Svenska
Gamereactor
recensioner
Alien: Blackout

Alien: Blackout

Det finns nu ett Alien-spel där skräcken endast upplevs genom bilden från en övervakningskamera. Och det är inget som Petter gillar särskilt mycket...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Med strategikungarna The Creative Assemblys överraskande suveräna skräcksuccé Alien: Isolation fortfarande semifärskt i minnet är det svårt att inte bli gruvligt besviken på Rival Games nysläppta skräcktitel. Upplägget är direktnorpat från Five Nights at Freddy's och hela grejen med att distansera spelaren från spelvärlden och presentera ett strategiskt spelsätt snarare än ett baserat på ren och skär överlevnad, är den första stora missen som gjorts här, om du frågar mig.

Alien: Blackout
Här sitter man och knapprar med fingarna på värlödens tråkigaste spelkarta.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg här utan börja från början, som sig bör. I Alien: Blackout (som enbart släppts till Android och Iphone/Ipad) intar spelaren rollen som Ripleys dotter Amanda, en lika sträv som handlingskraftig donna som sin mustiga mor och den här gången är det fyra stycken aningslösa forskare som ligger risigt till ombord på Weyland-Yutanis rymdstation. Det finns såklart en mycket uselt animerad Xenomorph. För att kunna rädda besättningen krävs det att Amanda (du) lotsar runt de stelbenta dumskallarna genom att stänga och öppna dörrar via olika säkerhetskameror, på så sätt går det att se hålla dem från att bli kvällsmat till Ridley Scotts sotsvarta rymdskurk och den sterilt stela, icke-spännande storyn kan därmed fortsätta. Det är ett extremt långsamt spel detta. Ibland känns det nästan helt poänglöst och även om en olustig stämning, tystnad och avslaget speltempo i mångt och mycket hör genren till, blir det här bara irriterande.

Alien: Blackout
Att "outsmarta" rymdmonstret är tyvärr inte särskilt utmanande.
Detta är en annons:

Spelet består av sju olika uppdrag som alla tar cirka åtta minuter styck att klara av och även om det slungas in lite nödvändig variation här och där, handlar alla om samma sak ( i grunden). Stäng och öppna säkerhetsdörrar, kollaigenom de fyra säkerhetskamerorna som Amanda (du) har till sitt förfogande och lyssna till oinspirerat seg dialog som liras upp via intercom-systemet ombord på rymdfärjan. Det går såklart att dela ut olika kommandon till besättningen såsom "hide" eller "hurry" vilket krävs en bit in i äventyret då Xenomorph-monstret blir allt mer hungrigt. Spänningen finns dock aldrig där eftersom de uselt animerade, urkorkade datorkaraktärerna ser ut som livlösa skyltdockor och eftersom jag hela tiden såklart vet att jag sitter säkert uppe i ventilationstrumma och bara sneglar på händelserna som utgör själva kärnan av denna besvikelse till spel.

Alien: Blackout
Varje uppdrag har en tidsgräns och alla utom en besättningsmedlem kan dö och det går ändå att klara sig vidare.

Utvecklarna hade kunnat göra något finurligt av detta om de hade strukturerat upplägget till någon slags grundtanke om värdet av mänskligt liv. Låta mig som spelare leka "puppet master" fullt ut och offra besättningsmedlemmar för att klara mig själv helskinnad undan monstret, men så djupt gräver aldrig utvecklarna, istället skrapar de lite lätt på Alien-ytan, rider på licensvågen och tråkar ut mig på ett sätt som ganska få 50-kronorsspel till Iphone gjort det senaste året.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Läcker design, Amandas röstskådespeleri är bra
-
Stelt, spelaren är hela tiden distanserad från skräckmomenten, korkad artificiell intelligens, långsamt, enformigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Alien: BlackoutScore

Alien: Blackout

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Det finns nu ett Alien-spel där skräcken endast upplevs genom bilden från en övervakningskamera. Och det är inget som Petter gillar särskilt mycket...



Loading next content