Svenska
Gamereactor
recensioner
Planet of the Apes: Last Frontier

Planet of the Apes: Last Frontier

Aporna och människorna fortsätter sina skiljaktigheter i det interaktiva äventyret Planet of the Apes: Last Frontier...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Det är bara att erkänna, jag hade inte gett Planet of the Apes: Last Frontier särskilt mycket uppmärksamhet inför lanseringen till Playstation 4 denna vecka. Kanske berodde det på förutfattade meningar gentemot ett filmlicensspel och kanske handlar det om att jag varit lite efter med PlayLink-konceptet. Men det visar sig inte vara någon större förlust, för Last Frontier är visserligen ett intressant försök att skapa ett meningsfullt och cinematiskt äventyr, men det har i slutändan alldeles för många svagheter. Det är ett spel som grenar ut sig rejält, men där det mestadels inte känns som mina val spelar någon roll annat än vid upplösningen där det finns flera olika scenarion.

Äventyret utspelas kronologiskt mellan filmerna Dawn of the Planet of the Apes och War for the Planet of the Apes, ungefär ett decennium dagens datum. Det har en nybyggarkänsla som nästan är lite westerninspirerad där det finns två läger och du får såklart interagera med båda. Den mest intressanta konflikten hittar vi inte mellan människor och apor, utan den finns istället inom dessa båda fraktioner. De överlevande får ett besök av två apjägare som erbjuder sina tjänster och det förändrar aker, medan aporna kämpar med ledningen eftersom äldste sonen till ledaren Khan vill hämta mat från sluttningarna där människorna bor sedan vintern tömt bergen på näring. Du själv får spela som Bryn, Khans mellersta son, samt Jess som leder människorna sedan hennes make dött. I början är ingen av grupperingarna medvetna om varandra, men det är naturligtvis något som snart ändras.

Planet of the Apes: Last Frontier
Aporna är läckra, men det tekniska övertygar inte.
Detta är en annons:

Last Frontier ska kanske ses som en glimt av den sortens interaktiva upplevelser vi kommer få se i framtiden för att marknadsföra stora filmer. Interaktionen är begränsad till de val du gör i dialogerna som Bryn eller Jess, med undantag för knapptryck för att skjuta en pistol (eller undvika attacker). Kort sagt är det inga konstigheter att låta gammelfarfar spela detta, vilket kanske kan uppskattas med tanke på att detta är en serie med anor sedan 1960-talet. Tänk Telltale Games äventyr utan pussel och utforskande, här finns helt enkelt inget sådant och istället känns det mer som en film som berättas i precis det tempo utvecklarna tänkt sig.

Eftersom spelet är PlayLink-kompatibelt kan alla med smartphone vara med och delta. Fördelarna med appen är dock dåligt använda, men alla måste åtminstone vara ense om det ska ageras på något sätt. Det kan i sin tur leda till intressanta diskussioner där alla i soffan försöker övertyga om att de har bäst lösning under de få sekunder som dessa möjligheter ofta består av. Det är ett roligt sätt att spela ett äventyr av detta slag på, men gör också att ett redan långt spel blir ännu längre och ännu lite segare (räkna på runt tre timmar).

Efter att ha fått se bilder och filmer från spelet trodde jag att det var en visuell fest jag hade att se fram emot, men tyvärr är det ganska blandat på den fronten. Visst, miljöerna är välgjorda, aporna ser bra ut och rör sig snyggt - men flera av människorna, inklusive Jess, ser närmast spöklika ut på grund av hur det liksom saknas detaljer. Dessutom är det mer texturer som hoppar fram och tillbaka samt risiga skuggor än i något annat spel jag sett sedan tidiga Unreal Engine 3-titlar. Kanske minns du som spelade det första Gears of War hur du fick stå stilla och se banan liksom växa fram medan du kollade på den. Detta är ännu värre och det ger ett slarvigt intryck samt att det även känns omotiverat när så mycket annat som miljöer och apor är så välgjorda (jag har recenserat på Playstation 4 Pro).

Planet of the Apes: Last FrontierPlanet of the Apes: Last FrontierPlanet of the Apes: Last Frontier
En annorlunda form av äventyr väntar.
Detta är en annons:

Valen du gör när du tar ett av två alternativ i dialogerna känns som sagt sällan som om de betyder något. Istället påverkar de relationer och liknande, vilket sedan får i effekt i ett antal nyckelscener. Det är inget jag egentligen märker av, men för dig som vill göra allt i dina spel så är detta enkelt eftersom det i slutändan bara handlar om val som i slutändan ger dig en platinumtrofé. Tre slut finns tillgängliga, ett fredligt och två med tydliga vinnare, men vägen dit kan te sig lite olika och alla personer kommer inte klara sig varje gång. Det finns alltså visst återspelningsvärde, men eftersom karaktärerna ofta saknar gråskalor och agerar förutsägbart hade jag svårt att motivera mig att spela andravarvet. Det var nästan svårt att låta fel sida vinna (vilket egentligen är något annat slut än det fredliga) men det går om du verkligen spelar en aphatande Jess eller människojagande Bryn.

Last Frontier känns tyvärr inte helt färdigt. Det finns absolut inslag som är bra som miljöerna, vissa av karaktärerna och hur aporna ser ut och rör sig. Jag gillade även den filmiska känslan. Men i slutändan räcker det inte när det är så undermåligt rent tekniskt och det inte riktigt känns som att jag är med och påverkar något. Det är inte nödvändigtvis ett spel jag skulle avråda dig från att skaffa, men i heller absolut inget du behöver lägga dina surt förvärvade slantar på.

HQ
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Intressant koncept, originellt upplägg, snygg presentation, välgjorda apor
-
Känns inte meningsfullt, svart/vita karaktärer, tekniskt undermåligt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content