Spel som borde förvandlas till TV-serier (Mackan)

Efter att kollegorna Petter, Månsis och Henci raddat upp ett gäng spel som borde göras om till TV-serier så slår Mackan tillbaka med en laddning nya, briljanta förslag. För här snackar vi titlar som varje streamingtjänst och filmbolag rimligen borde slå sig blodiga för att fiska upp rättigheterna till. Givet att de flesta av dessa pärlor är av lite äldre kaliber men inte tusan förminskar det briljansen och möjligheterna spelen bjuder på och vad som skulle kunna vara möjligt om man tar koncepten bortom spelmediet. Så jag hoppas innerligt att Netflix, Apple HBO och alla de andra jättarna lyssnar nog nu för dessa serier som hade gjort rent hus på Emmygalan.

Tidigare delar ur denna följetong:
Del 1 / Del 2 / Del 3

The Secret of Monkey Island
Hur står det egentligen till med representationen av pirater i modern populärkultur. Kapten Jack Sparrow i all ära men det är hög tid att någon tar tag i den briljanta spelvärld och de färgsprakande karaktärer som Lucas Arts skapade under tidiga 90-talet i sin spelserie om Guybrush Threepwood. Drömmen hade självfallet varit att låta Monty Python-gänget stå för hela produktionen. Humor som gått hand i hand med spelseriens självmedvetna och redan väldigt brittiska humor. Men gamla gubbar som dom är kommer det knappast ända och speciellt med tanke på att både Terry Jones och Graham Chapman tyvärr inte lever längre. Men, en man måste få tillåtas att drömma och seriens tre första spel hade kunnat forma lika många makalöst underhållande säsonger av högkvalitativ piratunderhållning laddad med knivskarp humor och rikligt med insult sword fighing.

Shenmue
Här skulle det krävas lite av en tidsmaskin för att ge Yu Suzukis drama de perfekta förutsättningarna, men om ni så tillåter mig, betänk möjligheterna här med Kinji Fukasaku bakom spakarna. Mannen som gav oss Japans svar på Gudfadern med den sanslöst episka Battles Without Honour and Humanity. En ung Shinichi Chiba i rollen som Ruy Hazuki och självfallet då Jiang Wen som den mystiska Lan di. Säga vad man vill om spelen och hur väl (eller illa) de må ha åldrats men Shenmue borde från första början ha blivit en TV-serie snarare än en svindyr spelproduktion. Historien om Ruy och de svårigheter han ställs inför i kölvattnet av hans fars mord hade inte bara blivit en strålande tidskapsel om livet i 80-talets Japan men även kunnat ge intressanta inblickar i de kulturella stridigheterna och kontrasterna mellan de två asiatiska länderna vid denna tid.

Shadowrun
David Cage och hans billiga framtidsvision kan dra något gammalt över sig, för när det kommer till framåtblickande dystopi kommer inget i närheten av potentialen hos FASA:s gamla penna-och-papper rollspel Shadowrun. Gränsar det på fusk att nämna det på denna lista, ja kanske. Men faktum är att världen har blivit förärad fyra fantastiska spel baserat på licensen och det räcker bra i min bok för att kvalificera denna cyberpunk-fantasi som en av mina mest önskade "spel som borde bli TV-serier". För här snackar vi en värld som bjuder på till synes ändlösa möjligheter med allt från industrispionage, gängkrig, magi, drakar och rikligt med regnvåt, neonskimrande asfalt. För regin skall självfallet Tim Miller och David Fincher vara ansvariga och gärna då med Roger Deakins som ansvarig för filmfoto. Herregud det är så att jag bli skakig i benen av blotta tanken.

Panzer Dragoon
Ett postapokalyptiskt fantasymästerverk pepprat med hyperavancerad teknologi från en svunnen tidsålder? Herregud vilka möjligheter Yukio Futatsugi serverar upp till den som varit modig nog att ta sig ann ett så mäktigt projekt. Orta, Saga, Zwei och originalet till Saturn så kriminellt förbisedda kreationer som knappt fått någon chans alls utanför spelmediet. Glöm den animerade kortfilmen som släpptes 1998, ös på med en HBO-budget som heter duga och ta in både Futatsugi i positionen som exekutiv producent men även Saori Kobayashi för musiken. Sätt sedan Alejandro Jodorowsky i regissörsstolen och magi kommer hända. Surrealismen hade gift sig otroligt väl med Futatsugis utomvärldsliga, ofta rejält abstrakta skapelser och slutresultatet hade inte varit annat än trollbindande. En garanterad kultklassiker som mycket väl i framtiden kunnat nämnas i samma andetag som Twin Peaks.

Papers, Please
Här pratar vi höjden av existentiellt drama, självfallet helt monokrom i sin porträttering med enbart enstaka detaljer förhöjda med en färgklick eller två. Mörkt så det förslår och ångestladdat, självfallet utspelar sig dessutom hela enbart serien innanför tullbåsets fyra väggar där man gradvis lär känna den från början anonyme kontrollanten, hans tankar, familjeproblem och drömmar. Men inte minst den aldrig sinande ström av främlingar som hoppas på att bli insläppta i drömmarnas land, Arstotzka. Blytung dialog och kvalmigt, kvävande drama med paralleller till historiska motsvarigheter, inte minst då hemliga polisen från kalla krigets östtyskland. Ta in Coen-bröderna för regi samt manus och låt deras patenterade spänning och fingertoppskänsla för konflikt genomsyra varje minut av varje episod.

Hotline Miami
Det finns bara en person på denna planet med vision nog att kunna bära ett så galet och hypervåldsamt koncept som Hotline Miami och det är självfallet min personliga danska älskling Nicolas Winding Refn. Serien hade blivit en kompromisslös hyllning till de mörkaste sidorna av 80-talet med en fåordig, nedbruten Mads Mikkelsen i huvudrollen. En lika chockerande som abstrakt resa genom drogmissbruk och dess effekter presenterat med Refns patenterat svårgenomträngliga visuella berättande. En explosion av intryck, bländande färger och ljud som aldrig lättar upp, samtidigt som man tvingas ifrågasätta allt som sker. För vad är egentligen verkligt, och vad är en produkt av den dimma av droger som fyller Mads pulserande ådror. Blodet sprutar, musiken pumpar och hela serien totalförbjuds på grund av vad de obildade ser som ogrundat våld. Men alla vi fans som förstår jublar, älskar och hyllar det som en av de främsta produktionerna genom tiderna.