Session: Skate Sim

Det har blivit en het potatis på senare år huruvida det är okej eller inte att spel kan vara fruktansvärt svåra. Session: Skate Sim förtjänar definitivt att släppas in i denna diskussion då utvecklarna av spelet i allra högsta grad har levererat ett skejtingspel med mycket passion bakom, men där svårighetsgraden är ungefär lika hög som om en person som aldrig skejtat förut ska lära sig det med två promille i blodet.

Crea-ture Studios, utvecklarna bakom spelet, har själva sagt på förhand att många spelare förmodligen inte kommer att ha roligt med spelet de första timmarna och det kan jag definitivt skriva under på. Det tog mig för lång tid än vad jag är villig att erkänna att ens genomföra spelets tutorial och när jag sedan gav mig ut i den öppna världen för att tjäna en hacka på mina tricks, kände jag mig fortfarande helt aningslös. Med andra ord har Crea-ture Studios valt att satsa mer på realism än vad de valt att satsa på att spel ska vara precis det som de ska vara; roliga.

Eftersom realism spelar en central roll i Session: Skate Sim är det väl värt att faktiskt reda ut vad det egentligen handlar om. För det här är ju ändå en skejtingsimulator. Varje ben kontrolleras därför av respektive analogspak. Den vänstra analogspaken är alltså ens vänstra ben och den högra analogspaken motsvarar det högre benet. Utan att ens ha varit i närheten av att skejta själv är jag dock införstådd med konceptet att det inte räcker med att stå på brädan för att något ska hända. Detta innebär alltså att man även måste flytta analogspakarna åt andra håll i luften och på räcken för att brädan faktiskt ska flippa eller grinda vilket är fruktansvärt svårt att lyckas med. Väljer man däremot att tillbringa flera timmar med Session: Skate Sim kommer man tids nog att lyckas, men det tar både tid och tålamod och jag har aldrig haft mycket till sistnämnda. Det ska dock sägas att när man väl lyckas så är det tillfredsställande.

Konceptet i spelet är relativt enkelt där du tar dig mellan olika platser för att snacka med en ohyggligt ful karaktär som ber dig göra några tricks som du sedan tjänar EXP och en slant för. Sedan är det bara att bege dig till nästa punkt för att pröva dina vingar igen men denna gång ska du testa på någonting annat. Däremellan kan man bege sig till affären för att piffa till sin utstyrsel lite med en tjusigare bräda eller varför inte en nätt liten kepa? Tyvärr kan man inte genomgå plastikkirurgi som hade behövts då ens karaktär, som i mitt fall fick heta Pedro (döpt efter min chef), ser fullkomligt bedrövlig ut.

Åter igen, Session: Skate Sim ägnar inget fokus åt något annat än realistisk skejting och det märks inte sällan. Rent grafiskt är det här nämligen ett förskräckligt spel med texturer hämtade från 2010 och animationer från ungefär samma tidsperiod. Spelet saknar verkligen all form av liv och till och med de gamla Pro Skater-spelen hade mer liv i sig än vad det här har. Allt är bara dassigt och brunt.

Eftersom det är en otroligt stor mängd tricks att lära sig kräver det också att spelaren har ett bra muskelminne. Under spelets genomgång tyckte jag att jag fick grepp om kontrollerna relativt snabbt men ju fler bollar som slängdes in i mitt jonglerande, upptäckte jag att jag inte mindes ett skvatt efter ett tag. Session: Skate Sim kräver helt enkelt för mycket av någon som bara vill koppla av och skejta lite hemma från soffan och är därför inte ett spel för alla och helt ärligt inte något för mig. Med det sagt ska jag inte vara alldeles för hård. Det finns trots allt en lista på hur man gör vissa tricks och det finns faktiskt olika svårighetsgrader att välja mellan, men eftersom det finns en standardiserad svårighetsgrad är det tydligt vad utvecklarna vill att spelaren ska uppleva. När de till och med själva skriver i menyn att spelet är svårt och kräver tålamod så vet man att ingenting löser sig direkt endast genom att ändra svårighetsgrad (vilket jag kan bekräfta). Dessutom kände jag en djup frustration när jag vid flera tillfällen ombads göra tricks som jag inte ens hade fått förklarade för mig och som jag inte kunde hitta i menyn. Som jag var inne på tidigare känns Session: Skate Sim sällan kul vilket jag anser är precis vad spel borde vara.

Spelets berättelse drivs framåt genom textbaserad dialog som onekligen är lättglömlig. Den existerar bara utan någon riktigt substans och det enda som är av betydelse är att det förklaras att protagonisten skadade sig för tio år sedan och redan är en respekterad skejtare som snabbt lär sig tricks. Enligt min erfarenhet gick det däremot inte snabbt och folket i stan måste trott att skadan även ledde till mentala skador, snarare än enbart fysiska. För så mycket asfalt som jag ätit under min tid med spelet borde vara ett tecken på att protagonisten inte lär sig att göra tricks särskilt snabbt.

Ytterligare ett problem med Session är att spelet inte känns färdigt. Som jag nämnt tidigare ser spelets grafik väldigt daterad ut och det är redan inställt på förhand att inte visa fotgängare. Och jag förstår varför. För när jag aktiverade detta för att göra omgivningen lite mer livlig klungade åtta stycken ihop sig och stirrade på varandra och när sedan sprang in i dem föll dem till marken som trasdockor och försvann ur bild för att sedan dyka upp igen, fallandes från en meters höjd. Detta är bara ett av flera exempel som påvisar att spelet hade behövt ännu mer finslipning innan det lanserades.

Även fast jag vill ge en eloge till Crea-ture Studios för deras passion bakom spelet, kan jag inte säga mycket gott om spelet. Det finns säkerligen de som bekantar sig med det som inte kommer hålla med mig utan uppskatta den sadistiska svårighetsgraden men personligen gör det enbart spelet till ett oerhört tråkigt sådant. Detta, tillsammans med den fullkomligt ointressanta berättelsen och den pyramidalt vidriga grafiken, gör helt enkelt att jag aldrig någonsin vill starta upp spelet igen. Men för all del, om du är redo att testa ditt tålamod och lära dig allt om hur skejting verkligen fungerar så ge det ett försök.