Jag promenerar, eller snarare ilar fram längs en oansenlig gata någonstans i Paris. Tillsammans med en myriad av hitresta journalister från hela kontinenten är jag på väg till Ubisoft Digital Days, en tvådagarsmässa där den franska branschjätten ska visa upp sina starkaste kort inom mobilt, nedladdningsbart och gratisspel.

Under morgonen har pratet skrivarkollegor emellan avhandlat de spel och demonstrationer som står på schemat för dagen. Störst samtalstid har dock upptagits av spekulationer. En stor del av de titlar vi ska få ge mig oss kast med under dagen har nämligen endast stått som "Icke utannonserat spel #1", och så vidare, i det förhandsmaterial vi tagit del av. Jag är för egen del snabb att låta tankarna vandra, och därigenom skruva upp förväntningarna.

Många av mina bästa spelminnen de senaste åren kommer ju från just digitalt distribuerade spel. Jag har spelat Plants vs Zombies på fler plattformar än vad som är hälsosamt, ägnat en halv vår åt Quake Live och vågar inte ens tänka på hur många timmar jag lagt på att - förgäves - försöka slipa mina rekord i Tiny Wings på mobilen. Dessutom heter ju arrangören Ubisoft. Rayman, Assassin's Creed, Splinter Cell, Beyond Good & Evil. Nog finns förutsättningar för att göra denna dag till en höjdare.

"Bara TV-spel dagarna i ända. Gillar inte folk Ivanhoe längre?"

Detta är en annons:

Efter att ha passerat en man i full riddarmundering på den lilla gården utanför eventet, hängt in min väska och provianterat med några bakverk som måste vara nästan lika svåra att baka som att uttala korrekt, styr jag stegen mot den mest avlägsna delen av området. Den där favoritplattformarna Xbox Live Arcade och Sony Entertainment Network huserar.

Med viss besvikelse kan jag konstatera att här endast finns fyra spel tillgängliga. Och vad värre är, två av dem är inte ens några nyheter, utan expansioner. Den oändligt mer intressanta av de två heter Origin of Pain och är det första tillägget till det mästerliga och omåttligt populära Trials Evolution. Med 36 nya banor, varav tio är multiplayervarianter, nya banbyggarmöjligheter, samt en BMX att tackla utmaningarna med är intrycket ett distinkt "mer av samma". Men för så pass generösa mängder material och en låg prislapp på ca 45 kronor är det svårt att begära mer. Release: I slutet av månaden.

Mitt emot står en Playstationkonsol laddad med retrocharmiga Scott Pilgrim vs the World, som slutligen fått kooperativ multiplayer över nätet, samt en ny spelbar karaktär. Här finns säkert fans som bryr sig och en och annan som öppnar plånboken, men en onlinesatsning som representeras av ett fjuttigt tillägg till ett två år gammalt nedladdningsbart spel kan inte må bra.

Vilda Västern har en lockelse som få andra miljöer. I Call of Juarez: Gunslinger är dock tempot långt högre än vad som är brukligt på film.

Detta är en annons:

Lyckligtvis fanns här också en trevlig överraskning, i form av någonting man inte ser varje dag: Ett lovande Call of Juarez. Polska Techlands krutdoftande actionspel har inte rosat marknaden på sistone, men att packa in konceptet i ett kortare och mer intensivt, men samtidigt enklare format verkar vara helt rätt väg att gå. I Gunslinger, som undertiteln lyder, finns massor av klassisk westernnostalgi, via karaktärer som Billy the Kid och Jesse James, i för formatet snygga småstäder, nedlusade med ökendamm och döende banditer.

Sist, och definitivt minst intressant av spelen till XBLA och SEN var Spartacus Legends. I mina anteckningar under provstunden står följande att läsa: "Fulaste animationerna i världshistorien. Tidernas fulaste blod. Hitboxproblem." Spartacus Legends lyckades med konsttycket att göra gladiatordueller mindre intressanta än en genomsnittlig budgetdebatt i kommunfullmäktige. Det enda jag tar med mig från det dess finansieringsmodell: Gratis att spela men med mikrotransaktioner. Så kallat free-to-play alltså, något som tidigare inte funnits på Live Arcade.

Hemskt, tråkigt, fult, styltigt. Spartacus Legends är ett av få gratisspel som inte är värt sin prislapp.

Denna distributionsmodell var också mässans vanligaste och innehöll allt ifrån tålmodigt stadsbyggande i Anno Online, från de tyska strategimästarna i Blue Byte, till den mest malplacerade produkten i speleventshistorien, hästuppfödningssimulatorn Howrse. På ett personligt plan tilltalades jag mest av det faktum att man visade upp inte mindre än tre titlar ur Might & Magic-universumet. Mest lovande av dessa känns Heroes Online, som tycktes vara en matig gratisvariant av de klassiska Heroes-spelen.

Mest tid spenderade jag dock med Ghost Recon Online, vars öppna beta har rullat sedan i augusti. Här satt jag och nickade åt utvecklarnas genomgång av spelet samtidigt som den stackars influgna kanonmaten från andra sidan bordet lemlästades av mina välriktade skottsalvor. Intrycket var faktiskt riktigt stabilt. Till synes välbalanserat, ett spelsystem som belönar lagarbete under intensiva matcher. Som gjort för små halvtimmessessioner, med andra ord.

Heroes-serien har tillhört strategigenrens högadel i femton år och dess free-to-play-variant ser riktigt lovande ut.

Bland pressuppbådet i stort drog annars The Mighty Quest for Epic Loot till sig mest intresse. Bakom dagens i särklass fånigaste titel, med matchande grafikstil och mimik hos karaktärerna, fanns ett till synes genomtänkt spel. Här gällde det att i bästa Dungeon Keeper-stil bygga en borg full med knivförsedda hamsterhjul, eldsprutande statyer och stora mängder monster, för att efter bästa förmåga stoppa andra spelare ifrån att räda ens skapelse och nå skattkammaren längst in.

Bonusar tilldelas den som bygger svårforcerade slott eller får höga betyg från alla besökande hjältar. Dessutom är ett minst lika viktigt inslag naturligtvis att själv plöja sig igenom blodsdrypande dödskomplex tillhörandes både vänner och okända, i jakt på ett extra vasst svärd. Spelet beräknas släppas i början på nästa år, och bör hållas ett öga på, för den som inte är allergisk emot disneyfierad grafik.

Slutligen innehöll Ubisoft-eventet en hörna full av saccosäckar och allsköns mobila enheter, även om tyngdpunkten låg på Ipads. Kungen av detta segment var utan någon som helst tvekan Rayman Jungle Run, som skall släppas för alla möjliga IOS- och Androidenheter redan nästa vecka.

Härliga, ljuvliga Michel Ancel-stämplade Rayman Origins får ett fullvärdigt syskon till Ipads och andra mobila enheter.

Här har man använt den fullständigt magnifika designen från mästerverket Rayman Origins och via en förenklad kontroll tagit det redan Sonic-liknande upplägget till en genuin racingupplevelse till fots. Skillnaden mot Rayman Origins är att hjälten nu konstant springer åt höger, samt gärna upp för väggar, samt att styrningen endast består i att hoppa vid rätt tillfällen. Enkelt, utmanande, ursnyggt rekordjagande, helt enkelt.

Sammanfattningsvis känns Ubisofts stora satsning på gratisspel i olika former som helt rätt i tiden. Vare sig vi vill eller inte är detta en allt större del av framtiden. Dock känns den oerhört svaga närvaron på digitalt material till konsoler närmast alarmerande. En enda vettig nyhet i den kategorin är ett klart underbetyg, oavsett hur mycket man tror att andra liknande plattformar kommer att växa.