Genesis Alpha One

Den tysta, mörka rymden är en ensam plats. Farkosten Genesis är det enda hemmet jag känner till, och vardagen består av att utforska världsalltet på jakt efter ett nytt hem för mänskligheten. Den ångestfyllda ensamheten lyser igenom i Genesis Alpha One, ett indieäventyr från Radiation Blue. Ombord finns bara du, din trogna artificiella intelligens och den armé av kloner du skapar för att bemanna skeppet. Designen doftar dessutom väldigt mycket av Ridley Scotts mästerverk Alien, med urtvättade färger, kal atmosfär och dyster retroteknologi.

Genesis Alpha One blandar friskt mellan olika genrer, men i grund och botten är detta en rymdskeppssimulator. Spelet går ut på att bygga upp sitt skepp för att kunna upprätthålla det liv som finns ombord, där det slutgiltiga målet är att hitta en beboelig koloni. Till en början räcker det med att bygga essentiella rum som en reaktor för energi och ett växthus för att skapa atmosfär ombord, men genom att utforska nya planeter och stråla upp spillror från rymden kan metaller och andra resurser användas för att bygga upp ett väldigt sofistikerat rymdskepp med sovbunkrar, hangarer och plantage. Efter ett par timmars speltid börjar man faktiskt bli väldigt stolt över sin farkost.

Det känns riktigt coolt att med ett enkelt knapptryck går från rymdskeppsritningarnas helikopterperspektiv till ett förstapersonsperspektiv, vilket möjliggör utforskande av skeppets alla utrymmen. De flesta rummen kräver underhåll för att fungera, och skulle någonting gå så pass snett att skeppet blir obeboeligt och alla ombord dör är spelet slut. Och då menar vi helt slut, för Genesis Alpha One är något av en roguelike. Det är en intressanta blandning genrer som dessutom passar utmärkt tillsammans. Man bryr sig verkligen om sitt skepp, del eftersom man har full frihet i hur det ser ut, men även för att man är rädd om det.

Det gäller alltså att ta hand om sitt skepp, och alla arbetssysslor kan antingen utföras av dig eller av besättningsmedlemmar som du själv klonar fram genom att blanda DNA. Man kan således skräddarsy sin besättning med olika för- och nackdelar som passar specifika jobb. Klonerna behöver sedan sovplatser och mat för att inte bli sjuka.

Allt detta kräver resurser, och alla byggstenar hittas i rymden. Denna oändliga plats är slumpmässigt genererad i Genesis Alpha One, där varje genomspelning erbjuder en ny karta och överraskningar. När man stöter på något kan detta strålas upp till skeppet, men då kan det hända att objudna gäster tar sig ombord skeppet. Dessa inkräktare är oftast övervuxna insekter som älskar att krypa genom rymdskeppets ventilationssystem och äta besättningen. Ohyra som denna måste omhändertas omedelbart för att skadorna inte ska bli irreversibla och leda till en game over. Därför finns det gott om vapen i Genesis Alpha One, och nya kan skapas ombord skeppet. Du kan till och med placera ut automatiserade kanontorn runt skeppet i förebyggande syfte.

Insikterna är dock inte det största hotet där ute. Det finns även andra humanoider i rymden med förmågan att teleportera sig ombord och fullständigt vända upp och ner på livet ombord Genesis-farkosten. Dessa fula typer patrullerar de farligare områdena, och när man efter cirka 10 timmars speltid känner sig redo att ta sig an dem är det riktigt kul att bege sig ut i de outforskade områdena på jakt efter slagsmål. Skulle du falla i strid skiftar perspektivet till en av klonerna ombord, som då tar över befälet, så länge det finns ett skepp det vill säga.

På pappret är alltså Genesis Alpha One ett väldigt spännande hopkok av genrer, men det är själva utförandet som många gånger lämnar en del att önska. Roguelike-upplägget ger ökat återspelningsvärde, men tempot är väldigt segt till en början när man bygger de första rummen och strålar upp småskrot i några timmar. Att tvingas gå igenom allt detta om och om igen ifall man skulle dö är snudd på olidligt, och därför hade jag föredragit om det fanns ett spelläge utan permanent död. Det finns nämligen ett riktigt slut på story, som många lär missa om de tvingas börja om från början.

Det hjälper inte att planeterna man besöker under spelets är små och tomma på liv, bortsett från de typiska insektsliknande monstret. Alla dessa besök är dessutom ganska korta, innan man tvingas tillbaka till rymdskeppets monotona korridorer. Spelets största problem är dock dess action, som känns alldeles för tafatt. Av någon anledning springer huvudkaraktärer så snabbt att det inte ens känns som att denne är en del av spelvärlden. Det finns inga fiender som är lika snabba, så man kan enkelt springa i cirklar kring dem tills alla är döda. Det är spännande och intensivt ändå då man vet vad som står på spel ifall man förlorar, men striderna är inte tillräckligt roliga för att kunna stå på egna ben.

Genesis Alpha One är dock inget fullprisspel, så det vore fel att förvänta sig något sådant utifrån kvalitén. Trots vissa missar kommer den coola blandningen mellan skeppsbyggande och förstapersonsaction tilltala många, och när inlevelsen är på topp erbjuder Genesis Alpha One en spelupplevelse som inte går att hitta någon annanstans. Låter jobbet som gruvarbetare i rymden som något för dig så har du hittat helt rätt.