Steamworld Dig 2

Det märks direkt vilket självförtroende Göteborgsbaserade Image & Form fått. Det här är fjärde Steamworld-spelet, men där tidigare delar till viss del handlat om att bygga upp världen, utgår man här från att alla känner till deras unika universum. Vår gamle protagonist Rusty har försvunnit under ytan (har du spelat originalet kan du säkert historien), och nye förmågan Dorothy bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt honom.

Det är startskottet för ett nytt äventyr som kretsar kring mineraljakt, hemligheter och den där okuvliga lusten att få veta vad som egentligen finns bakom alla retliga hinder jag kan se men inte ta mig förbi. Det är ett spel på ganska traditionella metroidvania-premisser, men som tack vare en genomtänkt och välplanerad värld, fenomenal grafik och ljuvligt gameplay gör det stört omöjligt att stänga av min Switch.

Det är lyckligtvis något jag sällan behöver göra just för att det är Switch, så jag har tagit med mig Dorothys äventyr till sängs, till farsgubben och till fjälls. Till saken hör att spelet egentligen är precis lagom stort och går att spela igenom på runt sju timmar, men tack vare att det är såpass bra som det är, finns ett rejält sug att avkräva det på alla hemligheter. Därför är speltiden betydligt längre för den som vill, och det är stor chans att du kommer vilja detta.

Att återigen besöka denna lätt steampunk-doftande och western-inspirerade spelvärld är alldeles förträffligt trevligt. Tempot är sådär trevligt sävligt och introducerar nya spelmässiga funktioner i ett makligt tempo utan att jag känner mig överdrivet styrd. Den mesta tiden spenderas långt under marknivå med att försöka ta reda på hur jag ska kunna ta mig vidare, eller kanske snarare ana vad jag ska göra men sakna verktygen för att lösa problemet.

Jag behöver helt enkelt mineraler. Jag svingar min enkla hacka, som även den undan för undan förbättras, och samlar på mig det som behövs. Ny utrustning kan köpas, den gamla förbättras och undan för undan går äventyret framåt - eller kanske snarare nedåt. Tyvärr får Dorothy inte vara ifred och det finns gott om illbattingar under jord. Det varierar från en uppsjö av enklare krabater till lite svårare fiender och såklart de obligatoriska bossarna.

Det här hanterar Image & Form på ett helt genialt sätt och trots det aningen primitiva, tvådimensionella utseendet får du ofta tänka om hur du ska spela. Ibland är det bäst att bara slå ihjäl fienden (vilket tyvärr kan vara lite småklumpigt på grund av extremt kort räckvidd), andra gånger kan du nyttja omgivningarna till din fördel eller få dem att slåss sinsemellan och ibland är det snararast stealth som står på menyn. Det finns även andra överraskningar jag inte tänkte spoila för er, men spelmässig variation är ingen brist i SteamWorld Dig 2. Jag lovar.

Som jag skrev ovan är Image & Form mycket mer självsäkra efter framgångarna med denna serie. Det märks bland annat på hur de introducerar gamla bekantingar som ett slags fanservice. Nu finns världen och dess unika invånare på plats och det känns lika naturligt som hemtrevligt att få vara en del av detta. Att ha spelat föregångarna är verkligen inget krav, men sättet allt knyts ihop på gör att det finns en extra dimension att hämta för de som är trogna fans.

Designen i spelet påminner om den i föregångaren, men har blivit ännu mer utmärkande i sin egen unika stil och det är ett oerhört vackert spel jag bjuds på. Det är sådär genomarbetat och trevligt rakt igenom och transportsträckorna hålls till ett minimum tack vare fiffiga rör att förflytta sig via. Tack vare ett jetpack och en änterhake är det dessutom roligare än i väldigt många andra spel att ta sig runt på banorna, så även förflyttning i sig själv är ofta underhållande.

Lägg till det att det är sällan du kommer behöva fastna heller tack vare inbyggd hjälp för att låta dig hitta rätt i spelet. Vill du vara hardcore går det att stänga av all assistans, men det hålls generellt på en bra nivå som jag upplever hjälper utan att vara påträngande. Världen är tydligare indelad i olika världar dessutom denna gång, och det gör mycket för att skapa en klarare känsla av var jag är, var jag hittade något jag vill tillbaka till (eftersom jag inte kom åt det) och bara mer variation i allmänhet.

Det enda invändning jag egentligen har att komma med kretsar kring det faktum att SteamWorld Dig hade slumpmässigt skapade spelvärldar. Några färdiga lösningar för varje givet ställe fanns alltså inte, å andra sidan blev resultatet ibland mindre klockrena banor. I SteamWorld Dig 2 är banorna istället byggda för hand. Det gör dem mer genomtänkta, men förtar en del av det roliga med att gräva sig fram. Nu löser jag samma pussel som alla andra på det sätt utvecklarna tänkt sig, och lite pionjäranda går förlorat på detta sätt.

SteamWorld Dig 2 är ett spel jag glatt kan rekommendera till alla, oavsett format, men frågan är om inte Switch-versionen ändå är lite extra klockren. Spelet fungerar alldeles utmärkt att spela med Joycons, grafiken ser minst lika bra ut på den inbyggda skärmen som på en bra TV och upplägget passar perfekt att köra på resande fot. Image & Form har gjort det igen, med andra ord. Själv har jag fortfarande lite hemligheter att hitta och spelar glatt vidare, och jag ser redan fram emot att få återbesöka denna underbara värld i framtida spel.