Det är inte första gången jag känt mig lurad av gamle Tom Nook när han kommer farandes med sina jätteförmånliga kontrakt och sitt avväpnande skratt. Men jag föll dit igen på en ny avbetalningsfälla i form av hans underbara "getaway package" som låter mig sätta bopålar på en öde ö. Jag anländer med flyg för att återigen starta ett nytt Iacon, staden jag bedrivit i alla Animal Crossing sedan Gamecube-originalet (för oss i väst, i Japan startade serien redan till Nintendo 64).
Lyckligtvis är mitt blivande paradis inte helt öde. Två andra djur har redan rest sparsmakade tält, och Tom Nook själv har ett tämligen pråligt sådant, föga blygsam som han är. Spontant tycker jag det märks redan från start att det här spelet bygger mer på Animal Crossing: Pocket Camp snarare än New Leaf, vilket dock inte är någon egentlig nackdel. Sistnämnda är trots allt åtta år gammalt och baseras på hårdvara som inte ens är i närheten av vad Switch har under den förvånansvärt lilla huven.
Din karaktärs smartphone används denna gång istället för klassiska menyer, vilket ger ett mer organiskt och mer levande intryck. Och det är via denna du sätter igång ditt nya liv på allvar. Det är här du hittar dina ritningar när du vill ta fram nya hjälpmedel, tar tjusiga bilder med fotoläget och kollar dina Nook Milage. Sistnämnda är ett slags Achievements i spelet med unika och dagliga utmaningar som låser upp saker. Dit hör exempelvis att kunna flyga till andra öar eller designa egna mönster som du sedan kan använda till allt från kläder till din sängs överkast.
Animal Crossing har alltid kretsat kring ett fullkomligt överdåd av saker att göra, och det står redan tidigt klart att New Horizons inte kommer göra någon besviken på den punkten. Jag tog snabbt itu med att skapa mitt lilla liv, frottera mig med grannarna och utforska allt som finns till förfogande. Det är inte mycket jag har att använda till en början, utan allt måste tillverkas undan för undan. Sakta men säkert fixar jag mig ett fiskespö av rapplig kvalitet, en yxa och spade (fossilerna gräver inte upp sig själva!). Några broar över floderna finns heller inte, utan jag stavhoppar över dem likt de där holländarna ni säkert sett i Youtube-videos.
Att hålla kontakten med grannarna i Animal Crossing-serien, har alltid hört till de inslag jag varit mest kluven till. Det bidrar så in i bängen till känslan av att leva i ett community med... låt oss säga unika grannar. Men att faktiskt göra detta är en pina. Ett långsamt, virtuellt QWERTY-tangentbord finns till förfogande, utan en vettig T9/Switftkey-funktion och menyerna är märkligt primitivt upplagda. Vill jag skicka någon ett äpple och har tio stycken, måste jag fortfarande manuellt gå in och separera dem så ett äpple ligger för sig och en andra nio för sig i min lista över föremål.
Möjligen petitesser, men känns ändå något som jag tidigt vill ha avklarat i en recension som i princip uteslutande annars består av hyllningar. För Animal Crossing: New Horizons gör verkligen skäl för sitt löfte om nya horisonter. Det tar milsvida kliv fram för serien och erbjuder möjligheter att ställa in saker och ting på ett sätt som tidigare delar i serien helt enkelt inte ens nästan kan matcha.
Visst måste du fortfarande bland annat se till att fiska, fånga insekter och gräva fossiler. Allt sådant tar du med fördel med till ugglan Blathers som snart reser ett museitält på ön, och givetvis kommer han behöva utöka för att få plats med flera föremål. Blathers har för övrigt fortfarande inte lärt sig uppskatta insekter. Brasklapp för att fisket tyvärr är onödigt svårt till Switch Lite, då de visuella tecknen på napp är så otydliga att jag fått förlita mig på ljudet och måste skruva upp volymen. Förhoppningsvis något som patchas och blir tydligare. Du bör även se till att skaka på träd för att se vad som gömmer sig bland kronorna, ofta kan det vara rent bisarra saker som en flygel eller liknande. Men denna gång finns så otroligt mycket mer.
Mina Nook Milage-poäng växlar jag glatt in mot flygresor hos Dodo Airlines, som tar mig till obebodda öar (man kan hälsa på andra med, men denna aspekt var inte möjlig att testa under recensionsperioden). Dessa kan du sedan skövla sönder och samman som får behandlingen av världens regnskogar att framstå som både långsiktig och human. Genom att göra det kan du samla på dig frukter, blommor och annat som du sedan kan ta med dig hem för att terraforma din egen lilla ö. Och genom att plantera växter nära varandra kan du få fram nya färger utan att manuellt behöva pollinera dem som i Pocket Camp. På andra öar kan du dessutom springa på nya tänkbara invånare, bara berätta för dem om det underbara livet i den blivande staden Iacon - och du kan tänkas få dem som framtida granne.
I takt med att du skapar nya föremål, får du också nya möjligheter. Efter att du skapat en spegel kan du sedan ändra ditt eget utseende och sedan du fixat en garderob går klädbytena galant. Hela tiden sker sporadiska händelser som blir små ljuvliga avbräck i vardagen, som när jag snubblade över måsen Gulliver - ett bekant ansikte för alla Pocket Camp-veteraner. Han behövde hjälp med att få sin mobiltelefon fixad för att kunna ringa sin besättning, som dock inte ger något intryck av att vilja ha med honom att göra. Men om du tar dig tiden att hjälpa folk, kommer karma att spela dig i händerna och belöna dig med något roligt.
Om du verkligen ser till att investera tid och energi i din initialt lilla by, så kommer du att få ett osedvanligt levande spel. Grannarna kan prata om det där otäcka insektsbettet du fick häromdagen, lära dig ansiktsuttryck så du konstant kan gå omkring och se chockad ut. Och se till att spela olika tider på dygnet. Jag hade en natt ett fantastiskt möte med ett spöke som jag omedvetet skrämde så våldsamt att den lilla gasten behövde min hjälp. Det kan även dyka upp flaskpost samt att det hela tiden sker saker samt att du lär dig nya grejer.
Varje gång jag startar min Switch för att spela, händer det något nytt. Kanske är det något djur som fyller år och kalas vankas, Tom Nook drömmer om besök av sin favoritartist eller så dyker kamelen Sahara upp för att kränga mattor och tapeter. Min personliga favorit är den snörvliga (corona-karantän?) grisen Daisy Mae som säljer rovor, vilka fungerar ungefär som aktier. Du har en vecka på dig att sälja dem vidare med bra förtjänst innan de ruttnar. Ska du ta ett till synes fint erbjudande, eller känns som att de kan gå upp ännu mer i kurs?
Den kanske enskilt största förändringen är annars hur detaljerade möjligheter det nu finns att trixa och fixa hemmavid. Den där tischan du designat och är så mallig över, kan du nu hänga på väggen, föremål kan flyttas i små steg så de står precis där du vill ha dem och allt kan inredas minutiöst. Den som gillar home-styling kan verkligen få sitt lystmäte här. Systemet för att göra detta på är också bättre än tidigare. Tänk det rutnät som fanns i Pocket Camp, fast det nu är i tre dimensioner istället.
Det känns alltid futtigt att snacka om det tekniska i ett spel som Animal Crossing, vilket underhållit mig furstligt till väldigt primitiva bärbara format tidigare. Men faktum är att jag ändå vill göra det i fallet New Horizons, och detta av den enkla anledningen att det ser direkt strålande ut. Det finns nu en detaljnivå som inte existerat förr, med små saker som att gnistor från den mysiga brasa några djur startat på stranden blåser med vinden, hur kläder på tork svajar eller hur min huvudpersons ansikte lyses upp av mobilskärmens ljus mörka nätter. Det är helt enkelt mycket mer liv och rörelse på ett väldigt harmoniskt sätt.
I slutändan förutspår jag att det här kommer vara spelet jag lagt ner mest tid på när 2020 ska summeras. Jag är helt uppslukad av allt som händer och när den störiga grodan Diva börjar bråka med den schyssta kaninen Chrissie, som i sin tur vill att jag ska prata med förstnämnda för att reda ut allt - så inser jag hur investerad jag är i allt som händer då jag faktiskt bryr mig. Favoriten Isabelle är en perfekt medlare sedan hon flyttat in och med hennes hjälp samt de nya verktyg som står till mitt förfogande, formar jag undan för undan mitt idealsamhälle.
Animal Crossing: New Horizons är seriens bästa del hittills och ett välbehövligt kliv framåt. Det här är feelgood-spelande när det är som absolut bäst.