Stranger of Sword City

På flyget från Japan till Alaska är nog en av värsta sakerna som kan inträffa att hela planet kraschar. Inte var som helst - utan in i ett alternativt universum bebott av farliga hydror, eldsprutande drakar och stora slemklumpar. Scenariot ligger åtminstone ganska högt upp på min lista, men detta till trots har jag haft kul med det nya japanska rollspelet Stranger of Sword City, som inleds på just detta sätt.

Som flygkraschens enda överlevare vaknar du upp på en metallisk gravplats, fylld med kvaddade bilar, TV-apparater, strandsatta fartyg och andra artefakter från vår värld. Du är en främling i denna dimension, men inte den första från vår värld att sätta fot här. Här kan alla främlingar bära tunga rustningar och svinga kraftfulla svärd tack vare en lägre gravitationskraft än på vår planet, vilket innebär att det är upp till dig och ditt party att rädda urbefolkningen från de hemskheter som lurar i natten.

Stranger of Sword City - ett rollspel som ursprungligen släpptes till Xbox 360 i Japan, men som nu når västvärlden genom PS Vita - bjuder på ett intressant upplägg. Dess fantasyvärld har potential för spännande sagor, men storyn och dess karaktärer sitter dessvärre i baksätet under hela resan. Detta är en dungeon crawler av den gamla skolan, och fokus ligger helt på att utforska mörka labyrinter på jakt efter monster och skatterna de vaktar. Formeln är således densamma som den alltid varit, så vad du kommer tycka om Sword City beror helt på din uppfattning om genren i fråga.

Gillar du denna typ av grottutforskning kan jag gladeligen meddela att Stranger of Sword City är spelet för dig. Här får du först samla ihop en trupp av tappra främlingar och sedan bege dig ut i spelvärlden för att kartlägga fängelsehålor och smiska drakar och demoner. Detta i hopp om att hitta nya vapen och föremål, varpå slaktcykeln upprepar sig själv om och om igen. Det kan stundtals kännas enformigt och utdraget, men det märks att utvecklarna Experience Inc är väl medvetna om genrens brister. De har nämligen hittat ett par smarta lösningar på några av de typiska problemen.

De omgångsbaserade striderna kan verkligen dra ut på tiden, men här finns en trevlig funktion som snabbspolar genom hela turordningen. Man kan även välja att upprepa sina val från föregående omgång, vilket underlättar om man dras in i en slumpmässig och ointressant strid. Har du utforskat en specifik våning i en viss grotta sedan tidigare kan du även resa dit automatiskt, genom att ta fram kartan och klicka på rutan du vill ta dig till. Självklart riskerar du fortfarande att stöta på slumpmässiga fiender längst vägen, men det är riktigt skönt att inte behöva navigera genom samma mörka korridorer för sjuttioelfte gången.

Du kommer nämligen återbesöka samma grottor många gånger om eftersom svårhetsgraden är både utmanande och rättvis. Det är essentiellt att känna till sin fiendes styrkor och svagheter, så räkna med att misslyckas katastrofalt i strid en och annan gång. Det är därför viktigt att resa fram och tillbaka mellan grottan och fristaden Sword City för att köpa nya föremål, återställa sina gruppmedlemmars hälsa och spara spelet mellan varven. Att andas ut och spara ofta är såklart något som passar Playstation Vita perfekt, eftersom spelsessionerna ofta är kortare än till stationära konsoler.

Stranger of Sword City förutsätter att du spelar smart, och är därför inte särskilt nybörjarvänligt. Även jag hade en del problem i strid, och det hände att jag behövde skräddarsy helt nya partymedlemmar för att kunna ta mig an vissa hot. Man kan välja fritt mellan ett antal olika raser, talanger och klasser, och eftersom alla alternativ leder till olika färdigheter och attribut kan man behöva tänka efter innan man skapar en ny kombination. Alla karaktärer du tar med dig i strid (förutom din egen) riskerar dessutom att dö permanent om du inte vilar upp dem rejäl efter en förlust.

Eftersom dessa figurer kan ses som förbrukningsvaror istället för riktiga karaktärer är det svårt att engagera sig i gruppen. En av de viktigaste punkterna i ett rollspel enligt mig de karismatiska individerna som får spelvärlden att komma till liv, men i Stranger of Sword City brydde jag mig inte om en enda person jag hade att göra med. Om jag saknade någon som trillat av pinn var det snarare på grund av deras mäktiga stats som gått förlorade och inte av personliga skäl. Även storyn känns underutvecklad, och berättandet är långtråkigt då mellansekvenserna är så gott som obefintliga. Viktiga scener spelas istället upp med karaktärsporträtt och en massa textbaserad dialog, vilket blir tröttsamt väldigt fort år 2016.

Med det sagt så är illustrationerna i spelet väldigt fina. Figurernas avbildningar är vackra och fiendedesignen är både fantasirik och högdetaljerad. Andra delar av presentationen håller i samma höga mått tyvärr. Karaktärer sticker exempelvis ut när de ställs mot tråkiga och tomma bakgrunder, och den tredimensionella grafiken man bjuds på när man utforskar grottor är som hämtar ur ett Nintendo 64-spel. Det är dessutom svårare att uppskatta all fin artwork på den lilla Vita-skärmen, vilket inte var ett problem i Xbox 360-versionen.

Ju mer tid jag spenderar med Stranger of Sword City, desto mer självklart blir det att Experience Inc fullhjärtat fokuserat på det spelmässiga - vilket är både positivt och negativt på en samma gång antar jag. Klassiska dungeon crawlers som Wizardry har blivit sällsynta genom åren eftersom allt fler rollspel blir mer actionorienterade. Sword City tolkar dock genren på ett välutfört sätt, och med tillräckligt många nyheter och förbättringar för att få en gammal formel att kännas uppfriskande igen.

De som är väl medvetna om genrens krävande spelmekanik och alla dess skavanker (och kan acceptera dem) har ett långt, belönande och beroendeframkallande äventyr framför sig. Alla andra bör dock tänka efter innan de hoppar på nästa flyg mot Alaska.