I mörkret finns det människolika skuggor. De vaggar lite, fram och tillbaka i någon sorts fejkanimation och deras ögon lyser djävulskt lysrörsblåa. De är säkert åtta stycken och vaktar ett mörkt rum som jag jättegärna vill gå in i, men det går inte. Att gå in i mörkret är förknippat med döden för huvudkaraktären Edward. Men, hör och häpna, om man försiktigt går in ett steg och panorerar kameran till höger så finns det en liten lampknapp där. Rummet tänds upp och demonerna försvinner. Familjen som en gång bodde här har möblerat med åtta byråer, elva chiffonjéer, fyra garderober, en matta och närmare tio bokhyllor. En hel jävla närlivsbutik hade fått plats i allt förvaringsutrymme. Huvudkaraktären Edward öppnar dem i jakt på en ledtråd. Alla 180 lådor var tomma så jag får gå vidare till köket. Huset som jag är i är ju inte jättestort men av någon anledning rymmer kökets förvaringsutrymmen en servis stor nog att räcka till två simultana nobelmiddagar. Edward öppnar alla lådor, men hittar ingenting.
Vi tar summeringen tidigt i recensionen för en gångs skull: Those Who Remain går ut på att inte vara i mörkret och leta i lådor. En miljard lådor. Om Edward fick en smäll på käften för varje låda han öppnade skulle hans ansiktsatomer ha klyfts likt kärnkraft vid det här laget. Men det är inte synd om Edward för det, för han är en ganska osympatisk karaktär...
Berättelsen börjar med att Edward är på väg till ett motell för att avbryta en affär med Diane, det är inte rättvist mot hans fru Andrea anser han. Jag hatar Edward redan från första stund, dels för att han kastar snoken omkring sig men framförallt för att han är en riktigt trög jäkel att styra och spelkameran känns billig, på något sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men att panorera omkring med den gör ibland att hela bilden skakar och någonting är bara fel. Det känns lite som att lira med en billig tredjepartshandkontroll till Playstation 2 - så rätt men ändå så konstigt.
Nåja, den otrogna bocken Edward hittar inte Diane på hotellet och när han kommer ut från hennes rum blir hans bil snodd varpå han får börja ta sig till fots mot staden Dormont och under promenaden börjar det hända konstiga saker. En stackars knegandes elektriker faller ned från en stolpe vilket Edward skiter fullständigt i och därefter börjar det dyka upp konstiga skuggor i mörkret. De har lysande ögon, har knappt några rörelseanimationer och om man går in i mörkret där de håller till så dör jag. Detta är en central del i Those Who Remain och ofta behöver man pussla sig förbi dessa nedsläckta ytor eller tända upp dem på mer eller mindre krävande sätt.
Efter en stund uppdagas någon form av berättelse, ett mysterium som jag ska djupdyka i och hitta lösningen på. Annika, den absolut fulaste NPC-karaktären som någonsin har modellerats i Unity-motorn har nämligen dött och återvänder som ett spöke. Ett snällt sådant. Hennes mamma däremot och en tjock nakentant med en näve till ansikte är inte lika snälla och agerar jagande fiender som Edward måste fly ifrån gång på gång som en spelmässig variation till att öppna lådor och tända lampor i små hus, polisstationer, brandstationer, bibliotek, alla möjliga samhällsbärande byggnader i staden Dormont.
Det som räddar Those Who Remain från att inte få ett rekorddåligt betyg är pusselutmaningarna som slungas mot mig då och då, för jag älskar verkligen spelpussel. Nu är dessa i och för sig inte speciellt innovativa eller jätteroliga men de är fortfarande någonting som bryter av tristessen då varken berättelsen eller huvudspelkonceptet är något vidare. Exempelvis underhölls jag måttligt av att interagera med olika objekt i en viss ordning utefter en persons livshistoria och att navigera sig runt i abstrakta dimensioner medan jag växlar mellan nu- och dåtid var under omständigheterna helt okej.
För att sammanfatta alltsammans är Those Who Remain ett riktigt bottennapp till spel. Nu kostar det inte mer än 200 spänn för gissningsvis åtta timmar av spelande men i och med den risiga grafiken, de bristfälliga animationerna, värdelösa checkpoints som kastar mig tillbaka alldeles för långt, urtrist berättelse och en alltför ofta bristande bilduppdatering gör detta till ett hemskt spel. Min plan var att belöna mig själv med Resident Evil 3-remaken efter Those Who Remain men i och med risken över att behöva öppna ens ett par enstaka möbellådor där också så får jag nog vänta ett par månader...eller ett år.