Skylanders är mest troligt en av de smartaste spelidéer ur ett rent kommersiellt perspektiv på flera, flera (flera) år. Activision kränger familjespel till fullpris och drar sedan in miljarder på de extrafigurer som släpps i samma veva. Det har sålts figurer och spel för sammanlagt 15 miljarder kronor hittills, och det är såklart bara början. Swap Force är en vidareutveckling på konceptet i Skylanders: Spyro's Adventure och Skylanders Giants och jag hade aldrig ens kommit på tanken att tillbringa tid med denna spelserie om det inte var för min bästa kompis sjuåriga son.
Jag och Loke (som han heter) har nämligen spelat mer Skylanders Giants än vad som bör anses som hälsosamt. Loke har samlat på sig drösvis med karaktärer och i och med detta regelbundet spenderat månadspengen på Activisions geniala plastmonsterkoncept. Han älskar verkligen Skylanders. Alla hans kompisar älskar Skylanders. Alla i hans klass verkar älska Skylanders, och jag har givetvis inga problem att se varför.
Spelserien och grundkonceptet som det baseras på kombinerar ju på smartast möjliga sätt leksaker och samlarfigurer med färgstarkt äventyrande i förhållandevis välbyggda plattformsvärldar. Som jag skrev i början av den här recensionen är det en så pass fiffig affärsidé att man nästan blir gråtfärdig av blotta tanken. Så himla fiffig att till och med Disney skrämt fram en kopia i form av Disney Infinity. Men nog om detta nu, vidare till själva spelet.
Själva storyläget tar sin början på en flygfarkost den här gången, som fraktar våra Skylanders till Cloudbreak Islands, en helt ny del av spelvärlden som introducerades i föregångaren. Storyn tar sig början där det förra spelet slutade och om man inte lirade igenom Giants kommer man dessvärre inte begripa någonting (alls) av det som sägs i inledningen till Swap Force. En vildsint vulkan, Kaos och hans surmulna morsa spelar alla huvudrollen i en handling som jag ärligt talat har problem att hänga med i, trots att jag spelade igenom båda de tidigare äventyren. Sägas ska dock att karaktärerna känns välskrivna och dialogen vitsig och faktiskt riktigt rolig. Mellansekvenserna håller hög klass och det är svårt att inte skratta åt Loke när han asgarvar åt triviala detaljer som en specifik fiende som (tack vare smidig ryggrad) luktar på sin egen stjärt.
I slutändan är det dock inte själva manusarbetet som är det viktiga i Swap Force utan möjligheten att sära på sina plastfigurer (i midjan) och kombinera dem med delar från andra. Det är själva "swappingen" som utgör den stora nyheten här och Activision har satsat stenhårt på att skräddarsy spelupplevelsen efter hur man väljer att kombinera de olika kroppsdelarna. Varje Skylander har i Swap Force mer säregna rörelsemönster och mer unika specialattacker än tidigare vilket gör att de hemmabyggda monstren med överkroppen från exempelvis en bläckfiskpirat och underdelen från en bombkastande stengubbe bidrar till lyckad variation och ökad experimentlusta.
Det finns 16 Swap Force-figurer att köpa och enligt utvecklarna kan man kombinera ihop 256 olika monster med kroppsdelarna från dessa. Innan jag började spela Swap Force var jag relativt övertygad om att Swap-grejen vara skulle vara en stressad gimmick för att kunna kränga nya plastgubbar för ytterligare 15 miljarder kronor, men det stämmer ej. Spelet förändras beroende på hur man väljer att kombinera delarna från de olika figurerna och med det relativt väl utbyggda uppgraderingssystemet kan man verkligen leta efter sin favoritkombo för att sedan spendera erfarenhetspoängen på att uppgradera och skräddarsy den figuren ytterligare.
Samtidigt märks det att fantasin när det kommer till plattformsmoment, variation i själva bandesignen och grundläggande spelmekanik börjat sina en gnutta, men extrautmaningar som tidtagning och betyg på varje avklarad bana drygar ut speltiden samt bidrar till viss utmaning. Swap Force som spel är sällan lika roligt som själva kombinerandet av olika figurer, även om det finns gott om valmöjligheter inuti varje del av den omfattande plattformsvärlden. I slutändan är det dock ett bra barnspel som utan tvekan överglänser föregångaren. Loke håller med.