Fjolårssuccén Transformers: War For Cybertron var en överraskning. Ingen av oss trodde att det skulle bli hälften så bra som det blev och High Moon Studios bevisade att det faktiskt går att göra bra licensspel. Så! Ny Transformers-film betyder att Activision givetvis beordrat samma studio att kasta ihop ännu ett Transformers-spel. Problemet är bara att de inte verkar ha fått tillräckligt med tid den här gången. Dark of the Moon känns sådär slarvigt, halvfärdigt och uddlöst som de allra flesta filmlicensspel faktiskt gör.
Transformers: Dark of the Moon är tänkt att fungera som en prequel till den kommande storfilmen med samma namn. Storyn berättar om dagarna som tydligen leder fram till kriget som bryter ut i Michael Bays svindyra trea. En god idé, såklart. Särskilt då det ser ut att finnas en del rätt rejäla luckor rent storymässigt mellan Transformers-film 2 och 3. Tyvärr lyckas dock inte Transformers: Dark of the Moon att förmedla någon slags vettig handling då mellansekvenserna mest är ett slamsigt hopkok av ruttet berättande, snurrig logik och smetig grafik.
Kampanjen är uppdelad i sju olika kapitel och i vart och ett av dessa tar man kontrollen över en ny Transformers-robot. Man får i Dark of the Moon spela både som Autobot och Decepticon vilket gör det svårt för den lilla story som finns att skapa någon slags sympati för de godhjärtade robotarna som avser att rädda mänskligheten. Inte spelar bytet mellan huvudkaraktär någon större roll spelmässigt heller då bandesignen samt fiendeplaceringen tvingar spelaren att attackera varje grupp fienderobotar på exakt samma sätt.
Man kan, givetvis, förvandla sig till det fordon som respektive Transformer representerar, något som hjälper till en gnutta när det kommer till den i övrigt horribla variationsbristen. Väl förvandlad till lastbil/sportbil/pansarvagn kan man med hjälp av ett enkelt tryck på en av axelknapparna aktivera en turboboost för att på så sätt knocka anstormande fiender från marken. En ganska rolig detalj som hade kunnat förvandlats till något riktigt bra om High Moon Studios hade haft tid att polera på spelmekaniken.
Att spela Dark of the Moon i skepnad av ett fordon är dock, i slutändan, klart mer underhållande än att spela som tvåbent robot med världens mest långsamma gångstil. Med funktionen "stealth force" aktiverad har man oändliga mängder ammunition tillgänglig och kan därmed hålla in avtryckarknappen konstant genom hela banorna medan man kör fram och tillbaka med sin bil/lastbil/pansarvagn. Att detta skapar en märklig dynamik i själva striderna, förstör spelets tempo samt bidrar till en hopplös obalans behöver inte poängteras i ytterligare beskrivningar av det här spelets slarviga finish.
Sämst i hela spelet är bandesignen som inte alls känns som om den utvecklats av samma begåvade team som bjöd på actionöverraskningen War For Cybertron. Miljöerna är mindre, mer inrutade och varje eldstrid känns som om den rutats in och begränsats på ett sätt som stressade licensproduktioner ofta dras med. Lägger man sedan till att co-op-momentet från War for Cybertron inte inkluderats i det här spelet är det ganska lätt att döma ut det som underkänt.
Visst finns här ett multiplayerläge men bandesignen och de generiska spellägena som inkluderats gör att man tröttnar snabbt. Lägg sedan på grötig, blek och ofta detaljfattig grafik och långa laddningstider och du har en ganska sörjig soppa som per omgående förpassas till licenskyrkogården tillsammans med fiaskoproduktioner såsom Captain America, Terminator: Salvation, Iron Man 2 och Thor: God of Thunder.