The Division: Underground

Skymning; snart kommer solen gå ner igen. Runt omkring mig hör jag bekanta dov av vapeneld och rop på hjälp, och i det ihärdiga snökaoset som lagt sig över staden döljer sig sopor, julpynt och ruttnade lik. Det är skönt att vara tillbaka. Jag har inte besökt New Yorks övergivna gator sedan mars månad, då det begav sig första gången. Det var då som jag spenderade 40 timmar med Ubisofts onlinehybrid The Division - och jag älskade varje sekund av tiden. Jag står fast vid 9:an jag belönade spelet med, men om jag ska vara helt uppriktig kände jag mig faktiskt "klar" med The Division när min recension var färdigskriven.

Jag älskade spelvärlden Massive Entertainment byggt upp, och jag älskade gameplayet, men jag hade fått min dos och kände inget behov av att fortsätta jakten på den perfekta hagelbössan inuti mörkerzonen. Men inte är väl jag den som tackar nej till återbesök när det vankas nedladdningsbart material? Innan året är slut ska man nämligen få ut tre små expansioner till The Division, och tidigare denna vecka släpptes den första av dessa till Xbox One och PC. I The Division: Underground får vi veta att gatugängen vi besegrade sist inte alls har försvunnit - de har bara flytt underjord. De har omgrupperat och är nu nära en motattack.

Efter en superkort introduktion öppnas en ny flygel upp i din hemmabas, och det är därifrån alla dina "Underground Operations" planeras. Spelaren kan söka sig till en grupp, välja ett uppdrag och sedan bege sig ner i mörkret för att dela ut stryk i stora omgångar. Tvätta, skölj och upprepa. En viktig detalj är att alla dessa uppdrag är helt slumpgenererade, med färdigdesignade rum och korridorer som klipps och klistras ihop till unika banor. Därefter fylls de med fällor, rymlingar från Rikers Island, legoknektar och pyromaner.

De kortare uppdragen tar cirka 15-20 minuter att klara, och även om uppdragstyperna är många är de inte särskilt uppfriskande. Du kommer fortfarande behöva hjälpa en massa hjälplösa JTF-soldater, försvara kontrollpunkter och döda bossar. Precis som i spelets vanliga sidouppdrag. Det som gör Underground intressant är dock möjligheten att skräddarsy dessa uppdrag med egenskaper som höjer svårhetsgraden och därmed ökar erfarenhetspoängen. Du kan bland annat ge fienderna farligare ammunition och inaktivera din egen radar. All XP du tjänar går sedan till den nya Underground-ranken som används när du ska shoppa loss hos den nya köpmannen.

Det fungerar med andra ord ungefär som i Dark Zone, där man har en rank som är seperarat från resten av spelet och med egna områden på kartan, komplett med egna affärer som säljer unika föremål. Att börja om från början - och på så sätt ta bort fokus från The Divisions mest intressanta komponent, nämligen Dark Zone - känns lite underligt. Du kommer inte stöta på spelarstyrda främlingar i kloakerna - bara dina egna gruppmedlemmar. Med det sagt är lootet som väntar under New York läckert, kraftfullt och lättillgängligt. Räkna med att byta ut allt du samlat på dig fram till nu inom loppet av några timmar. Det vill säga precis som i de flesta andra onlinerollspel när nytt material släpps. Underground Operations är inte någon spännande kampanj - det är en grind. Så var väl medveten om det innan du lägger 150 kronor på tillägget.

Det som är positivt med Undergrounds upplägg är att det lämpar sig väl även till ensamvargarna där ute. Jag hade som mest roligt med The Division när jag spelade själv och kände att det var jag mot resten av världen, men på de högre levlarna kände jag mig rejält utsatt av anonyma 12-åringar som kom för att sno allt jag hittat i mörkerzonen. I underjorden har jag inte det problemet, och skulle uppdragen bli för svåra är det bara att sänka svårhetsgraden tills man känner sig redo. Varje uppdrag avrundas med en boss och en stor skattkista full med nya vapen och annat godis.

Den andra stora nyheten är spelets tredje Incursion, kallad Dragon's Nest. Det är här de absolut största hoten väntar, närmare bestämt fyra bossfigurer utrustade med eldkastare som släpps lös samtidigt. Dragon's Nest är perfekt för den snortighta gruppen på fyra spelare som är på jakt efter det bästa lootet.

Det stora problemet är dock att resten av expansionen utspelar sig just under jord. Det kanske är inte är så överraskande att nytt material med namnet "Underground" bjuder på förfallna tunnelbanegångar, översvämmade kloaker och unkna fabrikslokaler, men spelvärlden och de högdetaljerade miljöerna var det absolut bästa med The Division. De övergivna gatorna som skvallrade om stadens förfall och känslan av utforskande och upptäckande. Allt detta är som bortblåst i Underground, där de slumpgenererade banorna är linjära, striderna monotona och där det inte finns något som helst utrymme för story.

Det som är intakt är däremot det sköna gameplayet. Skjutandet, navigerandet och rollspelselementen från The Division är fortsatt välutförda. Spelar du aktivt än idag kommer nyheterna här med all säkerhet hålla dig kvar några månader till. Spelets livslängd har ökat markat med dessa slumpade miniuppdrag, men om du precis som jag varit borta en stund och längtar tillbaka till själva spelvärlden kan jag inte lova att The Divsions första expansion är något för dig.

Man har prioriterat helt fel enligt mig. Underground må vara perfekt för den ensamma spelaren som tröttnat på rövargäng inuti Dark Zone, och som vill sätta sig ner och grinda i fred. Underground må även vara perfekt för de fyra vännerna som spelar tillsammans varje sekund av tiden. Men för mig, som älskar New Yorks julpyntade gator och vill ha svar på frågorna som lämnades obesvarade i slutet av The Division är Underground inte mycket att hänga i granen. Det är skönt att tillbaka, men mitt senaste besök i New York blev inte ett långvarigt sådant.