Tomb Raider Reloaded

Väldigt, väldigt få spel har under årens lopp förtrollat mig på samma sätt som det allra första Tomb Raider gjorde. Jag minns med stor tydlighet hur läckert jag tyckte att det såg ut på förhand efter att ha sneglat på Playstation-demot som snurrade på en liten mini-TV i hörnet hos min lokala spelbutik och jag minns hur taggad jag var när jag på releasedagen var iväg och hämtade mitt exemplar. Det skulle dock visa sig att jag i grunden inte hade en aning om hypnotiserande, spännande, expansivt och utmanande Core Designs odödliga mästerverk skulle bli och även om det passerat 25 år, minns jag stora delar av äventyret som om jag spelade det under gårdagen.

Alla vet vi hur nyskapande och ikoniskt Tomb Raider var och att huvudkaraktären Lara Croft gick från toppig polygonhög till en popkulturell självklarhet. Idag finns det en hel hög med spel, till alla tänkbara plattformar, filmer och böcker och att det dunkas ut stressade, slarviga, blaskiga Iphone-versioner för att tjäna snabba pengar på namnet och licensen i sig, är därmed naturligtvis inget konstigt. Irriterande.... Tröttsamt... Men i grunden inget konstigt. Jag vet ärligt talat inte hur många Archhero-kopior jag spelat på min Iphone vid det här laget. Jag gissar på 63, men det kan lika gärna vara 103 för jag tappade räkningen för länge sen. Doom var det senaste av storspel/serier som stöptes om till Android/Iphone i ett plagierat Archero-upplägg och även om Lara Croft passar bättre i den här typen av spel, känns det ändå märkligt.

Tomb Raider Reloaded handlar om att precis som i Archero skjuta ned tre eller fyra fiender åt gången på spelplaner där man rör sig i ett rektangulärt utrymme där det finns spikfällor, fladdermöss, infödingar med pilbågar samt giftiga grodor. Lara kan bara avfyra sina klassiska pistoler om hon står stilla vilket precis som i Archero gör att man måste röra sig en smula strategiskt. Flytta sig en millimeter för att undvika ankommande projektiler, avfyra vapnen (vilket sker av sig själv) för att sen röra sig en liten millimeter till. Upplägget är enformigt, begränsat och kräver väldigt begränsad koncentration. Med andra ord; Detta är inte alls särskilt roligt. I slutet på varje avklarad, rensad "level" samlar Lara ihop guldmynt som man som spelare sen kan nyttja för att köpa vapenuppgraderingar och naturligtvis finns det mikrotransaktioner här för den som ogillar att dö, och vill fuska sig till slutet via överdimensionerade puffror och evigt liv.

Reloaded är inte "Reloaded", det är snarare "Reharshed" eller "Repeated" och bygger till 100% på Archero vilket jag tycker känns direkt pinsamt med tanke på hur mycket material det finns i Tomb Raider-världen. Emerald City Games hade utan tvekan kunnat bygga ett lite "gulligare" actionäventyr proppat till bristningsgränsen med utforskande och fysikbaserade pussel men istället tog de den enklaste tänkbara utvägen och slängde ihop ett litet skitspel som är så fantasilöst och enformigt att det känns som om tiden står stilla när jag spelar det. Och då kvittar det att estetiken är lyckad...