Darkest Dungeon

Helt ärligt vet jag inte riktigt vad det är som gör att jag fastnat så hårt för just detta lir. Antagligen en kombination av den fullständigt utsökta visuella presentationen, och svårighetsgraden som man ofta finner i spel som Dark Souls exempelvis. Den som är bekant med Mike Mignola (Hellboy-skaparen), kommer att känna igen sig direkt i den grafiska stilen. Någon slags minimalistisk presentation dränkt i skuggor som endast framhäver de viktigaste detaljerna i ett objekt. Släng sedan in en kraftig mängd med Lovecraft-inspirerade varelser och du har Darkest Dungeon. Ett gotiskt mästerverk, som för mig är något av det snyggaste jag någonsin har spelat.

Men, om vi lägger den grafiska stilen åt sidan för ett ögonblick och fokuserar på spelet i sig, vad är det som gör Darkest Dungeon så himla bra? Vi har att göra med ett slags roguelike-spel där du springer runt bland diverse hemsökta slott och snåriga katakomber i din jakt på skatter och monster. Inledningsvis kommer du dö. Väldigt mycket. Det brukar inte gå så illa att man tvingas starta om spelet, men kör du på några av spelets högre svårighetsgrader kan du komma till en punkt där du faktiskt inte kan ta dig vidare. Därav termen roguelike.

Det finns egentligen två saker du gör i spelet. Det första är att du springer runt i grottorna med din besättning av dåraktiga krigare. Den andra delen bygger på att du spenderar resurser och guld på att uppgradera din "hamlet", som fungerar som en slags bas mellan dina intåg. Här är det hela tiden en balansgång över vad du ska uppgradera, vill du att dina krigare ska få en mer tålig rustning, eller borde du kanske istället spendera guldet på att försöka få mer personer att besöka din bas? Valmöjligheterna kan till en början te sig som rätt simpla, men ju längre in i spelet du kommer desto mer påverkar dina val utgången för dina trupper rejält. Sedan kan det ske diverse slumpmässiga händelser i din bas som gör att du akut måste ta tand om brådskande ärenden. Det finns även olika typer av stressförlösande faciliteter i form av bordeller, casinon, och ett kapell för att nämna några få. Under dina resor in i katakomberna blir dina hjältar påverkade av alla monster som du kommer att stöta på. Detta yttrar sig i att de blir stressade, och går denna stressmätare för högt så dör de till slut av en hjärtattack. Du kan förhindra detta genom att mellan dina äventyr placera en sönderstressad hjälte i någon av dessa faciliteter. Men gör du detta kan det också innebära att du förlorar en dyrbar resurs inför nästa grott-utforskning.

Då kommer vi in på just detta. Det finns tre stycken typer av grottor. Kort, medel och lång. Inför varje resa behöver du förbereda din trupp med diverse förnödenheter. Allt från mat till facklor för att hålla mörkret borta. Allt detta betalar du med guld, som är en dyrbar resurs i spelet. Slösar du för mycket pengar på exempelvis facklor så kan du stå där helt utan inför nästa äventyr då ditt guld är slut. Då är det bäst i min erfarenhet att faktiskt bara starta om spelet, istället för att försöka harva sig igenom en kolsvart grotta vilket nästan aldrig slutar väl. Väl inne i grottorna får du 2D-vy över ett rum, som kan bestå av monster, fällor, skatter eller en boss. Du rör dig mellan dessa rum via korridorer som även dem kan innehålla monster. Det gäller att konstant vara förberedd inför det värsta när du tar dig vidare, då du aldrig riktigt vet vad ett rum kommer att innehålla. Dock så kan vissa hjältar hjälpa till med att reka kartan om du har tur, vilket belyser vad ett visst rum eller en korridor består av.

Det är oftast inte något större problem i de kortare grottorna, där brukar det räcka med ett litet antal facklor och en trave mat. Det är i de längre du stöter på bossar och tvingas campa någonstans mitt i grottan. Detta innebär att du får en chans att läka dina sår och försöka så gott det går att få stressmätaren att gå ner på dina hjältar. Oftast befinner sig dessa campingplatser i närheten av en boss, så en viss grad av hjälpsamhet finns det i spelet.

Gällande svårighetsgraden då. När jag har rekommenderat Darkest Dungeon för mina vänner är detta någonting som alltid kommer upp på tal, och ett hinder som många verkar ha ett problem med. Spelet är svårt, ibland hiskeligt svårt med bossstrider som kan få Ornstein och Smough från Dark Souls att blekna. Är du inte förberedd för en kommande boss kommer det att sluta illa, så är det bara. Många av dessa bossar har även olika faser, vilket gör att allting kan ställas på pottan inom loppet av ett par sekunder när du tror att du har övertaget - för att sekunden senare bli totalt massakrerad. Dör dina hjältar så förblir de döda, du förlorar deras utrustning och tvingas bygga ihop en ny trupp, som alla börjar på level 1. Detta kan vara oerhört irriterande till en början, men efter varje nedgång i en grotta så lär du dig någonting nytt. Du lär dig faserna hos en boss, eller att vissa föremål som heligt vatten kan användas för att få extra skatter i vissa rum och så vidare. Problemet är väl dock att i många fall är det inte ditt fel att du dör, utan det är för att attackskadan är slumpgenererad, och du hade helt enkelt otur i just den striden bara.

Detta är det enskilt största problemet med Darkest Dungeon, slumpen. Men samtidigt hade spelet inte varit detsamma utan den. Många dungeon crawlers bygger ju på siffror i grunden, och detta är inget undantag. Det kan bara vara aningen frustrerande att behöva starta om från noll då du helt förbrukat dina resurser och alla dina hjältar med hög level är döda. Dock så finns det numera enklare lägen för den som är intresserad, vilket gör spelet avsevärt mycket enklare. Men detta gör att spelet tappar sin charm enligt mig.

Nintendo Switch-versionen gör inte särskilt mycket annorlunda jämfört med den på PC, PS4 eller Ipad. Det är precis samma gränssnitt som övriga versioner, vilket gör att det kan bli lite pilligt emellanåt när jag spelar handhållet. Vissa rutor och ikoner är så små att det kan vara svårt att pricka rätt med fingrarna. Det ska ju sägas att spelet är absolut bäst när du använder dig av både touch-kontroller och dina joycons. Du kan helt välja att navigera dig fram med enbart joycons, men det är en hel del hantering av små system som helt ärligt gör sig bäst med touch. Det flyter på bra, och grafiken gör sig verkligen jättebra på Switch, framförallt i det handhållna läget.

Darkest Dungeon är ett perfekt spel att ha med sig och spela bärbart. Det är en fantastisk känsla att plocka fram sin konsol på bussen till jobbet och ta sig igenom ett par äventyr innan verkligheten kallar. Prislappen ligger på 250kr, och med tanke på allt innehåll är det ett rent kap. Darkest Dungeon är ett av mina absoluta favoritspel, och tack vare denna version kommer jag att tillbringa ännu mer tid framför det. Gärna liggandes i soffan framför en halvdålig film med Jon Bernthal.