Wreckfest

Finska Bugbears misslyckade Kickstarter-projekt blev sedan till det spel legat uppe på Kickstarter längst och många undrade om det ens skulle få se dagens ljus eller inte. Som tur är gick allt vägen och idag sitter jag och slungar tunga bakdelar över grusbäddar för att sabotera för mina motståndare med ett extremt motbjudande flin i anletet. Bugbear Entertainment ville fortsätta att göra spel i samma stil som Flatout, och medan den serien blev gradvis sämre för att sedan sluta i en soppa av dåliga designval har våra nordiska grannar jobbat på med Wreckfest och noggrant dessutom. Efter att ha spelat early access-versionen i ett tidigt skede var jag inte helt övertygad på att själva konceptet (som det såg ut då) skulle hålla för ett helt spel. Jag hade fel. Wreckfest är underbart, lite buckligt här och där och visst kanske det läcker olja ibland, men det är underbart.

Det handlar såklart om racing. Skitig racing där du illa kvickt kan glömma bort allt vad Ken Blocks Hoonigan-Ford ser ut som, hur bromssträckorna ska beräknas eller om det är värt att ta en liten krock för undvika en avåkning. I Wreckfest handlar allt om att accelerera så hårt som möjligt och sedan använda bromsar och motståndarbilar för att få ned hastigheten i snäva kurvor. Wreckfest (precis som namnet antyder) uppmuntrar dig att gnugga plåt för att nå dit du vill. Det känns aldrig lika påkostat som andra storspel i genren, både på gott och ont, men det är skönt att slippa den där låtsasattiyden som är så vanlig idag (Gravel, jag kollar på dig).

För att kunna börja ha roligt är det karriärläget som gäller. Jag startar första tävlingen och ramlar genast av stolen i en vild skrattattack. Första tävlingen körs på gräsklippare. Åkgräsklippare. Hysteriskt kul, men samtidigt blev jag en aning orolig. Flatout förvandlades gradvis till ett plojspel istället för det där tunga och fysikbaserade racingspelet. Jag ville att Wreckfest skulle bli något mer avskalat, och lyckligtvis finns det inget att oroa sig för. Själva karriärläget är uppbyggd på samma sätt som andra moderna racingtitlar som Dirt 4 och Forza Motorsport 7. Kör tävlingar, nå vissa poängmål för att successivt komma vidare. Under tiden tjänas pengar och erfarenhetspoäng i som sedan spenderas på nya bilar, i andra klasser och uppgraderingar.

Karriärläget är riktigt bra strukturerat och varierat. Ena stunden åker jag som sagt på åkgräsklippare medan jag i andra rattar snortungt bakhjulsdrivet plåtspektakel där det känns som att bakdelen helt ska släppa från karossen i det mest vildsinta bredställen. Visst finns det ploj här också, skolbussar och gigantiska arbetsfordon är också en del av Wreckfest men i grunden handlar det om bilar, grus, bucklor och repor. Karriärläget har en hel del olika tävlingar, räcker förvånansvärt länge och är som tidigare nämnt riktigt varierat. Regelrätta tävlingar blandas med galna krockfester där målet är att stå kvar som sista bil som inte brinner och alltsammans höjs till oanade nivåer tack vare rolig körkänsla och spektakulära skademodeller. Det finns ungefär ett 40-tal bilar och cirka 20 olika banor (där varianter av samma bana delas upp i olika sträckor). Här hade jag gärna haft lite mer variation, speciellt på banfronten. De flesta ser... ganska lika ut faktiskt och lite fler miljöer hade inte skadat.

Wreckfest är givetvis ingen simulator. Utvecklarna själva kallar det för ett roligt spel med massor av fysikuträkningar, och det är just ganska precis vad det är. Tack vare sin egna Romu-motor har Bugbear kunnat fiffla ihop en fysikmotor som beräknar framförallt skada på ett sätt som nästan är helt ohotat av andra spel i genren. Det går att välja om du vill ställa in att skademodellerna ska vara realistiska (något jag rekommenderar) och sedan är det bara luta sig tillbaka och njuta av bildelar, däck och bråte som viner i vinden medan du bufflar dig fram på en skitig grusbana och skrattar åt all förstörelse. Bilarna (och gräsklipparna) har ordentlig tyngd i sig och det känns nästan alltid som att hjulen faktiskt jobbar aktivt på att få fäste i de sladdriga underlag som sträckorna oftast utgörs av. Det är absolut inte simulation på samma nivå som exempelvis Project Cars 2, men det som simuleras i Wreckfest är underbart skoj att titta på. Det finns även möjlighet att trimma sina bilar men det känns just nu kraftigt underutvecklat. Det handlar mer om extremt simpla ändringar och ingenting som verkligen tillåter mig att härja fritt för att göra att bilen hanteras exakt som jag vill. Förhoppningsvis är det någonting som Bugbear Entertainment kan jobba vidare på.

Jag hade gärna sett att skadorna påverkade själva hanteringen av bilen lite mer än de faktiskt gör dock, det är inte helt ovanligt att min kylare läcker (vilket indikeras av stor röd text på skärmen) samtidigt som jag har böjt min framaxel till någonting som mer liknar konst än en bildel, men bilen beter sig nästan likadant som innan. Det händer dock med jämna mellanrum att jag måste avbryta en tävling efter att ha hamnat i en masskrock med andra bilar helt enkelt eftersom mitt eget fordon inte längre kan ta sig fram för egen maskin.

Utöver karriärläget finns det även möjlighet att spela tävlingar som du sätter ihop själv. Det bör dock göras efter du har tillbringat ett par timmar med att vinna ihop pengar och byggt ett ett stabilt stall av bilar (och gräsklippare). Sen finns det givetvis också ett onlineläge som under mina spelstunder har fungerar riktigt bra. Visst, det finns ingen jättestor spelarbas där ännu men jag har inte haft några problem att få ihop en full lobby med andra spelare och när väl tävlingen har startat verkar nätverkskoden ha fungerat smärtfritt. Online kan du tävla på vilka banor du vill och i vilka fordon du önskar. Det är kanske onödigt att säga men "destruction derby" mot mänskligt motstånd är givetvis hysteriskt kul.

Grafiskt är Wreckfest en fröjd att kolla på. Bilmodellerna är högupplösta och varje buckla, repa och tappad del renderas mästerligt. Mängden bilar på skärmen tillsammans med att solen håller på att gå ned samtidigt som det flyger plast, staket, grus och bildäck i luften blir liksom aldrig tråkigt och under vissa tävlingar går det knappt att tro att alla fysikuträkningar som görs samtidigt inte får min dator att bara stänga av sig för att återhämta sig. Det finns små grafiska detaljer som känns märkliga, som att föraren aldrig rör på armarna i svängar medan ratten rör på sig, men det är ingenting som egentligen förstör min upplevelse. De olika banorna innehåller också högupplösta detaljer och texturer håller riktigt hög kvalité, rakt igen. PC-versionen är otroligt polerad och jag har testat olika inställningar på både en Nvidia 1080Ti och en äldre 980 och att gå spelet att rulla på har inte varit några som helst problem.

Att höra vinande motorljud när kylarvätska läcker kombinerat med plåt som gnisslar, däck som skriker, fläktremmar som rasslar och bråte som släpas längs asfalt bidrar till att cementera den där råa tyngden som genomsyrar spelet. Det finns däremot delar av ljudet som inte riktigt fungerar alls. Motorljuden, om än råa och raspiga, blir lätt monotona på ett sätt som jag inte brukar uppleva. De ligger konstigt i mixen och trycker liksom bort andra ljud, det går att mixtra med det i inställningarna men jag lyckades aldrig riktigt hitta ett tillfredsställande läge. Musiken är även den tveksam, men å andra sidan är den aldrig i vägen heller.

Jag gillar verkligen Wreckfest. Det är ett genuint kul spel där det går att koppla bort mycket fokus och bara kötta på för att se plåten spruta över skärmen. Karriärläget är välgjort, onlinespelen fungerar väl och det finns tillräckligt med bilar (och gräsklippare) för att hitta något du verkligen gillar. Ett par banor till hade verkligen inte skadat men utöver det är Wreckfest en solklar rekommendation från min sida.