Saint's Row

Om kopiering är den yttersta formen av beröm borde Rockstar verkligen sträcka på sig. Utvecklaren Volition har nämligen till punkt och pricka studerat deras Grand Theft Auto: San Andreas och gjort en ovanligt skamlös kopia. Brist på fantasi kan tyckas, men i ärlighetens namn: Är det någon som inte skulle vilja ha ett Grand Theft Auto till Xbox 360? Dessutom har Volition lyssnat till den kritik som trots allt fanns mot Rockstars gangsterepos och lagt till ett riktigt fläskigt multiplayer-stöd.

I Saint's Row ikläder du dig rollen av en yngling som hamnar mitt i en våldsam gangsteruppgörelse. Det blir startskottet för en karriär inom det trots allt ganska snälla gänget 3rd Street Saints. Spelet kretsar nämligen helt kring gängkrig och klickar du fram kartan över staden Stilwater ser du tydligt vilka kvarter som regeras av vilket gäng. Målet är givetvis att du och dina grabbar på sikt ska ha full kontroll överallt och eftersom ni i grunden är trevliga grabbar skulle det vara till det bättre för alla.

Staden Stilwater sägs för övrigt vara löst baserad på Chicago och är imponerande i både storlek och detaljrikedom. Bland annat finns stora Chinatown-områden, slum, hamnar, industriområden, gott om vanliga förorter samt ett sanslöst väl utbyggt vägnät. Dessutom är sikten väldigt god så man kan gotta sig åt de pampiga stadsvyerna som syns när man åker över en bro. Dessutom går dygnet hela tiden i ett precis lagom speltempo, vilket gör att Stilwater får upplevas i både dagsljus, solnedgång, natt och självfallet soluppgång.

Precis som i Grand Theft Auto har man från första sekund i spelet en enorm frihet. På din karta finns ett femtiotal olika uppdrag samt butiker markerade och liksom bara väntar på att utforskas. Sedan man utfört några uppdrag, fylls det snabbt på med ännu flera. På det sättet finns en till synes aldrig sinande ström av saker man kan göra och utforskarlustan går konstant på högvarv. En annan läcker detalj är också att spelet har hela fyra stycken olika huvudhistorier att gå igenom och det är givetvis helt fritt att följa någon enstaka eller dem alla. De är endast löst sammanflätade med varandra och det är verkligen ett fräscht grepp att låta dig som spelare välja vad Saint's Row ska handla om.

Runt om i spelet finns flera olika sorters butiker såsom juvelerare, klädaffärer och naturligtvis vapenhandlare. Det blir lite mer personligt att faktiskt kunna klä sin figur som man vill och man kan till och med styra hur man ska bära plaggen. Själv kör jag just nu med vit skjorta hängande utanpå byxorna, löst knuten röd slips och ett par schyssta brallor. Ska snart skaffa mig en tatuering samt investera i lite bling. Alla spelets butiker går naturligtvis att råna genom att stövla in på dagtid och antingen slå ned kassabiträdet eller hota denne med ett vapen. Det går också att iscensätta mer storartade kupper nattetid mot butikernas kassaskåp. Dessutom går det utmärkt att faktiskt handla i dem och betala för det man vill ha.

Hela spelet genomsyras av att utvecklarna velat ge det en riktig ghettokänsla. Det påverkar både dialogen och hela känslan i spelet. Alla figurer slänger sig med den typ av slang som förekom under 90-talets många filmer om det hårda livet i den amerikanska underklassen. Uppdragen man gör kretsar kring att stjäla grymma bilar för att pimpa upp dem, kapa lastbilar som smugglar droger eller varför inte skjutsa omkring prostituerade i baksätet av en limousin medan de betjänar sina förmögna kunder. Jag är fullt medveten om att många kommer att tycka att hela grejen är direkt fånig och ungefär lika äkta som när regissören Kjell Sundvall försökte göra svensk Hollywood-action med filmen Hotet. Personligen tar jag det med ro och tycker det känns uppenbart att Volition gjort hela grejen medvetet överdriven och med glimten i ögat.

Annars är det mesta som sagt nästan oförskämt plagierat från Grand Theft Auto 3. Allt från animationer till spelkontroll och utseendet på menyerna är som en karbonkopia. Det kan man tycka vad man vill om, men gör samtidigt att man väldigt snabbt kommer in i spelsystemet. Tack vare den extra kraften i Xbox 360 har Volition dessutom kryddat spelbarheten med en riktig fysikmotor, helt laddningsfria omgivningar och en märkbart vassare spelkontroll.

Lika imponerad är jag däremot inte över det grafiska. Visserligen ser spelet bättre ut i rörelse än på bilderna därframför allt ljuseffekterna är snygga, men det hjälper inte upp betyget i någon större omfattning. Volition har helt enkelt nöjt sig med att överträffa Playstation 2-versionen av Grand Theft Auto, klämt in högupplöst grafik och tyckt att det varit nog. Det gör att spelet har ett utseende som tyvärr riskerar att skrämma bort många potentiella köpare.

Som ett mycket välkommet komplement till själva äventyrandet finns multiplayer. Volition har lyckats skapa fyra underhållande spelsätt där Gangsta Brawl snabbt blev min favorit. Egentligen är det inget annat än en dödsmatch för upp till tolv personer, men nu slåss man i en stor stad med vanliga vapen och mängder av sköna fordon. Det finns folk överallt och är man inte med på noterna blir man snabbt sönderskjuten under en oväntad drive by.

Som för att spinna vidare på hela ghettogrejen finns ingen normal ranking för att indikera hur långt man kommit, utan man får istället utrusta sin figur med det läckraste blinget. Ser du någon med enorma ringar värda ett mindre lands bruttonationalprodukt och flera kilo guldkedjor runt halsen vet du alltså att du har med en riktig värsting att göra. Vill även slå ett slag för spelsättet Protect the Pimp där en person i ena laget utses till pimp, varpå hans medspelare ska eskortera honom till ett givet mål medan det andra laget ska försöka döda honom. Räkna med hårda dueller och många lömska bakhåll.

Jag kan verkligen inte tycka illa om denna fullständigt ogenerade Grand Theft Auto-kopia, trots den lite uttjatade ghettostilen och den primitiva grafiken. Även om jag vet att Rockstar på alla sätt och vis kommer att göra det bättre nästa år är det skönt att som gangster få härja helt fritt i en stor stad igen. Och man ska inte vara sämre än att ge Volition kudos för att de faktiskt lyckas skapa intressant multiplayer-underhållning. Saint's Row må bara vara förrätten inför Grand Theft Auto 4, men det är en oväntat välsmakande sådan och det räcker faktiskt långt.