Jack Move

Året är 2120. I den neondränkta dystopin Jack Move har företag tagit kommandot som regering vilket inte lett till något gott. Precis som man kunde ana. Ett gigantiskt företag vid namn Monolife har skapat kaos runt om i världen och den rebelliska Noa, spelets protagonist, kan inte längre stå och se på medan hennes liv plågas av Monomind påhitt. Noa är en ung hackare från slummen och vet precis hur det känns när omvärlden spottar på en, och tack vare hennes polare Ryder kommer de att göra allt de kan för att bringa rättvisa till världen igen.

Jack Move gör ett bra jobb redan från start att introducera karaktärerna och målar snabbt upp en dramatisk värld som vid första anblick inte tycks vara ett så allvarligt spel. Noas vän Ryder dränker gärna sina sorger i alkohol och tidigt in får vi veta att Noas relation till sin pappa är ansträngd på grund av en problematisk bakgrund. Trots denna komplicerade relation ställs allt på sin spets när hennes far kidnappas av, vad man åtminstone kan anta, Monomind. Även i fortsättningen lyckas utvecklarna So Romantic att presentera minnesvärda och färgstarka karaktärer som driver den gripande berättelsen framåt.

Till skillnad från många andra JRPG:s är inte Jack Move flera dussin timmar långt. Därför är det extra imponerande att spelet har ännu mer karaktär än många andra spel inom samma genre. Jack Move känns väldigt retro och för ofta tankarna tillbaka till de äldre, mer traditionella spelen från Japan inom genren och med en spellängd på cirka tio timmar, är det en helt klart minnesvärd resa som erbjuds. Utan att säga för mycket är det inte heller omöjligt att vi inte har fått se det sista av Noa Solares.

Rent grafiskt är detta ett oerhört läcker spel. Pixelgrafiken är riktigt snygg och designen är väl genomtänkt. För det är minsann inte bara dialogen som är färgglad utan även grafiken. Jag nämnde ju trots allt inledningsvis att Jack Move är dränkt i neonfärger. Mina tankar går snabbt till ett pixligt Cyberpunk med grynigt filter och tack vare snygg ljussättning skapar So Romantic en väldigt läcker och atmosfärisk spelupplevelse. Både sett till det visuella och ljudet. För musiken i Jack Move är fantastisk rakt igenom och gör det omöjligt att inte nicka i takt till den.

Det som slog mig ganska fort var att striderna i Jack Move påminner en del om striderna i Final Fantasy VII. Specifikt materia-systemet är det som mina tankar osökt går till efter att ha bekantat mig med RAM-systemet som introduceras i Noas äventyr. Här får man nämligen skräddarsy RAM-utrymmen med olika förmågor som kan lämpa sig i olika situationer. Precis som med materia i Final Fantasy VII, kan även dessa öka i nivå och bli än mer starka. Därutöver finns här ett alternativ till Limit Breaks i form av Jack Move, alltså samma namn som spelets titel. Efter att ha delat ut ett par slag eller själv tagit emot dem, fylls en mätare upp och när den väl är maxad kan man utlösa ett kaos mot fienderna (så länge du lyckas med dessa quick time events som dock kan stängas av spelets inställningar).

Striderna i Jack Move är dessutom turbaserade och sker slumpartat. Med andra ord går det att grinda en hel del för att öka i styrka men det gäller också att vara vaksam. Att kuta runt oförberedd kan vara dumdristigt om du inte är väl förberedd. För till skillnad från Final Fantasy VII (för enkelhetens skull tar vi samma exempel) strider du i spelet inte som flera olika karaktärer, utan enbart som Noa. Dör hon, är det helt enkelt kört. Här finns ingen möjlighet att fly från strider. Antingen segrar du, eller så dör du. Striderna är hur som helst fantastiskt välgjorda och med endast en kombattant, är det viktigt att spela strategiskt och se över ens RAM-minne.

Utanför striderna får du bekanta dig med en rad olika områden som jag skulle vilja likna lite med Pokémon. Åtminstone vad det gäller storlek. För medan de äldre Final Fantasy-spelen kunde bestå av enorma och svårnavigerade områden, har Pokémon ofta varit lite mer begränsat men ändå inte för litet. Precis så känns världen i Jack Move vilket är passande när spelet är runt tio timmar långt.

Även om detta är ett väldigt trevligt spel kan jag inte hejda mig från att känna att det saknar originalitet. Jack Move bjuder egentligen inte på något som vi inte har sett förut, utan i slutändan känns det bara som ett spel i mängden. Med det sagt är det här absolut inte ett dåligt spel. Tvärtom. Det So Romantic har som ambition att lyckas med, gör de, men framåt slutet börjar en mättnadskänsla infinna sig där jag framför allt upplevde att Jack Move inte bjuder på någonting nytt över huvud taget. Med det sagt råder jag dig att spana in spelet om du är nyfiken på att spela ett nytt JRPG-spel med underhållande strider, utsökt design, gripande berättelse och ljuvlig musik.