Svenska
Gamereactor
recensioner
Don't Starve

Don't Starve

Från Klei Entertainment kommer en av årets klarast lysande indie-stjärnor. Oskar har försökt att inte svälta ihjäl i Don't Starve...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Den moderna spelutvecklaren vill ge dig allt. Gärna på samma gång. Singleplayer, multiplayer, kampanjer, glädje, sorg, adrenalin, romantik, explosioner, fart, fläkt, den vassaste grafiken och det bästa onlinestödet. Don't Starve är ett skönt, udda och originellt botemedel för dig som behöver rensa skallen och bara fokusera på en sak, för här gäller det verkligen bara att inte svälta ihjäl.

Det är ioförsig en sanning med modifikation, för i Don't Starve kan du också bli uppäten, ihjälhackad, äta något giftigt, brinna upp eller dö av dårskap, så vi kan komma överens här och nu om att det i själva verket gäller att inte dö.

Jag ser tidigt det ironiska i att spendera strax över 100 kronor på att leka att jag ska låta bli att svälta ihjäl när jag lika lätt hade kunnat skänka bort de pengarna så att någon faktiskt hade sluppit svälta ihjäl i verkligheten, men om man börjar tänka för mycket i de där banorna så kan man ju i slutändan inte spendera pengar på någonting - så jag lämnar moralen därhän för ett ögonblick och träder in i rollen som en anonym vetenskapsman.

Don't Starve
Estetiken i Don't Starve är gullig, mörk och kuslig på samma gång.
Detta är en annons:

Jag har precis vaknat på en liten gräsplätt i en övergiven, gles skog. Snart börjar det kurra i magen i takt med att jag samlar pinnar och stenar för att bygga en yxa. I spelet plockar jag bär från en buske och frön från marken, och i verkligheten gör jag i ordning en smörgås. Snart blir det kväll och jag bestämmer mig för att en liten udde alldeles vid vattnet blir en så god lägerplats som någon.

Natten går i takt med att jag väntar vid en liten brasa som jag gjort upp av ved och flintasten som jag samlat på mig under dagen. Ur skogen hörs oroväckande ljud och jag vågar inte ge mig ut i mörkret och ovissheten. Dör jag så är min karaktär stendöd, game over, bara att börja om, så jag väntar.

Nästa dag bygger jag en fälla som jag fångar kaniner med. Mycket mer hinner jag inte med innan det åter är kväll, och när jag beger mig tillbaka till lägerplatsen för att göra upp en ny eld och tillaga min fångst räcker den inte riktigt för att mätta hungern.

Don't Starve
En frusen man och hans lägereld. Svält inte ihjäl.
Detta är en annons:

Sådär fortsätter det i ett par dagar. Min karaktär blir allt mer hungrig och jag råkar dessutom springa in på en gravplats varpå han blir rädd och mentalt påfrestad, så jag bestämmer mig för att lämna allt och ge mig ut på upptäcktsfärd. Någonstans måste någonting finnas som kan hjälpa mig, tänker jag, men det enda som möter mig är livsfarliga monster, och min resa blir därmed kort. Jag dör och börjar om.

Nästa gång tar jag det lite försiktigare. Den här gången letar jag en hel dag för att hitta en bra plats och upptäcker ett par grisar som verkar vänligt sinnade. Jag stör inte dem och de stör inte mig. Alldeles intill bor ett par otäcka spindlar, men grisarna tar hand om den biffen. Sakta bygger jag ett laboratorium, en bondgård, lite halmkläder, ett par viktiga verktyg och ett spjut. Jag hittar dessutom en mössa inte långt från lägret. "Den här blir bra när vintern kommer," menar min karaktär.

I takt med att jag bygger upp ett band mellan mig, min karaktär, världen och allt jag åstadkommit blir jag allt mer försiktig och rädd för att förlora allt. Där ligger det fina i Don't Starve för min del. Konceptet är simpelt - grunderna bygger på Minecraft-principer där nya grundmaterial innebär nya uppfinningar och verktyg - men när allt känns så förgängligt blir det plötsligt intressant att höra vad andra spelare har åstadkommit, och jag vill gärna berätta för mina vänner hur länge jag själv har överlevt och vad jag har upptäckt.

Lek inte med elden.

Alltsammans är inramat med charmig estetik som får Don't Starve att se ut som ett dockspel uppbyggt av kartonger och papp. Sjöarna består av urklippt och målad kartong vars vågor böljar överdrivet mycket oavsett storlek, träden ser platta och tvådimensionella ut och karaktärerna visar inga som helst känslor. Klei Entertainment gör ingen ansats för att tävla med de grafiska giganterna utan väljer istället att gå en helt egen väg. Slutresultatet är fantastiskt, unikt, effektfullt och skrämmande.

Jag spelar Don't Starve med handkontroll på PC, och det fungerar dessvärre inte helt felfritt. Vid tillfälle fick jag rota i mapparna och ändra grafikinställningarna manuellt för att få rätt upplösning, och även om detta må vara snabbt gjort för den som vet hur man gör så är det något som definitivt bör gå att göra genom att helt enkelt gå in på inställningar via spelets meny. Särskilt irriterande blir det förstås när valmöjligheten finns där utan att fungera. Vem vet, jag kanske bara hade otur och problemet kanske är sällsynt, men nu är det sagt.

I övrigt har jag inte mycket att klaga på. Don't Starve är mystiskt, kusligt, beroendeframkallande och lär hålla länge för dig som gillar survival-subgenren. Visst kan det bli aningen repetitivt att börja om igen efter ett par spelpass (trots att man kontinuerligt låser upp nya karaktärer med unika färdigheter) men låt inte det hindra dig. Don't Starve är så gott som ett måste.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Charmig grafik, beroendeframkallande upplägg, mystik, massor att göra
-
Aningen repetitivt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Don't StarveScore

Don't Starve

RECENSION. Skrivet av Oskar Nyström

Från Klei Entertainment kommer en av årets klarast lysande indie-stjärnor. Oskar har försökt att inte svälta ihjäl i Don't Starve...



Loading next content