undrandes om jag verkligen var rätt man att försörja allesammans. Skam den som ger sig, jag körde ett tag varje ledig stund och tillslut så överlevde inte bara mitt folk, de till och med frodades.

FIFA (Multi)
Det går inte att peka ut ett specifikt spel i EAs klassiska fotbollsspel utan detta får helt enkelt sammanfatta alla mina år med FIFA och de är nu väldigt många. Barn har hunnit födas, växa upp och ta studenten sen jag sköt mina första tåfjuttar på den virtuella fotbollsplanen. Vi får gå tillbaka ända till FIFA 99 på Playstation för att hitta min första kontakt med serien och sedan dess har jag spelat de allra flesta utgåvorna med några få undantag. Vi snackar verkligen tusentals timmar här, både spelandes karriärläget för mig själv samt alla otaliga holmgångar mot min bror i soffan genom åren. Det är av någon anledning svårt att tröttna på samtidigt är det få spel jag fått så mycket utbrott på och lovat att aldrig mer spela som jag fått när det gäller FIFA. Men när ilskan lagt sig så har jag likförbannat återvänt igen gång på gång på gång. Alternativen är ju trots allt inte så många som den fotbollsälskare jag ändå är i hjärta och skäl.

NHL (Multi)
Samma gäller för NHL som med FIFA, det är över 20 år av spelande från och med starten för egen del med NHL 94 då i de där ödesmatcherna mot min pappa. Precis som med FIFA så är det här spel jag verkligen förlorar mig helt i om jag inte ser upp. Speciellt sedan Be A Pro introducerades med NHL 09 och jag äntligen fick leva ut mina förlorade drömmar om att draftas i förstarundan och spela hockey i världens bästa liga med ett mycket välfyllt bankkonto som bonus. Precis som med FIFA är NHL som allra roligast i soffan spelandes mot varandra, varje gång ett nytt spel släpps träffas jag och brorsan och skapar ett varsitt lag fullt av monster till spelare där ingen i backuppsättningen är kortare än två meter och ingen väger under 110 kilo. Sedan får dessa mutanter gå lös på varandra, tacklingarna som delas ut hade inte en normal spelare överlevt. Fantastiskt brutala men otroligt roliga matcher blir det och det är en tradition vi kommer fortsätta med, utan tvekan. En annan sak jag alltid uppskattat med NHL är musiken, det har för det mesta varit fokus på poppunk, punkrock och metal. I en tid då streaming inte fanns så var det ofta via NHL jag upptäckte många av de band jag lyssnar på än idag så som Sugarcult, Anti-Flag, Billy Talent för att bara nämna några. Det förekom rentav att jag startade upp NHL bara för att ligga och lyssna på musiken, bara där lär det ha gått bra många timmar skulle jag kunna gissa på.

Call of Duty 4: Modern Warfare (PS3, Xbox 360, PC)
Året var 2008 och jag hade precis bytt in min Playstation 2 med tillbehör mot ett sprillans nytt Xbox 360 på Gamestop i en mycket gynnsam deal. Ett av de allra första spel jag köpte till konsolen var just det allra första Modern Warfare som i mitt tycke fortfarande är det allra bästa i hela franchisen. Förutom en finfin kampanj så var det även min första kontakt med onlinespelande och jag har som man brukar säga inte sett tillbaka sedan dess. I början fick jag precis som i factions kopiösa mängder stryk men fantastiskt roligt var det och arbetslös och relativt nybliven utexaminerad student som jag var så satte jag nätterna i ända och spelade. Mer än något annat så spelade jag Free for all och slängde käft med folk från hela klotet, det var verkligen en helt ny värld som öppnades för mig där och då. Det är mycket jag minns oerhört starkt än idag, den första kill streaken, den allra första segern eller varför inte när en fransman vid namn Jaques fick hela startfältet att sjunga Under Pressure med honom, jag sjöng första stämman förstås. Ett annat roligt minne är från Peace & Love festivalen när vi efter ett okänt antal öl bestämde oss för att åka hem till var och en och spela Team Deathmatch istället för att festa vidare på campingen. I det tillstånd vi befann oss i trodde vi förstås att vi spelade jättebra tills en snubbe slog på sin mic och kort men allvarligt yttrade orden "you guys are shit" och sedan lämnade han matchen. Han hade definitivt inte fel, vi var skit. Hur många timmar det till slut blev har jag dålig koll på idag, men någonstans mellan 500-1000 känns inte orimligt alls. Hursomhelst så är det timmar jag är väldigt glad att jag tillbringade med Infinty Wards mästerverk.

Red Dead Redemption 2 (PS4, Xbox One, PC)
Det är få världar som är så lätta att förlora sig i som Rockstars episka västern. Exakt så här ska en öppen värld göras, det finns så otroligt mycket att se och göra att det stundtals blir överväldigande. Än idag snart fem år efter släppet så verkar folk upptäcka nya saker och det är ju helt fantastiskt. Det tog mig minst 120 timmar att klara ut kampanjen, något som förstås kunnat göras på halva tiden åtminstone men då hade jag missat massor. Även efter att kampanjen tagit slut så tillbringades många timmar med att bara driva runt på min trogna pålle Jesus af Dase II, fiska, jaga och förhoppningen om att till slut få en skymt av något UFO. Det mesta kan hända i Red Dead Redemption och det är väl till stor del det som gör att jag återvänt gång efter annan.

Fable 2 (Xbox 360)
Min stora fördel med Fable var antagligen att jag kastade mig över det helt ovetandes om allt Peter Molyneux lovat att spelet skulle innehålla men som sedan inte riktigt gjorde det överhuvudtaget. Det gjorde sannolikt att det blev en sådan njutbar upplevelse som det blev för mig som jag kommit att återvända till många gånger sedan dess. Jag måste ha klarat det minst 10 gånger vid det här laget och vänt på varenda liten sten och utforskat varenda liten vrå i Albion. Lägg då också till att jag dessutom dragit på mig oändligt med könssjukdomar av alla sorter och är far till åtminstone 50% av alla barn som föddes under mina genomspelningar. I Albion är det inte tomten som är far till alla barnen utan den samvetslösa häradsbetäckaren Little Sparrow. Jag har spelat som ond rakt igenom, jag har spelat så pacifistiskt att en buddhistisk munk antagligen inte hade kunnat göra det bättre och jag har varit både ond och god i samma resa, beroende på vad som gynnat mig mest för stunden. Jag har gjort allt och lite till och jag längtar verkligen tillbaka, därför är det kanske inte så konstigt att jag hoppas så otroligt mycket på det Fable som komma skall.