Life is Strange 2

I det episodbaserade och ganska lågmälda äventyret Life is Strange fick vi försöka lösa mysteriet med en persons försvinnande, samtidigt som vi fick lära oss mer om vänskap men även ta itu med ungdomens vedermödor samt oväntade faror. Spelet bidrog till att raskt göra Dontnod till en mycket respekterad spelutvecklare som inte är rädda för att ta itu med tunga och ovanliga ämnen som andra utvecklare vanligtvis skyggar för, samt dessutom presentera allt med rå, osockrad realism.

Life is Strange 2 följer i samma fotspår som sin föregångare, och även om temat är nytt denna gång, så är det fortfarande ett starkt narrativ som är det stora dragplåstret. Här får vi följa bröderna Sean och Daniel som ställs inför flera tunga beslut sedan deras far oskyldigt dödats av en polis efter att ha försökt medla i ett bråk med en mobbare. Jag tänkte försöka hålla saker och ting relativt spoilerfria, men det leder hur som helst till att bröderna lämnar sitt hem för att försöka söka en fristad i Mexiko, på den plats där pappan växte upp (mamman är ute ur bilden av olika anledningar). Deras ofrivilliga äventyr blir heller inte mindre konstigt av att den yngre brodern Daniel visar sig ha telekinetiska anlag som blir okontrollerbara i pressade situationer - men som också kommer väl till pass mellan varven.

Som spelare får vi följa med duon genom omständigheter som beroende på dina val kommer testa brödernas syskonkärlek eller svetsa dem samman ytterligare. Det handlar om både små och stora konsekvenser, och Dontnod har lyckats fantastiskt väl med att skapa ett syskonpar som känns realistiska och jag applåderar verkligen teamets mänskliga porträttering av framför allt Sean. Han är den som spelar huvudrollen i äventyret och växer i sin personlighet beroende på de val du gör - men huvudmålet är alltid att hålla lillebror säker på vägen till Mexiko, vare sig vi snackar skydd undan kallare väder, nödvändig mat eller bara vara en axel att luta sig mot när det känns svårt.

Life is Strange 2 har liksom föregångaren ett ganska enkelt upplägg för utforskande samt ett system där dina handlingar påverkar historien enligt principen orsak och verkan. Som spelare kommer du få besöka många platser i rollen som Sean medan du guidar din yngre bror Daniel genom moraliska och självbehärskande dilemman. Oftast genom dialog, men även sådant du hittar i omgivningarna. Alla de fem episoderna som utgör äventyret kretsar kring olika säsonger och därmed vedermödor, där du initialt färdas och tar hand om din yngre bror samt hjälper till med att få honom att hålla humöret uppe. Risken finns alltid att hans krafter slutar med rejäl blodsutgjutelse om du inte passar dig. Genom resan besöker du städer, tvingas vara hemlös samt möter massor med intressanta personer - och flera av de beslut du fattat kommer förr eller senare bita dig i rumpan med oanade följder.

Att leva tätt inpå varandra kostar såklart på och du kan hela tiden både bygga och förlora förtroende och respekt för Daniel, som är en tämligen åsiktsstark ung man och som tvingas ta itu med sådant som rasism, sexualitet, att vara hemlös och egna identiteten. Och när du träffar folk, gäller det att hela tiden avgöra vem du kan anförtro hemligheter och vilka som är opålitliga. Eftersom ni faktiskt är på rymmen undan polisen, behöver ni bundsförvanter, men vilka som utgör bra sådana är inte så självklart.

Som jag redan nämnt, tacklar spelet flera ämnen av det känsliga slaget. Utöver de jag räknat upp, behandlas här även religion, sekter, sorgen av att ha förlorat någon, lojalitet, ansvar och vänskap... där flera sekvenser är så starka att de stannade kvar hos mig även sedan äventyret var avslöjat. Det kan handla om en mamma på väg att lämna sin familj, en ensam pojke som utsätts för grav rasism eller det psykiskt påfrestande i att leva i en sekt. Life is Strange 2 är fullt av direkt chockerande ögonblick som känns trovärdiga, snarare än att vara något snaskigt bara för att.

Även om spelbarheten mellan de olika episoderna är snarlikt med val att göra, pussel att lösa samt krafter att nyttja vid väl valda tillfällen - så upplever jag att narrativet ibland liksom saggar till. Det är ingen som förstör helheten, men förtjänar ändå att nämnas. Annars är berättandet så tajt att även segare partier blir intressanta och för den som lirade föregångaren finns föremål och möjligen även en person som kan kännas igen. Små påskägg jag uppskattar.

I slutändan levererar Life is Strange 2 ett otroligt fint porträtt av brödraskap med genuina känslor förmedlade. Det är en hyllning till medmänskligheten, men även ett fördömande av orättvisor och förutfattade meningar förpackade i en tung story som känns ända nere i maggropen. Jag vågar påstå att det är så välskrivet att sista episoden rent av kommer få folk att tänka ett varv extra. Life is Strange 2 drämmer till där det känns som tuffast och smäller till om och om igen, men det blir aldrig så outhärdligt att du inte vill fortsätta i detta utsökta äventyr.