Test Drive Unlimited torde inte vara något sällsynt vid det här laget. Dels har Ataris soldränkta gaturacer funnits ute till Xbox 360 ett bra tag, och även PC-versionen har funnit sig i Petters hårda grepp. Allt börjar med att man som ambitiös nykomling, med en av världens konstigaste kroppar och de fulaste solglasögon jag någonsin har sett, landar på en Hawaii. Ambitionen är att bli vägens konung, och man börjar självklart på botten.
Botten i detta fall rör sig dock om att man köper en full respektabel bil, sätter sig hemma vid datorn, kollar mailen efter lämpliga utmaningar och ger sig sedan ut för att ge sig i kast med de första utmaningarna. Något som verkligen imponerar i Test Drive Unlimited är frihetskänslan man har i spelet. Vill man ta sin bil på en tur på vägarna, är det bara att åka precis vart man vill. Det finns inga måsten som tvingar spelaren att delta i tävlingar, utan det går alldeles utmärkt att åka runt och leka glad turist. Till sin assistans har spelaren en väldigt smart GPS som visar exakt vilken rutt man ska ta för att delta i nästa tävling, komplett med röstanvisning för svängar och allt. När som helst kan man ta en paus från sitt tävlande, åka runt till återförsäljare och se vad man ska spana in sina förvärvade pengar på.
En smart funktion är det faktum att man kan klicka på en specifik plats man har varit på tidigare, och vips har man trollat dit sig i ett nafs. En skön detalj som eliminerar långa transportsträckor. Mycket av spelet handlar självklart om att man ska vara störst och bäst, något som reflekteras inte bara när det gäller bilarna man rattar. Spelarens hem agerar som nav, där man kan mottaga inbjudningar till olika tävlingar, beundra sin bilsamling och annat smått och gott.
För att vara en solig paradisö lider dock Eden Studios tolkning av Hawaii av ett par uppenbara problem. Omgivningarna ser väldigt tråkiga ut, den sköna grönskan verkar ha tappat lite av sin klorofyll, och därmed känns den istället lite grådaskig och tråkig istället för fräsch och härlig. Natur-texturerna är dessutom grötiga och fula, och samtliga hus ser väldigt korrekt fyrkantiga ut. Roligt nog ser fortfarande bilarna bra ut, även om de självklart inte kommer upp i den superläckra kvalité som sina Xbox 360 och PC-syskon. Det är dock tråkigt, att allt som inte är ens egna bil, eller ens motståndare, känns både tråkigt och väldigt nedskuret från sitt högupplösta ursprung.
Upplägget känns lite tråkigt på ett vis. När en tävling är färdig lotsar GPS-enheten spelaren vidare för deltagande i nästa tävling. När man når en tävlingsplats trycker man på en knapp, och vips är tävlingen igång. En smart detalj är det faktum att man kan spana in banan i en snygg förbiflyning vilket gör att man kan lära sig var man kan bränna på. Så fort loppet sätter igång försvinner dock alla andra bilar på vägen, såsom det var magi inblandat som helt enkelt plockade bort all annan trafik på vägen. Det känns dels lite trist, dels förtar det lite känslan av att man verkligen åker på vanlig landsväg, vart tar all trafik vägen?
Test Drive Unlimited har trots vissa skönhetsfläckar, är jag ändå positivt överraskad. Efter att ha prövat demot till Xbox 360 tyckte jag till en början att spelkontrollen var alldeles för stel och yxig. När jag nu istället har fått jobba mig upp från början i spelet, lärde jag mig att uppskatta den något tröga fysiken i spelet. Upplägget må vara lite väl simpelt ibland, och jag kan störa mig på ganska mycket. Dock gillar jag intelligensen hos motståndarna, som oftast bjuder på riktigt bra motstånd. Trots att Playstation 2-versionen saknar en hel del av den ljuvliga tekniken, är det ändå helt klart underhållande. Men jag kan inte låta bli att känna att hisnande tävlingar på Hawaii hade kunnat göras bättre än såhär.