Lost Winds

Det skulle vara en överdrift att kalla det en bedrift att klara Lost Winds. Det är snarare en bedrift att inte klara det, för det är rätt enkelt och vansinnigt kort. Om man ska sammanfatta Lost Winds på ett smidigt sätt kan man säga "en korsning mellan Another World och Okami", men det är inte tillräckligt exakt. Jag skulle säga att det har drag av Knytt, och Metroid-spelen, blandat med den alldeles egna vindbaserade spelmekaniken. Med andra ord är det som spelvärldens svar på en blandning mellan Freddie Mercury, John Lennon, Björn Ulvaeus och Elvis, och ungefär så bra är det.

Huvudperson är Toku, en liten söt typ med ett oemotståndligt rörelsemönster. Han kan egentligen inte göra så mycket på egen hand förutom att springa fram och tillbaka och dra i saker. Men så råkar han hitta en helig plats där vindanden Enril finns förseglad, och men med hjälpande vindpustar från Enril får han betydligt mer gjort. På så sätt kan han hoppa (genom att blåsa underifrån) och komma vidare där det tidigare var oframkomligt. Den här mekaniken känns väl igen från Metroid-serien och fungerar väldigt bra även här.

Frontier har verkligen jobbat med animationerna och det är packat med personlighet. Jag formligen dyrkar hur Toku käkar de enorma bären: han tuggar i sig en massa, sätter sedan ner bäret och hoppar sedan sönder det med en liten duns. De olika fienderna är oftast inte särskilt agressiva men bör ändå hanteras med försiktighet.

Men alla rörelser görs alltså med vinden, som förstås styrs av Wiimoten. Allt eftersom får man nya förmågor som låter oss lösa pussel på nya sätt och blanda in eld och vatten i rörelserna. Toku hittar en cape, som tillsammans med riktade vindflöden låter honom sväva. Hela tiden går man runt i en ganska kompakt spelvärld och för varje ny förmåga går det att ta sig fram på nya sätt. Slutmålet är att påbörja själva rensningen av den korruption som en demon skapat i landet. Ja, påbörja, för när man besegrat den första och enda riktiga bossen så är det slut.

Det enda problemet är alltså att det är ofantligt kort. Det tog bara drygt två timmar effektiv speltid för mig att spöa bossen och nå "to be continued"-skärmen. Lost Winds är praktiskt taget första banan i ett mycket större spel och inget annat. Å andra sidan finns det många fullprisspel som inte håller längre än 6-10 timmar och kostar sex gånger så mycket. Med det ytterst begränsade lagringsutrymmet som finns till förfogande för Wii Ware kan man inte heller få in så mycket spellängd i ett tredimensionellt spel.

Och trots allt är Lost Winds verkligen en unik upplevelse, även om det praktiskt taget saknar omspelningsvärde. Med extremt skön design och en spelkontroll som inte riktigt liknar något annat är det ett av de bästa spelen till Wii Ware, även om hållbarheten tryter. Om du har 1000 Wii Points (en dryg hundring) över och vill testa ett supercharmigt och avslappnat plattformsäventyr är det klart rekommenderat!