Svenska
Gamereactor
recensioner
Omori

Omori

Omori fick sig en nyversion till konsol. Men är detta något att bry sig om? Svaret är ja.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

För att få till skräck, drama eller sorg måste du först visa hur bra det kan vara. Man kan inte relatera med någon i en hemsk värld som får det jobbigare. Åskådaren behöver veta hur bra karaktären har det, hur bra det kommer bli om det fortsätter så här. Sedan drar du bort mattan och säger att den underbara framtiden aldrig kommer ske och allt de har idag kommer vara borta för alltid. Då kommer åskådaren att sörja med karaktären och önska sig tillbaka till den gamla goda tiden och vad deras liv skulle kunna bli.

Omori
Trots sina söta pastellfärger har spelet sina mörkare moment.

Det hörde jag från en bekant som arbetade med film. Tydligen verkar skaparna av Omori varit i kontakt med samma bekant för de gjort ett bra jobb på den punkten. En av de starkaste punkterna i Omori är berättelsen. Tyvärr är det svårt att gå in i det utan att börja prata om spoilers. Men vad för sorts spel är Omori? Omori kan liknas spel såsom Earthbound och Undertale. I grunden är det som ett japanskt turbaserat RPG men det är så mycket annat samtidigt och hoppar mellan att vara det ena och det andra. Det märks att det är mycket baktanke och kärlek i nästan allt man stöter på och spelarna som tar sig tiden att gå avsides för att lukta på blommorna kommer att bli belönade.

Omori
Mörda kaniner är ett återkommande tema.
Detta är en annons:

Stridssystemet har sitt djup. Vi har våra fyra hjältar. Healern Hero som håller alla vid liv, den snabba Kel som ser förbereder planen för alla andra, hårdslående Aubrey som kan ta stryk och göra mycket skada och till sist Omori som en joker som kan utnyttja status effekter, eller rättare sagt känslor, för maximal effekt. Spelet använder sig av ett sten, sax, påse system med att vara arg, ledsen och glad som alla ger för och nackdelar. Det finns även olika vapen och tillbehör som ger en extra stats och egenskaper samt att då man levlar upp och gör side-quests så låser man upp nya färdigheter som kan ändra ens spelstil.

Omori
Var arg på de deppiga, dra ner de glada i mörkret och skratta åt dem som är ilskna. Men var inte rädd!

Tyvärr är det här som jag tycker spelet missar mest. Stridssystemet har mycket potential men spelet är alldeles för lätt. Du behöver knappt bry dig om att optimera något utan kan bara kötta på med attackerna som gör mycket skada. Även bossarna blir lättbesegrade om du har lite koll på känslosystemet och vågar använda items. Vid sidan om detta så går det även att grinda ihop extra levlar enkelt, vilket jag undvek för att inte ta bort all utmaning. Det finns några extrabossar som är mer utmanande men tyvärr är dem låsta beroende på vilka beslut du tar i spelet. En bra jämförelse skulle vara med Pokemon, där de flesta spelen kan lätt köras igenom utan någon djupare hjärnverksamhet trots att det finns ett stort utrymme för strategiskt planerande.

Omori
Då du slåss mot Pluto som inte längre är en planet och andra bossar får du tänka till litegrann, men bara lite.
Detta är en annons:

En annan del av spelet som nog kan vara mer omtalat är vad jag skulle kalla de olustiga partierna. I tid och otid kommer man i kontakt med sekvenser som har skräcktema. Jag gillade dessa då de var smakfullt gjorda. Istället för att ha jumpscares som spränger hörlurarna bakom varje hörn så kör dem på att göra en effektiv atmosfär och använda läskigare moment sparsamt för att se till att man håller sig på tårna. Dock från ett metaperspektiv så kommer man snabbt på att man aldrig står inför någon fara(förutom då du petar på glaset du inte bör peta på!). Detta gör att potentiel skräck inte blir lika effektiv som om något stod på spel.

Omori
Ibland får du miljö variation från alla de ljusa och glada färgerna.

Men bortsett från JRPG och skräck så spenderar man även tid i Faraway. Här möts du inte av monster du kan grinda eller spöken som smyger upp bakom dig. Här springer du runt och gör vad barn förr i tiden brukade göra. Man knacka på dörrar för att se om någon är hemma, lekte i parken och mucka gräl med dem andra ungarna. Dessa partierna är ofantligt mysiga och parallellt till historien om Omori och hans kompanjoner så spelar du som Sunny då han beger sig ut för att ta avsked av sina vänner innan han ska flytta iväg, eller om du känner för det, bara stannar hemma tills flytbilarna anländer.

Omori
Sunny får nöja sig att slåss mot flugor på sommarjobbet istället för att ha episka JRPG strider.

Då spelet inte är olustigt av sig så är det vad jag skulle kalla feel good. Både Omori och Sunnys berättelse är fullknökad med charm och humor som går hem. I Sunnys fall är det grundad humor om hur barn är barn och vissa vuxna inte är mycket bättre. Medan Omoris har en mer överdriven och ofta ganska rå humor som fått mig att fnissa åt de absurda situationer man hamnar i. Alla kompanjoner man spenderar tid med har sin egen personlighet och man vill veta mer om dem då de lyckats få dem att kännas som sina egna personer istället för bara klyschor. Spelet gör ett grymt jobb med att få en på gott humör. Dock så tar spelet upp tunga teman som kontrast till detta, vilket gör att de allvarliga situationerna slår hårdare mot känslorna.

Omori
Nästan allt man kan interagera med brukar få en att le lite.

Spelet ställer sig frågor som är svåra att svara på. Hur hanterar man en närståendes bortgång? Vilket ansvar kan man sätta på en tolvåring? Kan man bli förlåten för allt? Bör man ta upp jobbiga saker som hänt eller låta det vara om alla är nöjda med hur det är? Spelet svarar inte på sina egna frågor utan låter spelaren tänka efter själv och komma till sin egen slutsats, vilket är härligt om man ofta känner sig slagen av moralpinnen som säger vad som är rätt och fel.

Omori
Tolvårings födelsedagskalas. Jippie!

Omori tror jag dock kommer vara en vattendelare. Likt vissa älskar eller hatar racingsimulatorer så känns inte detta som ett spel för alla. Vad vissa ser som känslosamt kommer andra se som att vara töntigt och vad som är mysigt kan uppfattas som tråkigt. Men det skulle inte vara rättvist om man gav ett racingspel dåligt betyg för att man inte diggar genren så jag tänker inte ha i åtanke dem som inte gillar sånt här. Jag gillade spelet mycket och Omori balanserar mellan en sjua och en åtta för mig. Dock är jag på gott humör och är sugen på att spela det igen för att se allt jag missade, så det får landa på en åtta.

Omori
Sunny är blyg och ängslig av sig men han har tack och lov en storasyster som är där för honom.

Så om du gillar spel som vågar vara sin egen grej och är fyllda med kärlek till bekostnad på att lägga mindre tid på balans och spelmekanik så rekommenderar jag detta spelet.
Och om du är en av dem som fått spelets många plot twists spoilade för dig, spela spelet ändå, vägen till målet är mycket mer minnesvärd än destinationen.

OmoriOmoriOmoriOmori
Ingen segment är den gamla lik, förvänta dig mycket variation och överraskningar.
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Härliga karaktärer, rolig humor, väcker känslor, mycket att göra, tanke bakom allt
-
För lätt, skräck utan konsekvenser, klumpiga dialogrutor
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
OmoriScore

Omori

RECENSION. Skrivet av David Hedin

Omori fick sig en nyversion till konsol. Men är detta något att bry sig om? Svaret är ja.



Loading next content