Cardaclysm: Shards of the Four

Digitala kortspel är inget nytt under solen, och oavsett om det handlar om virtuella Pokémonkort till Game Boy Color eller nymodigheter som Gwent och Hearthstone till surfplattor och mobiler så har det alltid funnits en marknad för denna typ av spelupplevelse. Senaste aktören att försöka profitera på vårt samlarbegär kommer från studion Elder Games och deras titel Cardaclysm: Shards of the Four, liret som släpptes i våras till PC-formatet men som nu även är ute till konsolerna.

För det första, låt oss få en sak ur världen; det finns ingen story att prata om i detta färggranna indiespel. Visst, det finns en generisk återberättelse (om du läser pressreleasen) om apokalypsens fyra ryttare och hur du måste besegra dem alla för att komma fram som segrare, men du får inte uppleva något storslaget på spelskärmen i sig. Du slängs nämligen mer eller mindre ner i skorna på en namnlös trollkarl som inom loppet av 20 sekunder, från det att man trycker på start-knappen, börjar samla på sig magiska kort som sedan används för att besegra diverse fiender och otyg. Att det inte finns något narrativ som binder samman det som händer på skärmen och ens handlingar är till en början lite småmärkligt, men i slutändan kan jag ändå uppskatta hur utvecklarna har valt att inte försöka svarva fram en slätstruken fantasy-berättelse utan istället låter oss kasta oss ut i spelbarhetens välkomnande famn.

För Cardaclysmen är tämligen enkelt att plocka upp och förstå sig på. Du samlar på dig guld och magiska kulor som styr hur starka kort du kan använda, och det finns en rad enklare strategier att nyttja utan att det för den sakens skull blir lika komplicerat som till exempel ovannämnda Gwent. Du kan som exempel uppgradera dina kort om du skulle komma över dubletter, och även om dessa upphottade versioner alltid är starkare än sina ursprungsvarianter så kommer de kosta mer resurser att få ut på slagfältet. Det blir helt enkelt en form av balansgång där du får väga fördelarna med att äga starka kort mot nackdelen av att ha färre pjäser ute på spelplanen. Du kan även klä din karaktär i olika paltor och beväpna dig med nya trollstavar och talismaner, och dessa påverkar sedan hur dina kort beter sig i strid. Det är som redan nämnt inte det mest avancerade spelet i genren, men det är samtidigt underhållande i sin simpelhet utan att bli alldeles för enkelt och slätstruket.

Det som däremot är lite tråkig är att det inte finns någon typ av multiplayer. Även om jag själv visserligen nästan alltid föredrar singleplayer framför flerspelarlägen så hade det i det här fallet varit kul att testa sina färdigheter mot andra uppkopplade kortsamlare. Det hade om inget annat uppmanat en att försöka bygga en mer mångsidig samling då man i dagsläget mer eller mindre kan överleva på enkla taktiker då den datorstyrda motståndare inte är lika svårläst som en irrationell köttklump till människa. Det är en liten detalj ï sammanhanget såklart, men en som säkert kan få vissa spelare att avvakta med ett köp.

Utanför själva striderna kan du förövrigt styra din karaktär i en begränsad 3D-miljö, och det är här du samlar på dig nya föremål och tillgångar. Varje karta är sedan enligt spelets beskrivning "procedurally generated", men redan efter någon ynka timma kändes varje bana snudd på identiskt med varandra. Ytterligare en konstig sak som är värd att nämna skedde när man hade besegrat varje fiende i en miljö och skulle bege sig mot utgången. För så fort du kände dig klar på ett ställe så dök det alltid upp en ultrastark fiende (döden himself) som började jaga dig genom terrängen, och tar du dig inte till utgången i tid så kunde du se dina senaste framsteg raderade. Jag förstår sedan att detta är ett sätt att höja närvaron och spänningen, men det är så klumpigt och märkligt inbakat i äventyret att det enbart blev ett irritationsmoment som förtog av upplevelsen istället för att höja den.

Det märks dessutom att detta inte är utvecklat för konsoler utan främst är inriktat mot PC-spelare. Visst, det funkar att lira med en kontroll utan allt för stora problem, men sådana enkla saker som att bläddra bland ens kämpar med styrkorset eller växla menyer med axelknapparna finns inte här, och du får istället göra dig redo att klicka både en och två gånger extra för att komma dit du vill. Kontrollen är därtill lite seg och klumpig överlag, och att ratta markören till rätt karaktär drog tankarna till den där klistriga sirapsflaskan man glömt bort längst in i skafferiet med onödigt mycket sladd och motstånd oavsett vilket knappkommando du ville hamra fram. Med andra ord: kan du spela på PC så är det att rekommendera.

I slutändan så erbjuder Cardaclysm: Shards of the Four ett simpelt, men underhållande kortspel där allt fokus ligger på att leverera en solid spelbarhet framför att erbjuda story, världsbyggande eller någon tjusig presentation. Prislappen är däremot tämligen låg och tycker du om att samla på kort och bygga din egna fantasy-armé så kan detta absolut vara av intresse. Förvänta dig dock inget flerspelarläge, några påkostade finesser eller någon djupgående spelbarhet som kommer hålla dig vaken om nätter. Detta är underhållning i all sin enkelhet.