Snake Pass

Att manövrera en spelfigur mellan plattformar är väl i princip grunderna i modern speldesign och har från Super Mario Bros sedan lett fram till dagens spelvärld. Än idag kommer spel som helt bygger på just detta koncept och plattformsspel fortsätter vara en av de mest älskade genrerna. En av orsakerna till det är mångsidigheten och i spel som Braid, Fez och för den delen Duck Tales får vi smakprov på hur konceptet vidareutvecklats och hur hjulet har uppfunnits flera gånger.

Varför jag tar upp detta är för att det nu gjorts igen. Den här gången är det Sumo Digital som nyskapat med Snake Pass där du (tro't eller ej!) spelar som en orm som ska samla in föremål för att ta sig från bana till bana. Ormar är som bekant långsmala krabater, och det kräver därmed en del speciallösningar för att du ska kunna ta dig upp på avsatser och liknande. Jag medger, här finns potentialen för något roligt och nyskapande i plattformsgenren, men jag vill redan nu slå fast att det Sumo Digital knåpat ihop är för långsamt och ointressant.

Vid en första titt på Snake Pass är det lätt att tro att detta är ett spel med humor i samma anda som exempelvis Octodad eller Manuel Samuel. Låt dig inte luras dock, det här spelet är inte alls speciellt fyndigt, det är ett plattformsspel där du är en orm, varken mer eller mindre. Där ovan nämnda titlar liksom driver med sig självt och gör allt svårare av det faktum att man har på sig en bläckfiskdräkt, är det här ett seriöst spel. Du måste hela tiden tänka strategiskt och den Banjo-Kazooie-liknande ytan är inte tänkt att vara rolig.

Spelet är indelat på flera banor som kräver att du hittar ett antal blå sfärer eller andra föremål för att öppna dörren till nästa nivå. Det finns även mynt som fungerar som samlarföremål för de som vill ha en tuffare utmaning. Föremålen är såklart placerade högt upp på ställen som är svåra för en orm att komma åt. Utmaningen består därför i att använda din långa ormkropp för att hålla i saker och sträcka på dig för att komma åt det du behöver. Men det är aldrig särskilt kreativt utformat och handlar mest om bambuhinder, en stenformation eller kvistar. Senare läggs lite andra funktioner till som att låta en liten fågel transportera dig i varma luftströmmar, men generellt är det långsamt slingrande som står på menyn.

Tyvärr är det också ungefär allt som erbjuds. Inte så att avskalad enkelhet automatiskt är något dåligt, kolla på Super Meat Boy till exempel, vilket ju är ett spel som erbjuder makalöst trevligt plattformshoppande med ljuvlig design, bra utmaning och underbart ljud. Problemet är att Snake Pass inte erbjuder något av detta. Allt känns mest bökigt och besvärligt och att ta en sfär som ligger till synes lättåtkomligt kräver att du gör en massa enkla grejer som bara tar en massa onödig tid. Ren transportsträcka, om du så vill. Det är även svårt att avgöra hur föremål och ormens kropp reagerar på vikt då det helt enkelt är inkonsekvent programmerat.

Till och med en så enkelt sak som att slingra framåt är tillkrånglat eftersom du hela tiden måste hålla in en trigger-knapp och rulla en analogspak. Att det mellan varven krånglar som en gammal bil blir därför en ofrånkomlig del av upplevelsen. Det blir riktigt frustrerande att missa på så enkla och självklara saker som att bara förflytta sig. Hela den i grunden fiffiga ormidén förvandlas därför till något negativt istället.

Sedan är det trots allt så att tack vare grafikmotorer som Unity och Unreal Engine 4 (som Snake Pass är skapat med), så finns idag en uppsjö av specialiserade plattformsspel på marknaden som nyttjar olika gimmickar på fiffiga sätt. Vill man stå ut ur mängden gäller det att vara bättre än alla andra, och det är inte Snake Pass. Inte heller det visuella sticker ut, och om jag ska vara snäll känns det löst inspirerat av gamla Banjo-Kazooie designmässigt. Egen identitet saknas dock. Det känns till och med snålt tekniskt då banorna liksom är plattformar i rymden med ett tvådimensionellt foto klistrat över. Det duger inte.

Det finns dock ljusglimtar mellan varven då Snake Pass faktiskt blir roligt. På vissa banor är det tillfredsställande att fundera ut hur man ska gå tillväga och sedan lyckas utföra det perfekt precis som jag hade tänkt. Det är i slutändan för sällan jag känner mig underhållen av spelet dock och frustrationen ligger alltid och gnager i bakhuvudet. Varför utvecklarna valt att krångla till allt och fokusera på de sämre aspekterna av idén med en orm i ett plattformsspel vet jag inte, men mer än nätt och jämnt godkänt kan jag tyvärr inte dela ut betygsmässigt.