The Elder Scrolls Online

"Du får inte prata om det, inte ens med dina vänner och familj." Denna mening följs av ett fax, med fyra platser för min signatur, där jag juridiskt försäkrar Bethesda att jag inte på något kommer avslöja något om detta spel innan det europeiska embargot släpps. Först efter att ha signerat, blir jag uppringd och får veta vilket spel det handlar om, och jag förstår lite bättre varför det är så viktigt att ingenting kommer ut.

"Elder Scrolls Online" viskas det i telefonen. Jag måste bara se till att jag har hört rätt, så jag viskar upphetsat tillbaka: "Elder Scrolls Online ...?" Det hade jag inte väntat mig, men när den första överraskningen har lagt sig, kan jag inte låta bli att tänka det som tusentals andra fans av Elder Scrolls-serien förmodligen tänkt, efter att spelet blev officiellt. "Skjuter de sig själva i foten genom att ta ett av de mest älskade rollspelen och omvandla det till ett onlinerollspel?"

Dessa tankar fortsätter att plåga mig på resan till Hunt Valley, Maryland, där Zenimax Online Studios har sitt högkvarter.

När vi kommer till Zenimax-byggnaden leds vi in i ett biografliknande rum där presentationen sker. Vi möts av en del av utvecklingsteamet och det blir uppenbart att de ser fram emot att äntligen kunna prata om spelet med någon annan än varandra. Matt Frior, som är game director och chef för Zenimax Online Studios, är den första att ockupera predikstolen.

The Elder Scrolls Online kommer att utspela sig omkring 1000 år före händelserna i Skyrim, och kommer att äga rum under den andra tidseran. Spelare kommer att kunna välja mellan tre olika fraktioner. Den första, The Ebonheart Pact, består av Nords, Dunmer och Argonians och håller till i bland annat Skyrim och Morrowind i de norra och östra delarna av Tamriel. Under presentationen sticker i synnerhet arkitekturen i staden Ebonheart ut. Vackra byggnader, som påminner om något från feodala Japan.

Den andra fraktionen heter The Daggerfall Covenant och representeras av Breton, Redguard och Orcs. The Daggerfall Covenant styr High Rock och Hammerfell i nordvästra regionerna av kontinenten och kommer, trots många konflikter, framstå som mer demokratiska än de andra fraktionerna i spelet.

Den tredje och sista fraktionen är The Aldmeri Dominion, vars medlemmar inkluderar raserna Altmer, Bosmer och Khajiit. De lever i de södra och sydvästra delarna av den stora kontinenten. Om du föredrar att spela som alv så kommer denna fraktion att vara det självklara valet. Här kan du också få möjlighet att besöka öarna Summerset Isles, som inte funnits med i Elder Scrolls-spelen sedan den första delen, Arena.

Storyn i The Elder Scrolls Online har flera fokuspunkter. Först och främst ska vi återigen stifta bekantskap med Molag Bal, "The Daedric Prince of Domination and Enslavement of Mortals". Det är en titel som skvallrar om en otäck demon från den alternativa dimensionen Oblivion. Snubben är känd för sin enorma hunger efter dödligas själar, som han med alla medel försöker att locka till Oblivion-dimensionen, där de kommer att fångas för evigt.

Den här gången planerar den lömske demonen att dra in hela Tamriel i sin egen dimension, och det är naturligtvis upp till spelaren att sätta stopp för detta. Dessutom kommer det även att handla mycket om konflikten mellan de tre fraktionerna, vars stora mål är att få kontroll över Imperial City i Cyrodiil-provinsen.

Angående berättelsen om Molag Bals önskan att dra in Tamriel till hemmaplan, kommer detta att göras med de så kallade Dark Anchors. Detta är "random event" som kan slå till nästan var som helst i Tamriel när du utforskar landsbygden. När det kolossala ankaret träffar marken, spawnar ett gäng daedras som måste slaktas.

Precis som alltid i denna typ av spel kommer det finnas en uppsjö med quests. Dessa uppdrag kommer att delas ut av olika NPC-karaktärer, men som i de tidigare Elder Scrolls-spelen kommer det också att bli möjligt att starta en quest om du råkar stöta på den när du ränner runt i världen. Uppdragen kommer att visas på din kompass på höger sida av skärmen, som till skillnad från exempelvis Skyrim nu också har en mini-map.

Kompassen är inte den enda förändringen i grafik jämfört med föregående Elder Scrolls-spel. Designen är inte stiliserad i samma utsträckning som World of Warcraft, men detta är inte heller klassisk Elder Scrolls-grafik, som vi successivt vant oss med från spel som Oblivion och Skyrim. Ändringen kan komma att irritera fans av serien, men det är förmodligen en fråga om tekniska begränsningar då tusentals spelare ska springa runt i samma värld. Det bör naturligtvis också poängteras att det fortfarande finns tid för puts innan release, vilket också betonades upprepade gånger av utvecklaren.

Inom vissa områden är grafiken riktigt imponerande. Som När Matt Firor tar oss med på en kvällspromenad i Skyrim och norrskenet täcker den djupblå himlen, på samma magiska sätt som i spelet med samma namn. Eller när vi besöker de reptilliknande Argonians hemland The Black Marsh, med leriga träsk flankerade av buskar, träd och svampar i alla möjliga färger.

Vi får ett exempel på ett uppdrag som dyker upp mer slumpmässigt. Vår huvudperson ska möta en person i en stad på andra sidan av ett öde område. Området är under konstanta attacker från en zombie-varulv som heter Faolchu och man ska prata med invånarna i staden för att hitta ett sätt att stoppa besten.

På väg mot staden dyker en markör upp i kompassen, som visar att det finns en intressepunkt en bit västerut. Om du går dit möter du en kvinna som ber om hjälp med att rensa ett gammal slagfält fullt av spöken. Detta innebär att man reser tillbaka i tiden och tar rollen som en krigare som måste rädda sin hustru. Här stöter man också på ett quest, där du kan välja att döda varulven Faolchu innan han blev zombie, vilket i sin tur löser uppdraget i nutid. Ett smart system som vi hoppas se mycket av.

Lead Game Designer Nick Konkle, börjar sedan berätta om stridssystemet för oss, och det beskrivs som "MMO-strider med en Elder Scrolls-twist." Stridssystemet är ett av de viktigaste inslagen i ett onlinerollspel, och fungerar det inte lär spelare tröttna. Detta ska stävjas med Finesse-systemet, får vi reda på. Din Finesse-mätare fylls när du är i strid, och ju färre misstag du gör, desto mer Finesse får du. Vinner man en strid felfritt får man mer erfarenhetspoäng och en kista med byte som är mycket bättre än för den klantigare spelaren. Detta gäller även när man slåss i grupp.

Samarbetet kan till exempel resultera i att en av spelarna i gruppen kastar olja på marken under striderna, varpå en trollkarl sätter eld på oljan. Du får större mängder erfarenhetspoäng om du samarbetar med andra, och dessa poäng ska inte delas upp i laget utan varje spelare ska i stället få hela beloppet. Man kan frukta att vissa spelare kommer att ta en passiv roll i striderna i och med detta, men utvecklaren försäkrar att du måste delta aktivt för att "räknas som en del av gruppen."

Zenimax har inkluderat både pareringar och blockeringar, och gjort dem båda till aktiva handlingar. Om en krigare bär omkring på en sköld kommer han naturligtvis att blocka med den, medan en magiker kommer trolla fram en magisk sköld. Exakt hur ducksystemet kommer att fungera får vi inte se, men Nick Konkle betonar att det är viktigt att stridssystemet inte baseras enbart på siffror och statistik.

När man undersöker olika områden som grupp kommer man ofta att stöta på grupper av fiender, i stället för enskilda tuffingar. Detta öppnar upp möjligheten att få fler Finesse-poäng och därmed bättre loot och mer erfarenhetspoäng. Utvecklingsteamet visar ett par strider mot större fiendegrupper i en grotta och jag får se healern i aktion. Som healer är man inte låst till att endast läka andra utan du kan också göra rejäl skada. Effekten beror på vilken utrustning du använder, så det finns alltså små möjligheter till mångfald i varje klass.

När jag frågar Matt Firor om huruvida det är möjligt att exempelvis spela en kombination av krigare och trollkarl svarar han ja, men tillägger att det inte nödvändigtvis är en fördel. Det låter därför inte som att klasskombinationer i stil med de i The Elder Scrolls V: Skyrim är att vänta.

Grottorna då? Tja, de två dungeons vi får se skiljer sig mycket från varandra i många avseenden. Den första är en del av ett uppdrag, och är en klassisk mörk och fuktig grotta full av skelett. Det liknar en Ayleid-ruin från Oblivion och i det sista rummet finns en orc som varit fånge i oräkneliga år. Via ett smart pussel ska orcen befrias, och en förklaring till varför ett gäng soldater har uppstått från de döda ges.

Den andra grottan vi får se är fylld med lavafloder och Flame Atronachs. Här är det högt i tak, och mindre klaustrofobiskt än den förra miljön. Detta är också en så kallad public dungeon där vem som helst kan springa in när som helst, och det kommer att finnas många såna i The Elder Scrolls Online.

PvP-delen i The Elder Scrolls Online byggs upp i samspel med spelets story och är centrerad kring de tre fraktionerna. Vi kommer att serveras 100 vs. 100-strider och dessa slag kommer att ske i provinsen Cyrodiil, där målet är att få kontroll över Imperial City och få titeln "kejsare".

Det kommer att finnas flera olika nivåer att slåss på. Till exempel börjar du kanske med att slåss om gårdar som kommer att ge resurser till din armé. Därefter kan striden utspela sig kring en utpost i form av ett torn eller liknande, och till sist kämpas det kring slott och jättefästningar. Till de stora fästningarna behövs katapulter att bombardera väggarna med, innan det är möjligt att storma in och komma i närstrid med fienden.

Om man lyckas erövra fästningen, bör man reparera de skadade väggarna för att klara framtida attacker från andra fraktioner, något som bidrar till ett långvarigt krig, istället för att bara ett enda slag.

En av de saker med PvP-delen som verkar mest intressant är att de många striderna kommer att utkämpas på många olika sätt, eftersom det finns tre grupper som kämpar mot varandra. Utvecklaren berättar bland annat om ett test av PvP-delen, där en fraktion var så välorganiserad att alla dess medlemmar bara stod och tittade på de andra två fraktionernas hårda strid. Efter att de två stridande faktionernas manskap minskat drastiskt, gick den tredje fraktionen hänsynslöst till attack. Strax efter kunde de utnämna sig själva till segrare.

Två fraktioner kan också välja att arbeta tillsammans för att först göra sig av med den tredje fraktionen och sedan slåss om segern, så det finns ett stort inslag av taktik i denna del av spelet. Självklart kan det också sluta med en mer kaotisk kamp, där alla tre fraktioner kastar sig in i strid på samma gång, men Zenimax betonar att det ger en bättre upplevelse om man går lite mer taktiskt fram.

The Elder Scrolls Online är ett ambitiöst försök att föra in en av de mest älskade singleplayer-serierna till den stora onlinerollspelsvärlden. Med Zenimax Online Studios vid rodret är det ingen tvekan om att hantverket blir bra, men frågan är om det är tillräckligt för att fans av serien kommer att ta spelet till sina hjärtan, eller om den mer allmänna onlinerollspelaren är huvudpubliken. Svaret vi får ganska säkert under 2013.