Kingdom Hearts III

Vissa spel kommer mest troligt aldrig att få se dagens ljus. Vi vet alla hur det kan se ut. Half-Life 3, Star Wars 1313 och Tecken X Street Fighter är bara några av dem som flera av oss längtat krampaktigt efter, men aldrig kommer att få klämma på. Ett tag kändes det som om vi aldrig skulle få spela Kingdom Hearts III, heller. Men istället för att låta detta superambitiösa rollspelsäventyr hamna i "utvecklingshelvetet" och likt Half-Life 3 aldrig dyka upp, har Square istället samlat sig, tagit i från tårna och levererat ett av de mest noggrant utformade rollspelen på många år. Låt mig förklara, i detalj, varför det här spelet levererar mer än vad varenda Kingdom Hearts-fanatiker kunnat förvänta sig.

Äventyret hinner knappt börja innan Square Enix är tydliga och noggranna med att belöna återkommande spelare som vid flertalet tidigare tillfällen tillbringat tid med föregångarna. Efter de obligatoriska logotyperna under anslaget från Square, Disney och Pixar spelas en vacker version av Hikaru Utadas temasång "Dont Think Twice" vilket sedan följs av ett montage av viktiga mellansekvenser från samtliga av de föregående spelen. De som avnjutit allt som denna fantastiska spelserie haft att erbjuda genom åren kommer mest troligt att drabbas av samma härliga rysningar som jag gjorde.

Kingdom Hearts III är ett lite annorlunda spel än vad jag tror att många har förväntat sig på det sättet att det aldrig försöker tilltala en särskilt bred målgrupp. Det är, som sagt, återkommande spelare som belönas mest (såklart) och de första fyra timmarna kommer garanterat att skrämma bort en del nya spelare med tanke på hur extremt långsamt tempot är. Det som känns som en kraftig förbättring för egen del under spelets inledande timmar, dock, är det faktum att berättandet i sig är mindre fläckigt och obegripligt i det här spelet än tidigare och på flera sätt har Square valt att sakta ned och reda ut den något tjorviga, egna mytologin som spelserien innehåller.

Äventyret kretsar som vanligt kring Sora, Kalle och Långben som fortsätter sitt magiska äventyr genom en förtrollad rollspelsvärld befolkad av alla möjliga ting och tingestar. Det märks snabbt att Square arbetat etta hårt på att skapa djup och mänsklighet/karaktär i de tre huvudkaraktärerna och den här gången är relationen mellan framförallt Sora och Kalle Anka en mer givande sådan med en vänskap som känns mer trovärdigt äkta än någonsin tidigare. Det märks även att sidofigurerna som poppar upp med jämna mellanrum givits mer kärlek och skrivits med en bättre fingertoppskänsla än i föregångarna. Buzz och Woody från Toy Story-följetongen känns exempelvis som om de slitits ut direkt från Pixars mästerliga filmer och slungats in i Squares rollspelsvärld, något som kanske inte riktigt var fallet i de föregående Kingdom Hearts-spelen. Åtminstone inte i denna utsträckning.

Mycket av detta har ju såklart med röstskådespelarna att göra, förutom ett vettigt manus proppat med nyanser och djup. James Woods (Getaway, Salvador), Zachary Levi (Lost, Star Trek) och Deadpool-stjärnan TJ Miller (bland andra) är alla tillbaka och gör alla ett strålande arbete här. Musiken är dessutom den kanske bästa i hela serien och som soundtrack betraktat vore det direkt tjänstefel att inte kalla detta för ett magiskt sådant. Rakt av. Här blandas gamla klassiker med nya stycken och helheten är verkligen fantastisk. Till exempel är det för egen del helt omöjligt att inte bli genuint lycklig när Toy Story-klassikern "You Got a Friend in Me" börjar spelas under ett särskilt moment i spelet. Det finns så mycket charm, historia och så mycket inbakade känslor i dessa låtar att det ibland nästan blir otäckt.

I början av denna uppskattade spelserie handlade Kingdom Hearts om en fusion mellan Final Fantasy och Disneys mest klassiska skapelser men under årens lopp har Square valt att fasa ut Final Fantasy-biten ur Kingdom Hearts och i det här äventyret lyser de klassiska rollspelen helt med sin frånvaro. Samtidigt är spelserien närvarande tack vare ett finurligt formulerat manus och vissa moment som refererar till Square Enix långlivade rollspelsföljetong. I övrigt antar jag att de verkligen vill särskilja de båda spelserierna nu och ge dem mer av en distinkt, egen personlighet för att inte förvirra fansen. Vilket jag tror är helt rätt väg att gå.

I samma veva har det känts som om det funnits bekymmer i de senaste Kingdom Hearts-titlarna i hur Square försökt blanda sina egna figurer med de mest klassiska Disney-gubbarna. De har inte sällan känts distanserade från varandra i ton och utförande men inte i detta spel. Varenda del av spelets miljöer och moment känns som de förankrats både konceptuellt och manusmässigt i såväl Sora som i Kalle och Långben och detta är en fröjd att uppleva för en Kingdom Hearts-älskare som undertecknad. Ett bra exempel är när jag får hälsa på hemma hos Buzz och Woody i Toy Story-världen, det känns aldrig som om Square bara ryckt en del ur Pixars filmer och följt en mall i sitt utformande, tvärtom känns det originellt och speciellt eftersom de tagit i från tårna här. Kingdom Hearts III tappar aldrig i fokus eller tempo vilket jag inte riktigt är beredd att säga om de gamla delarna i denna serie, och för det ska Square naturligtvis applåderas.

Denna spelserie har, rent mekaniskt, alltid känts en smula splittrad och inkonsekvent med en vildsint mix av olika spelmekaniska moment och manér. I och med Kingdom Hearts III har Square Enix äntligen satt sig ned, renoverat de mest nödvändiga systemen och skapar en känsla av konsekvens i de andra - något som i slutändan gör detta till det bästa spelet i serien på flera sätt och vis. Striderna har ett föränderligt system för att skräddarsy delar efter sin egen spelstil och varje del av dessa erbjuder unika färdigheter och vapensystem. Varje vapen har dessutom en särskild specialattack som alla delar ut smått bisarra mängder skada på sin motståndare och Keyblades kan alla uppgraderas med hjälp av en diger samling föremål vilket motverkar att din favoritpåk blir poänglös mot särskilda typer av fiender längre fram i äventyret.

Förutom Soras arsenal av Keyblades är de Final Fantasy-inspirerade "Summon"-attackerna tillbaka i Kingdom Hearts III och de är nu mer användbara än någonsin tidigare. Att ropa ut Röjar-Ralf för att se hur han slår sönder varenda liten pryl inuti en leksaksaffär eller locka fram Ariel i en liten skogsglänta, är en syn som enligt mig aldrig känts något annat än charmigt och fantasirikt. Kalle och Långben har dessutom heller inte varit så användbara eller effektiva som de är i det här äventyret och det är såklart härligt att se. Kalle avslutar ibland Soras mest kraftfulla attacker med en kraftfull eldmagi-formel och Långben agerar i vanlig ordning skyddsängel och gör det bättre än någonsin. Jag rekommenderar dig att spela igenom Kingdom Hearts III på den lite tuffare svårighetsgraden "Proud", dock. Om du inte gör det blir striderna för enkla och detta skulle jag nog säga är till för nybörjarna som bara lirar igenom detta för storyns skull.

Under utvecklingens gång bytte Square Enix bort deras egen grafikmotor Luminous Engine till den smått perverst populära Unreal Engine 4 och detta syns, såklart. Kingdom Hearts III är supertjusigt rakt igenom med en sanslöst lyckad mix av stilar, moment och manér som hämtats från Disneys och Pixars snudd-på obegripligt djupa bibliotek och världar och karaktärer. Jobbet som Square lagt ned här är det bästa som denna spelserie hittills sett och det finns en detaljrikedom i varenda miljö som jag vill applådera så det smäller i handflatorna. Att utforska de olika världarna från Trassel, Toy Story, Frozen, Big Hero 6 eller någon av de andra filmerna är en underbar sak och det finns så mycket djup här för den som vill testa alla minispel, testa varenda liten utmaning och pyssla med sidouppdragen som finns utspridda i varenda del av äventyret.

Det tog 14 (!) år för Square att färdigställa Kingdom Hearts III och ett tag där trodde jag ärligt talat att jag aldrig skulle få chansen att uppleva det. Men efter att ha spelat igenom det äventyr som här erbjuds är det för egen del enkelt att kalla detta för ett rollspelsmästerverk som är fyllt till brädden av intressanta karaktärer, snillrikt strukturerad story berättad på ett strålande vis med vackra, detaljerade världar som doftar himmelskt av ljuvlig toppatmosfär.