The Last of Us: Part II

"Vi gör det mest omfattande spelet vi någonsin gjort i Naughty Dogs historia."

Detta var det första "creative director" Neil Druckmann sade under det förtittsevent i Los Angeles som Gamereactor nyligen besökte inför The Last of Us: Part II. Presentationen var kort, eftersom han visste att vi i pressen - likaväl som communityt - var ivriga att få sätta igång med det roliga efter ett drygt år av radiotystnad sedan trailern på E3 2018.

Druckmann förklarade att det är en historia vi både kommer älska och hata, där mycket av det senare kommer från de mörka videos vi fått se från äventyret. Det handlar även om hur ett tema som kärlek spelar in i ämnen som vrede, ilska och framför allt hämnd. Behovet av just hämnd beskrivs som en unversell sanning för oss människor, och även om vi inte fick veta exakt vad Ellie vill hämnas för, så vet ju att hon gör det. Men vad kostar egentligen ett öga för ett öga i praktiken?

Jag fick provspela två demon. Ett där jag fick uppleva en typisk dag för Ellie. Hon är numera medlem i ett säkert område i Wyoming som hon anser vara sitt hem. Hon går här och patrullerar, 19 år gammal numera, tillsammans med Dina som är kvinnan hon som berömt kysste i ovan nämnda E3-trailer. Jag hoppar upp i sadeln, bokstavligt talat, för att utforska ett snöigt område. Jag slås direkt av hur vackra omgivningar Naughty Dog bjussar på. Med Uncharted 4 visade studion att de kan det här med grafik bättre än de flesta, och detta är givetvis inget undantag. Från fotspåren i snön till små detaljer som belysningen i en cannabisplantage i en källare. Det här gäller även animationerna samt ansiktsuttryck och skådespeleriet. Detta är en fest för ögonen, så mycket vågar jag slå fast direkt.

Men givetvis patrullerar Ellie och Dina av en anledning, och snart stöter jag på några infekterade och får en snabb genomgång av stridssystemet. Om du spelat den första delen, är Part II mer av detsamma med begränsad ammunition, distraktioner och stealth. Du kan även göra nya prylar, nu mer fler valmöjligheter kring föremålen du kan använda samt för Ellie och hennes arsenal. Jag valde att ta det säkra före det osäkra och distraherade fienden med en flaska, även om Clickers såklart utgör något av ett problem med denna strategi. Dessa blomkålsliknande varelser är ännu läskigare denna gång, från ljuden de gör till de spastiska rörelserna och att ta det extremt försiktigt är en dygd.

Striderna känns rakt igenom tunga och det är utmanande att spela. Stealth är därför nyckeln och saker blir snabbt kaotiska om du blir upptäckt av fiender, i synnerhet som ammunitionen är så bristfällig. Jag föll offer för dessa Clickers flera gånger, vilket faktiskt bidrog till extra tillfredsställelse när jag till slut klarade ett rum fyllt av fiender och kom vidare. Annars finns såklart problemlösning medelst hagelbrakare för den som önskar. Detta gäller för övrigt även mänskliga fiender under den andra delen jag fick spela, där Ellie reste till Seattle för att leta efter Tommy. Wolves kontrollerar området och visade sig vara skeptiska mot nykomlingar, och använder sig av sniffande vakthundar för att hitta Ellie.

Att ta sig an människor är svårare eftersom de är rejält beväpnade. Här är stealth alltså ännu viktigare, och att slå ut deras hundar är prio ett eftersom de rackarna hittar igen Ellie blixtsnabbt eftersom hon ju lämnar doftspår. Dessutom gnager de gärna på hennes armar och ben och utgör ett tämligen besvärligt hinder i striderna.

Lyckligtvis har Naughty Dog försett spelet med flera öppna ytor för att använda under striderna, som därmed får fler taktiska möjligheter. Det finns massor av byggnader som hjälper din undkomma fienden och att hoppa ut från ett fönster är både ett bra sätt att fly samt överrumpla motståndare. Det finns gott om små förändringar som visar hur striderna utvecklat, som hur jag i ett extremt pressat läge tog tag i en motståndare och använde honom som köttsköld medan jag dräpte två fiender varpå jag sedan dödade honom med och tog mig tillbaka till ett skydd. Det finns möjligheter jag helt enkelt upplever saknades i originalet. Det finns så mycket mer än att kasta flaskor och smyga sig på folk. Ta bara en sådan sak som att smyga i högt gräs och undvika faror med L1.

I denna andra sektionen av spelet, kändes Ellie mer isolerad och utsatt än i den första. Den ensamma resan genom vildvuxna förorter medan Wolves jagar henne och Tommy, ger verkligen känslan av att vara sårbar. Det förstärks ytterligare av bristen på saker att använda. Lyckligtvis är Ellie av en annan kaliber denna gång, med håret utsläppt och en sliten tröja, ser hon ut att vara redo för det mesta. Det är även mer berättande i omgivningarna denna gång. Jag märker hur olika områden stridit mot Wolves tidigare och Naughty Dog belönar hela tiden den nyfikne. Jag pratade med en annan journalist som under sin genomspelning gjort andra val än mig, och noterade hur stor inverkan detta tycktes ha.

Under dessa båda demon jag fick spela, var en av de saker som jag noterade mest hur Ellie utvecklats. Det är verkligen inte samma barn som i ettan, utan hon har härdats i en hård värld men samtidigt bevarat kärnan av mänsklighet. Interagerandet med Dina kändes trovärdigt samtidigt som hennes andra brutala sida lägger till nyanser jag verkligen längtar efter att få se mer av. Hur kommer dessa båda sidor kunna samverka?

Jag vill dessutom nämna det superba ljudet innan jag avrunda förtitten. Tack vare det headset jag fick spela med, kunde jag tydligt urskilja fotsteg och röster samtidigt som rum med Clickers omedelbart blev tuffare på grund av deras konstanta gurglande läten. Ljudbilden bidrar snyggt till att skapa extra paranoia.

The Last of Us: Part II är på flera sätt väldigt likt ettan, men Naughty Dog har förbättrat både här och där för att ge dess gameplay ett lyft samtidigt som storyn tagits i en ny riktning. Det blir betydligt mörkare denna gång och Ellie känns redan som studions förmodligen bäste protagonist någonsin. Jag ser fram emot att få fortsätta denna resa när spelet släpps till Playstation 4 i februari nästa år.