Svenska
Gamereactor
recensioner
Total War: Warhammer II

Total War: Warhammer II

Adam har spelat dinosaurie och erövrat den nya världen i Total War: Warhammer II

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag måste erkänna att jag inte följt Total War-serien så mycket på senare tid. Jag var aldrig den som spelade varenda del i serien från första början, men jag har ändå många goda minnen från de otaliga timmar jag lagt på delar som Medieval eller Shogun 2. Dessa varvas dock även av betydligt värre minnen som ett näst intill trasigt Rome 2 som än idag är en plåga att dra igång på min dator. Så det var med lättnad jag efter årets Steam-rea startade upp seriens första Warhammer-spinoff och märkte att det var en spännande tolkning av Games Workshops populära varumärke.

Total War: Warhammer II
Mellansekvenserna är vackra stillbilder i Warhammer II, men har ökat i antal

Det var inte länge efter det som Total War: Warhammer II trillade ner i mitt knä. Jag var först smått orolig över att detta skulle vara på sin höjd en glorifierad expansion med några små justeringar, en ny karta och lite häftiga trupper att kasta in i strid. Jag blev glatt överraskad när jag insåg att detta var något mer ambitiöst och som även breddade den lilla kunskap jag hade om Warhammer-universumet. Min erfarenhet av serien har aldrig varit direkt djupgående. Så bortom att det fanns alver, dvärgar och allt vad fantasy-genren kräver så hade jag ingen aning om vad The New World var och vad dessa nya landmassor innefattade. Vi har nu fyra olika raser att spela som, vilket fortfarande kan ses som få enligt Total Wars standard, men dessa är i sin tur väldigt olika i hur de ser ut och spelas.

De jag spelade med först och främst är nog vad jag skulle kalla för de mest traditionella av de fyra olika raserna; Högalver. Högalverna från Ulthuan drivs av en rik aristokrati, intriger och deras löfte att skydda världen från de mörka krafter som försökte invadera i det föregående spelet. Deras militära uppbyggnad innehåller ett stabilt infanteri, ett avancerat kavalleri samt gott om stöd från flygande bestar som jätteörnar och drakar. Deras stora styrka är denna balans mellan en stabil militär samt diplomatiska fördelar, som var vad som i slutändan räddade mig i min över 300 rundor långa kampanj.

Detta är en annons:

Mörkalverna är deras ambitiösa kusiner. Istället för plikt så drivs de av en kraftig lust efter makt i alla dess former. Deras militär är aggressiv men är även lika oberäknelig för de själva. Deras trupper blir farligare ju mer de dräper sina motståndare , vilket gynnar en väldigt aggressiv spelstil. Deras förluster kan dock snabbt ersättas av de enorma slavskepp som färdas över haven och kan enkelt producera trupper långt ifrån sin hemort Naggaroth. Deras våldsamma och maktgalna natur är dock även en risk, då det alltid finns en risk att deras ledare kan bryta sig loss och bli ens fiender.

Total War: Warhammer II
Total War: Warhammer IITotal War: Warhammer II
Striderna är fortfarande imponerande stora, precis om Total War ska vara

Grupper som dock vann mitt hjärta rent visuellt var dock ödlemännen från Lustrias djungler. Dessa dinosaurieliknande azteker försöker skapa ordning i världen utefter De Gamlas planer. Även om de knappast är okultiverade monster så har deras trupper alltid risken att falla för sin blodlust i strid och ignorera mina order och istället anfalla första, bästa fiende. Ödlemännens arméer är först och främst infanteribaserade, men huserar även några av de största monstren i spelet och brukar kraftfull magi. Diplomati är inte deras stora sida (inte svårt att tro när deras ledare Mazdamundi ser ut som en guldpyntad Jabba the Hutt) men det är ett hinder värt att övervinna då deras styrka ligger i förmågan att magiskt nätverka sitt rike, och sina allierades, för extra bonusar.

Detta är en annons:

Sist men inte minst har vi Skavens. Dessa humanoida pestråttor är farligare än de ser ut. De agerar snabbt, kortsiktigt och är utmärkta för att spela farligt. Deras arméer drivs av tillgången på mat, något som produceras från särskilda platser eller som fås av av vinna strider (ni kan nog gissa hur). Deras militära framgång hänger på slugt användande av livsfarliga specialtrupper skyddade av billig kanonmat. En hord av råttor kan skickas mot en annars säker död, men räddas av ett bombardemang av sjukdomar och gift, eller förmågan att få fram trupper från under fiendens fötter. De är även svåra att utrota då deras rike kan spridas långt och bosatta städer ser ut som övergivna ruiner på kartan.

Alla dessa fraktioner kan sedan genomföra olika riter unika för sin sida med olika fördelar eller belöningar för att ge ett lyft ekonomiskt, militärt eller unika enheter som kan gynna ens framfart. Dessa markant olika spelstilar och styrkor tog en stund för mig att komma underfund med och jag måste erkänna att mina första försök med både ödlorna och Skavens gick katastrofalt dåligt. Men med tiden, ju mer jag nötade och provade på deras olika sätt att hantera situationer så släppte mina bekymmer. Detta är utan tvekan Total War: Warhammer-spelens största styrka, att universumets olika befolkningar byggs ut både spelmekaniskt och utseendemässigt.

Total War: Warhammer II
Det finns fortfarande gott om teknologi och uppgraderingar att forska fram

Kampanjen har även den fått sig en omsvarvning. I det första Warhammer-spelet var det ett ganska enkelt upplägg där jag helt enkelt gjorde det jag brukade: Skapa en stabil ekonomi, expandera sunt (om man inte är orcher såklart), bilda allianser tack vare usel diplomati och sedan vara redo när demoninvasionen kommer. Det fanns såklart alltid ett underliggande mål hos varje ras utöver detta, men det var så jag i slutändan spelade Total War: Warhammer. I uppföljaren har Creative Assembly istället valt att ännu mer rikta alla parter mot ett gemensamt mål i kampen om världens öde då vi i spelet försöker ta kontroll över The Great Vortex.

The Vortex är en magisk malström skapad för att bekämpa demoninvasionen i det förra spelet. Skapad av högalverna, satt i mitten av deras födelseplats Ulthuan, så har nu detta magiska tingest destabiliserats och alla aktörer i kampanjen rör sig nu för att ta kontroll över denna. Högalverna vill såklart fulltjäna sin plikt och stabilisera denna medan till exempel Skavens och mörkalverna har mindre nobla syften bakom sina handlinnga. Men även om deras motivation skiljer sig så är det fortfarande samma praktiska väg du tar oavsett vem du spelar som. Man måste starta fem ritualer för att ta kontroll över malströmmen och dessa ritualer laddas med olika objekt du måste samla under kampanjens gång, som mystiska plakat från forna tider för ödlemännen eller portalstenar för Skavens. Andra namn för exakt samma funktion.

Total War: Warhammer II
Alla de olika raserna har olika fördelar och är unika att spela

Hur vi samlar dessa är relaterat till vår expansion över kartan. Olika byggnader i de städer vi erövrar kan producera dessa objekt och även särskilda städer kan ha förmågan att leverera större mängder av dessa. Detta motiverar oss att försöka expandera våra imperium, antingen genom militära makter eller smörja våra grannar och allierade tillräckligt för att med tidens gång absorbera deras riken. Jag uppskattar absolut att Creative Assembly provat på att nu rikta kampanjen tydligare än tidigare, då det kändes som att jag faktiskt hade ett mål med mina handlingar. Att ha ett långsiktigt mål gjorde det mer underhållande att försöka planera och skapa mindre delmål längst med vägen.

Utöver dessa nya raser, nya spelstilar och den nya formen av kampanjspelande för Total War så är resterande av seriens förändringar justeringar snarare än revolutioner. Diplomatin är fortfarande smått meningslös som tidigare, där jag sällan behöver bry mig om förhandlingar utan bara väntar på att de andra mindre aktörerna kontaktar mig och jag bara fortsätter godkänna vad de ber om fram tills vi är bästa vänner. Jag hade gärna sett en större förbättring av spelets artificiella intelligens och ett bättre gränssnitt för förhandlingar, men det har vi dock inte fått än. Så även om jag lyckades forma stora allianser och förenade flertalet riken så var det snarare sammanträffanden än faktiska förhandlingar från min sida.

Total War: Warhammer II
Dina hjältar och generaler har gott om uppgraderingar att låsa upp under spelets gång

På den turbaserade kampanjkartan så får vi nu, till skillnad från det förra spelet, nu erövra varje stad och område istället för att bara rasera de som inte passade vår ras. Istället så har den kringliggande miljön större inverkan på de städer vi väljer att kontrollera. Är det ett landskap som vår ras inte trivs i, som ett kargare och kallare klimat för högalver, så kan tiden det tar för att konstruera byggnader och uppgraderingar dubbleras bland annat. Detta gör att vi fortfarande kan sprida vårt rike över kartan om vi vill och kanske lättare underhålla och nyrekrytera invasionsstyrkor vi skickar långt bort. Detta är en bättre kompromiss än tidigare där jag fann det trist att mina styrkor oftast lämnade raserade ruiner efter sig för datorstyrda aktörer att norpa.

Men Total Wars charm ligger inte bara i vad som händer på den stora karta, utan det är när vi byter ut de turbaserade delarna mot våra realtidssyrda bataljer med tusentals soldater. Detta är sig fortfarande ganska likt det vi haft sedan flera år tillbaka i kontroller och dylikt. Användargränssnittet har justerats så det nu är lättare att ha koll på truppers moral, där vi nu tydligt kan se när de ger vika och flyr eller när de återigen samlat modet och är redo att sändas tillbaka in i stridens hetta. Jag kunde stundtals finna frustration över den artificiella intelligensen, speciellt när jag försöker vända större grupper av soldater och när de ibland kan fastna i varandra. Hamnar ett par hundra soldater i ett trångt utrymme så kan de helt fastna i varandra och sabotera en hel strid, något som nästan hände mig under spelets klimax.

Total War: Warhammer II
Kartan är stor och vacker

I övrigt är det samma gamla hederliga Total War fast med magi, monster och kämpar. Vi måste fortfarande ha koll på våra truppers moral och energi under striderna och manövrar som flankering och bombardemang kan vara livsavgörande. Som högalv så räddade jag läget många gånger med mitt mobila shockkavalleri som ofta decimerade motståndarnas pilbågsskyttar eller krossade även de tappraste av riddare. Striderna känns väldigt belönande när ens planer verkligen klaffar och jag lyckas utmanövrera en farligare armé. Som mörkalvernas belägring av min huvudstad, där jag med användandet av min generals förmåga att stärka moral tillsammans med ett aktivt användande av en drake lyckades hålla en tre gånger så stor armé borta med en vinst efter över 20 spända minuter.

Sedan så måste jag tillägga att spelet verkligen ser fantastiskt ut och flyter på väldigt bra på min dator även med de högsta av inställningar. I början var jag smått orolig under min tid med spelet då jag råkade ut för några krascher ungefär 200 rundor in i mina kampanjer, men efter en uppdatering bara häromdagen så verkar dessa vara till synes eliminerade. Jag kan inte låta bli att under strider passa på att zooma in med kameran och stirra mig blind på de hundratals väldetaljerade soldaterna och monstren. Jag tappar fortfarande hakan när enorma arméer traskar över slätterna mot varandra och fnissar högljutt när dessa kolliderar med varandra.

Total War: Warhammer II
Alla de olika raserna har riter som kan aktiveras tillfälligt för extra bonusar

Total War: Warhammer II är en utmärkt uppföljare som är överraskande ambitiöst. Den nya kampanjen kändes väldigt uppfriskande att spela och de nya rasernas unika sidor gör spelet lockande att börja om igen, vilket jag gjorde i direkt efter att min över 20 timmar och 300 rundor långa tur med högalverna tog slut. Jag har inte ens nämnt att spelet även låter dig spela kampanjen med en kompis, då ni båda kan kontrollera två fraktioner av en ras i jakten på världsherravälde eller ära. Sedan har vi flerspelarläget som också låter oss släppa lös våra taktiska mästarplaner över nätet, likt tidigare delar. Även det faktum att vi efter spelet släppts kommer få en gratis uppdatering med en ny kampanj och spelläge där vi ska få erövra både den gamla och den nya världen från de båda Warhammer-spelen.

Creative Assembly har verkligen höjt sig sedan Rome 2 och har här levererat ett utmärkt spel med gott om innehåll, vacker grafik och utmärkt spelmekanik. Jag har lagt dussintals timmar på Warhammer II än så länge och jag planerar att lägga många fler framöver. Tyckte du om Total War: Warhammer, så är detta en värdig fortsättning att skaffa.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fenomenal design, intressant ny kampanj, unika raser, grym grafik, klockrent spelsystem, massor av djup
-
Fortfarande svag diplomati, knölig artificiell intelligens
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
GRTV spelar Total War: Warhammer II (2)

GRTV spelar Total War: Warhammer II (2)

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Strategikungarna Creative Assemblys senaste spel Total War: Warhammer II släpptes under fjolårshösten och är ett högkvalitativt sådant och i en liten videoserie här på...

0
GRTV spelar Total War: Warhammer II

GRTV spelar Total War: Warhammer II

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Strategikungarna Creative Assemblys senaste spel Total War: Warhammer II släpptes under fjolårshösten och är ett högkvalitativt sådant och i en liten videoserie här på...

5
Klarar din PC Total War: Warhammer II?

Klarar din PC Total War: Warhammer II?

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det är 27 dagar kvar tills lanseringen av Total War: Warhammer II, och därmed tycker Creative Assembly att det är dags att avslöjavilken nivå av PC du bör ha för att...



Loading next content