Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
recensioner
Alan Wake Remastered

Alan Wake Remastered

Finska Remedys älskade författare slår tillbaka i form av en efterlängtad nyversion och Petter har delat ut betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är lite drygt elva år sedan nu som finska Remedy satte noir-snuten Max Payne åt sidan för att istället bjuda på en suggestiv, djupt atmosfärisk äventyrsthriller om en otursförföljd författare och hans kamp mot mörkret, och efter att de mest inbitna fansen tjatat sig svettiga om en uppföljare de senaste åren, är Alan nu tillbaka i form av en grafiskt polerad nyversion.

Till skillnad från Max Payne var Alan Wake aldrig riktigt ett spel som i helhet förtrollade mig. Delar var mycket bra, andra delar var klart svagare och upplevelsen i sig haltade på grund av hur infernaliskt tråkiga och framförallt enformiga samtliga actionpartier verkligen var, och den här delen har naturligtvis inte förändrats i denna nyversion. Spelet i sig är identiskt med 2010-originalet och i vanlig ordning tar allt sin början när stackars Alan och hans fru anländer till det pittoreska lilla samhället Bright Falls för att försöka stävja hans långvariga skrivkramp. Vår huvudperson är en publicerad thrillerförfattare som inte lyckats klämma ur sig så mycket som en stavelse det senaste året och en lugn och fridfullt harmonisk vistelse på vischan hoppas paret Wake ska råda bot på det.

Alan Wake RemasteredAlan Wake Remastered
Grafiken är snyggare, skarpare och flyter såklart bättre än någonsin.

Det går dock inte alls som det var tänkt, för efter att Alan gett sin kära maka en skopa ovett för att hon "okänsligt" nog köpt honom en gammal skrivmaskin, försvinner hon spårlöst varpå Alan vaknar upp bakom ratten på en bil, mitt ute i ingenstans. Vad har hänt? Varför sitter jag här? Var är jag? Var är min fru? Frågorna är många och under äventyrets gång nystas gåtorna upp en efter en, eller ja - en del av dem åtminstone.

Den enskilt bästa delen med det här spelet är och har alltid varit atmosfären. Här är Remedy fullständigt briljanta och där Max Payne-spelen var noir-dränkta, hårdkokta polishistorier om hämnd och ilska, kretsar Alan Wake mycket mer om renodlad, koncentrerad mystik och om nyanserna och hemligheterna bakom människors fasad och första intryck. Remedy hämtar hälsosamma mängder inspiration från framförallt Twin Peaks men även från Stephen King-alster som Secret Window och Shining, Bret Easton Ellis Less Than Zero samt Twilight Zone. Utvecklarna blandar och precis som i Max Payne är det manéret i hur de driver berättelsen framåt genom TV-serie-doftande episoder, repriser och smart indelning som skapar mycket av den unika stämningen.

Alan Wake Remastered
Eldstriderna fortsätter att tråka ut på ett sätt som Remedys andra spel aldrig gör.

Alan Wake är förvisso en ganska svår huvudkaraktär att tycka om, anser jag, och det finns lite väl många ambivalenta sidofigurer vars överdrivna "mystik" gör hela Twin Peaks-grejen lite väl uppenbar, men överlag är berättandet starkt och atmosfären absolut briljant. Designen är strålande och det där grönfärgade tunga mörkret och den täta dimman som vilar över Brighton Falls (och dess invånare) är en lika stark karaktär som alla de människor som befolkar spelvärlden. Där det här spelet enligt mig alltid misslyckats, är i actionpartierna och i slutet av berättelsen.

Eldstriderna, där Alan tampas mot "mökrets makter" i form av skugg-spöken, är något av det absolut tråkigaste som designats - någonsin. De saknar inte sällan relevans i förhållande till berättandet i sig, det kryllar av dem (tråkigt nog) och de blir aldrig vare sig spännande, motiverande eller engagerande. De bygger heller aldrig nerv eller panik, utan agerar endast medel för maximal frustration och enfaldig tristess, vilket gör stora delar av det här äventyret direkt gruvligt mediokra att spela. Alan Wake är snygg och stämningsfullt men det är helt enkelt inte särskilt roligt att spela och när man dessutom väger in att slutet på äventyret fortfarande (naturligtvis, eftersom det är samma spel) är lika svagt, är det för mig svårt att stämma in i någon slags Alan Wake-hyllningskör.

Alan Wake Remastered
Twin Peaks-vibbarna är starka och ständigt närvarande.

Remastered-versionen är såklart mycket snyggare att titta på än det elva år gamla originalet även om jag hade förväntat mig mer. Visst flyter det på fint på min Playstation 5 i 4K och 60 bilder per sekund och visst är ljussättningen ordentligt mycket bättre, men 120 bilder per sekund och ray tracing hade jag helt klart räknat med.

Alan Wake har under elva års tid delat upp spelare i två läger. De som rycker på axlarna och de som dyrkar Remedys Twin Peaks-doftande thriller och jag förmodar såklart att detta kommer att gälla denna nyversion, också. Jag har noll problem med att se spelets uppenbara kvaliteter men samtidigt hamnar jag på samma ställe som jag gjorde 2010 då jag konstaterar att det bara inte är särskilt roligt att spela.

Alan Wake Remastered
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Läcker design, fantastisk atmosfär, snygg ljussättning, 4K och 60 FPS på Playstation 5
-
Hysteriskt tråkiga actionmoment, rysligt enformigt upplägg, avsnoppat slut som mest irriterar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Alan Wake RemasteredScore

Alan Wake Remastered

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Finska Remedys älskade författare slår tillbaka i form av en efterlängtad nyversion och Petter har delat ut betyg...



Loading next content