Victoria 3

Det omvälvande 1800-talet var tid fylld av envåldshärskare, kolonisation och imperiebyggande. Samtidigt var det en tidsperiod fylld av motsatta tankar som frihet, socialism, demokrati och mycket annat. Den listas ofta som en av de tidsperioder, som varit mest fredliga (även om krig skedde). Victoria 3 fångar upp tidsandan med industrialiseringen och de ökande behovet på resurser staterna hade. De lyckas även cementera utmaningarna och motsättningarna. Vi möts av nya ideologier, ekonomiska system, stadsbildningar och ett av mänsklighetens mörkaste konflikt. Det som fångade mig med föregångaren var optimismen du nästan kan dofta och de stora samhällsskiftande förändringarna. Samma sak går att hitta i trean. Det bjuder på en isometrisk menykontrollerad simulering av tidsperioden ända fram till början på 1900-talet.

Jag började som vanligt med att testa tutorial-biten innan jag gav mig på kampanjen. Jag fick testa ett antal olika länder i Europa, som exempelvis Sverige. Mitt första intryck var positivt. Det bjöd på en vacker kampanjkarta med ett snyggt audiovisuellt framtaget menysystem. Den största nyheten är att det är designat med Paradox moderna design. Den som kom med Crusader Kings II och sedan varit en stapel i resten av deras serier. Jämfört med tvåan och dess expansioner är trean mer strömlinjeformad. Menysystemen är betydligt renare och tydligare. Det är först när du vill dyka ner i undermenyer för att undersöka efterfrågan/utbud och resurser du möts av grafer och kalkyler. Trots det är även dessa lättlästa. Dilemmat när du börjar är eventuellt att förståelsen för hur du påverkar graferna i rätt riktning inte är där än.

Det enklaste sättet att förklara trean är en mycket mer smidig upplevelse. Jag upplever sällan att jag inte hittar vad jag behöver, tack vare att presentationen är riktigt bra. Historiskt har det varit ett problem i dessa historiska strategispel. Det är framförallt där som trean glänser i hur den skiljer sig från sina syskonserier och föregångare. Menyerna är verkligen gjorda för att inge känslan av industrialiseringen med kugghjul, färger och mycket annat. Det märks att Paradox jobbat hårt på att även låta användargränssnitten bidra till presentationen i varje serie. Ur ett design-och funktionellt perspektiv är jag nöjd.

Dessa titlar är förstås mycket mer än bara sitt användargränssnitt. Victoria 3 har valt att specialisera sig runt ekonomi och diplomati med konflikter som en mindre betonad aspekt. Det stora hästjobbet du som spelare kommer göra är att förstå den bakomliggande ekonomiska simuleringen och sköta diplomatin. Har du spelat Paradox-titlar förut kommer du såklart att känna igen dig. När du genomför en handling tar den oftast tid. Du sätter igång projekt över längre tid som förhoppningsvis gynnar dig i slutändan. Även om allt sker i realtid med dagar, veckor, månader och år skapar det känslan av att du konstant rör dig framåt. I mina stora kampanjer med Sverige, Preussen, Frankrike lämnades detta intryck tydligt. Oavsett om jag spelade en helt öppen kampanj eller med ett fokus.

Handel, teknologi, avtal, diplomati är alla komplexa system som förändras beroende på intern och extern påverkan. Din roll i detta har stor betydelse även om förändringar inte alltid sker på en gång. Övergångar mellan olika regeringssätt och lagar påverkar hur din nation spelar och vad den kan göra. Spelar du som USA eller England kommer de spela olika med annorlunda fokusområden. Storbritannien är fokuserad på att expandera kolonier och inte förlora sina egna. USA är en väldigt ung nation precis sprunget ur revolutionen. Under resans gång kommer även du få brottas med inbördeskriget, slaveriets roll och mycket annat. Spelet beaktar många historiska händelser för nästan varje nation. Din roll blir då att antingen påverka det externt som en annan stat eller styra förloppet.

Musiken är tyvärr något som mest finns i bakgrunden och glöms bort. Det är inget fel på låtarna, det smälter sömlöst in med upplevelsen och sen glöms den bort. Ljuden däremot är något jag gillar. Allt från att du trycker på saker och får höra kugghjul och annat tidsanpassat. Precis som med äldre strategispel är detta ett sätt att bjuda in tidsperioden och skapa inlevelse. Ljuddesignen om än inte väldigt omfattande gör sitt jobb. Där musiken kan tryckas av utan att du märker det är ljuden desto svårare att göra samma sak med. Jag gillar verkligen att det finns ljud inbyggt i menyerna. Det är nästan lika gammalt som mediet, men det fungerar ypperligt i denna genre.

Min stora kritik landar inte i de fantastiska ekonomiska systemen och det diplomatiska som jag älskar. Det är snarare konflikterna jag tycker är lite för automatiserade. Jag har förstås blivit bortskämd med Hearts of Iron men jag upplever att den är mindre än i Europa Universalis IV vilket är märkligt. Du kan producera militär, tillsätta generaler och välja fronter, sen sköter sig konflikten av sig själv. Det är ett medvetet val, men jag är lite skeptisk. Jag kan köpa att fokuset inte vilar på militarismens armar. Samtidigt är spelets huvudhändelse och stora event första världskriget. Hela spelet kulminerar i det stora kriget. Jag är förstås övertygad om att utvecklarna kommer att expandera fokuset där med expansioner. Däremot är det lite snopet att kriget sätter dig i en åskådarposition.

Förvisso är automatiseringen av konflikter inte helt felaktigt med tanke på att vi egentligen ska spela landets ledare, inte deras fältherrar. Jag är däremot av den åsikten att konflikterna hanteras smidigt tillsammans med övriga aspekter du har till ditt förfogande. Det är bara lite tråkigt att inte ha full kontroll över allt, om jag vill. Den makten vi har i andra situationer saknas helt enkelt. Precis som vanligt är det inga häftiga 3D-animationer du bevittnar utan menyer med siffror. Det du kan påverka däremot i krig är hur bra konflikterna kan gå, fast indirekt. Du ansvarar för ledarskapet, hur mycket militär du mobiliserar, deras utrustning och graden av teknologi. Allt detta kan du göra i förhand eller under tiden krigen pågår. Det gör att du ändå har en inverkan på det militära även om du inte kontrollerar trupprörelser i detalj.

På grund av ett lite mindre interaktivt krigssystem och att vissa stater fokuserar på konflikter inledningsvis skapar det lite mindre interaktiva kampanjer. Spelar du som Preussen handlar nästan hela kampanjen om att ena kungadömena till ett enat Tyskland och bli en stormakt i Europa. Samma situation landar du även i om du spelar som något av kungadömena i Italien. Vissa kampanjer fokuserar på spelets "svagaste" aspekt inledningsvis. Även om konflikterna inte är dåliga är det inte lika engagerande som de andra systemen. Jag hamnade i den situationen som Preussen. Det är lite upp till dig som spelare att verkligen nyttja hela arsenalen av spelmässiga system för att skapa variationen dag för dag. Samtidigt behöver du inte ena större riken utan kan förbli en mindre stat om du vill. Du startar historiskt men sen kan vad som helst ske även på datorsidan. Jag fick betydligt roligare kampanjer när jag försökte använda så många system som möjligt kontinuerligt än att fokusera på enskilda bitar.

Att följa en nation med en historisk startpunkt i tiden utvecklas och förändras över tid är spännande. När ridån börjar falla och länderna gör sig redo för konfrontationer är det riktigt nervbitande. Allting du har gjort i en kampanj som sträcker sig väl över ett tjugotal timmar. Kampanjerna kan vara kortare om du automatiserar allt och spolar i maxhastighet. Spelar du mer normalt och tar din tid kan varje session ta lång tid. Räkna däremot med ett gott omspelningsvärde då olika nationer som tidigare påpekat har olika förutsättningar. Att spela som en dynasti i nuvarande Kina är en annan upplevelse än att spela som Portugal. Alla nationer har inte tillgång till den massiva mängd olika resurser som finns tillgängliga. Du tvingas därför använda de olika spelmässiga systemen för att lyckas.

För dig som är historiskt intresserad i tidsperioden finns det mycket att hämta här. Det är inte en djupsimulering av allt. Precis som i Total War prioriterar Paradox att upplevelsen är rolig. Vissa system är viktigare än andra. Däremot tycker jag att det går att se en passion och mycket efterforskning. Det kan vara små detaljer i vissa händelser, till datum och mycket annat. Räkna med att det är på nivån med Crusader Kings II, Europa Universalis IV och Hearts of Iron IV. Tvåan var ett av de sista spelen som bjöd på den gamla stilen av deras upplevelser vilket gjort att jag varit väldigt nyfiken i hur trean skulle tolkas. Tack vare en grym presentation, vacker kampanjkarta, stort djup i ekonomi och diplomati, är jag ändå nöjd. Jag upplever även i nuläget att trean kan stå på egna ben och inte är i stort beroende av framtida expansioner.

Det måste även sägas att datorn är ganska acceptabel. Självklart kommer folk att snabbt lära sig bryta sönder motståndet. Det finns däremot några svårigheter med datorn jag observerat. Datorn verkar inte bygga upp sin nation korrekt, vissa stater hamnar lite väl långt efter. Samtidigt under mina spelsessioner har AI:n varit väldigt aktiv i diplomati, handel och krig. Du kan däremot som vanligt ställa in att datorn ska följa historiska linjer, eller få vara mer fri i sitt tänkande. På svåraste svårighetsgraden är den tuff att besegra. Överlag anser jag ändå att datorn på olika svårighetsgrader är kompetent för genren. Den gör sitt jobb i nuläget även om den har små logiska luckor du kan utnyttja. Det återstår att se hur andra bryter sönder den efter släpp.

Jag har väntat länge på denna uppföljare. En titel Paradox egentligen inte ville göra. Tack vare lite tjat från spelarbasen kan vi nu ta del av en högst kompetent tolkning av en tidsperiod med många kontraster. Vi möts av liberalism, kapitalism, kommunism, demokrati, imperialism, slavhandel och mycket annat. Det är svårt att förklara i en recension hur omvälvande denna period var för mänskligheten och hur den påverkar oss än idag. Victoria 3 lyckas väl med att försöka fånga de stora dragen. Låta dig försöka leda en nation genom dessa tider. De behandlar inte ämnet smaklöst utan försöker på olika sätt fånga de omvälvningar och utmaningar stora stater och små kungadömen gick genom. Ett bra exempel på det är hur inbördeskriget i USA behandlas. Även om träningsläget inte riktigt hjälper nya spelare tillräckligt bra, har det en lägre inkörströskel än tvåan. Det beror på bättre användargränssnitt och mer tydliga spelmässiga system, med tooltips om nästan allt.

Det är utan tvekan ett av årets bästa strategispel enligt mig. Jag älskar djupet och fokuset på annat än enbart krig. Diplomatin och handelssystemen med varor är toppen. Även om det saknar personligheten av viktiga karaktärer från Crusader Kings, lyckas det väl med sin tidsperiod. Att få utveckla industrinationer är riktigt fascinerande. Även att leda icke-industrinationer till framgång är svårt men roande. Det är svårt att alltid veta vad som komma skall. Att ena Kina under en dynasti och driva landet i en annan riktning är något som skapar fantastiska "vad om" situationer. Det är väl i mångt och mycket det som är styrkan här. Att kunna få testa alternativa historieteorier. Sen även om simuleringen varken är perfekt eller styrd på grund av sin öppna natur är det ett superbt bygge av Paradox. Gillar man den här formen av strategispel är det en solklar rekommendation.