Sunday Gold

Äventyrsspel i peka-och-klicka genren är något som jag personligen är otroligt svag för och har alltid varit. Från det första och för tiden väldigt barnförbjudna Leisure Suit Larry till vad som många anser vara genrens guldålder under mitten och tidiga 90-talet med Indiana Jones och hans sökande efter Atlantis till Guybrush Threepwoods jakt på Big Whoop och det tidsresande galenskaperna i Day of the Tentacle. Lucas Arts var mitt tempel och både Tim Schafer likväl som Ron Gilbert mina husgudar. En hängivenhet som lever kvar och är högst levande än idag. En kärlekens flamma som aldrig falnar.

Som de flesta av oss vet gick det tyvärr inget vidare för peka-och-klicka genren när det nya årtusendet kom krypande. Övergången till den tredje dimensionen fungerade helt enkelt inte och frånsett svanesången Grim Fandango kändes det aldrig som att dåtidens kreatörer visste hur de skulle ta genren framåt och undvika stagnering. Nu tjugo år senare är situationen helt annorlunda och de traditionella peka-och-klicka äventyren har transformerats och omvandlats genom ett finurligt anammande och implementation av bitar och fragment från andra spelgenrer.

Det är i detta spännande kölvatten som Sunday Gold existerar. Ett spel som likt få andra lyckas blanda och låna beståndsdelar från olika genrer och karva ut något alldeles eget som dessutom dryper av stil. Team17 har tagit ett helt badkar av koncept och idéer och rört samman till en sällsamt välsmakande soppa som fungerar förvånansvärt väl. Beprövade peka-och-klicka moment blandas sömlöst med turbaserad strategi, pussel och olika minispel som tillsammans med den träffsäkra designen bidrar till en smakfull enighet.

Det är ett smutsig och ödesmättat London som välkomnar dig när äventyret börjar utanför puben The Jolly Hangman. Regnet smattrar mot kullerstenarna och genom det nedgångna etablissemangets smutsiga fönster skiner ett varmt ljus ut på trottoarens blänkande stenar. En ensam man, hemlös och försupen sitter vid husknuten till puben framför sitt hem byggt av kartonger intill en gränd som blivit avspärrad med rejält tilltagna järngrindar.

Året är 2070 och du är Frank Barber. En modern Robin Hood som försöker rättfärdiga sina kriminella aktiviteter genom att stjäla från storföretag och rika för att ge till de mindre lyckligt lottade som lever på ytterkanterna av samhället. Kanske främst då Frank själv. Svårt skuldsatt till personer av ljusskygg karaktär så lever han dag till dag, vecka till vecka. Ständigt på jakt efter nya pengar, tillräckligt för att låta honom fortsätta sitt våldsamma liv stöpt i blod och illa förvärvade tillgångar.

I Sunday Gold är måltavlan Hogan Industries. Ett storföretag med riktigt ruttet rykte om sig och med information värt miljoner på svarta marknaden för den som kan tänkas lyckas komma över den. Något som så klart är lättare sagt än gjort och tillsammans med sin vän Sally och den nya bekantskapen Gavin (en tidigare anställd på Hogan Industries) planerar de ett tillslag mot kontorsskrapan. Och så börjar en otroligt smutsig resa in i mörkret som snabbt sätter klorna i en och får timmarna att bokstavligen flyga iväg i ett skrämmande snabbt tempo.

Frank är ankaret i Sunday Gold och trots det kanske inte är en karaktär man nödvändigtvis varken identifierar eller sympatiserar med så är hans burdusa framtoning trollbindande. Mycket tack vare den grovhuggna, naturligt skrivna dialogen och ett helt fenomenalt röstskådespeleri. Han är en av tre karaktärer du kommer kontrollera under spelets gång och du kommer tidigt under äventyret även introduceras till datageniet Gavin likväl som den manhaftiga, kaxiga Sally som mer ofta än sällan låter sina knogar sköta hennes konversationer.

Det är en minst sagt färgstark trio och de tre har sina egna specialiteter och förmågor som kompletterar varandra. Frank är sällskapets muskler och är expert på att hantera både skjutvapen likväl som närstrid, men har likväl även ett öga för detaljer och kan användas för att bryta upp lås och upptäcka detaljer i miljöerna. Sally är tanken och healern, med fantastiska förmågor att både täcka upp, läka och även buffa de andra. Hon är dessutom riktigt rabb med sina nävar och har inga problem med att dela ut en käftsmäll eller två om stunden kräver det.

Sist har vi Gavin. Ett certifierat geni som är väl bevandrad inom datorer och elektronik. Perfekt för att hacka sig in i stängda system eller terminaler för att på så sätt inaktivera allt från lås till övervakningssystem. Han är lite av gruppens joker och kan dela ut förödande slag som sänker ej vaksamma motståndare med olika status effekter. Gavin råkar också vara gängets mentalt svagaste länk och den som lättast påverkas negativt av motgångar och stress.

För just mentalt välmående är något som är viktigt att hålla koll på, minst lika mycket så som hälsopoäng. En mentalt labil karaktär kan nämligen få för sig att agera på egen hand. Fly till andra rum och dra på sig oönskad uppmärksamhet eller till och med gå till anfall mot de andra i gruppen. Med andra ord något du under alla omständigheter vill undvika, och det kan emellanåt definitivt vara ett evigt pusslande för att bibehålla en god stämning mellan de tre under varje spelomgång och inte minst under strid.

Sammanstötningar med fiender är så klart en oundviklig del av äventyret. Men med lite finurligt tänkande och smart användande av respektive karaktärers handlingar under varje runda så går det att minimera antalet konfrontationer du kommer springa in i. Striderna i sig förflyter i turordning precis som resten av spelet och olika handlingar kostar olika mycket action points. Allt från att använda första förband på sår till att avfyra ett gevär. Fokus ligger enbart på handlingar och förflyttning eller position är inget som du behöver ta hänsyn till.

Striderna är helt enkelt väldigt snabba och strömlinjeformade med gott om känslomässig slagkraft. På det inzoomade slagfältet blir den serietidnings-liknande stilen än mer påtaglig och alla handlingar ackompanjeras av fräsiga animationer som förstärker händelserna. Det är riktigt beroendeframkallande och svårighetsgraden skruvas snabbt upp till den grad att du tvingas dansa en delikat vals mellan försvar, anfall och buffande. Striderna fungerar också som ett fenomenalt avbrott till resten av spelet som har mer fokus på problemlösande och utforskande.

De tre karaktärerna levlar upp individuellt och har var sitt träd av förmågor där du fritt kan spendera erfarenhetspoäng på att förbättra redan ärvda egenskaper eller skaffa dig fler och nya. Där finns gott om flexibilitet och goda möjligheter att forma de tre efter din egen spelstil. Och även om du inte totalt kan profilera om Frank, Sally och Gavin så är det ändå tillräckligt för att lämna en mer personlig prägel på dom. Var och en av de tre karaktärer har också varsin unik egenskap vilka fungerar som återkommande minispel. Gavin hackar terminaler, Frank kan dyrka lås och Sally flyttar tunga objekt genom att fokusera sin energi.

Sunday Golds huvudsakliga gameplay vid sidan av vad som tidigare nämnts fokuserar kring rent detektivarbete och problemlösning. Likväl som i strider används action points för att flytta runt dina tre karaktärer i varje scen där du förväntas undersöka allt från skåp till datorer och blodiga spår, eller engagera i dialog med mer eller mindre vänligt ställda karaktärer. Varje handling kostar din poäng och i slutet av varje runda finns där alltid en risk att fiender dyker upp, speciellt om du hänger kvar för länge i större rum eller är oförsiktig och gör dig sedd i kameror eller annan övervakningsutrustning.

Effektivt tänkande premieras med andra ord och där finns aldrig någon egentlig tidspress att ta hänsyn till när det kommer till val av handlingar. Många scener har dessutom mer än en möjlig lösning eller alternativa händelser som i sin tur kan ge dig extra erfarenhetspoäng. Något som alltid är extremt önskvärt. När det kommer till pusslens svårighetsgrad så upplevs de aldrig som ouppnåeligt svåra, bara härligt utmanande och varje framsteg känns som en liten seger. Konstanta mikro-kickar av endorfin som driver en framåt.

Variationen i Sunday Golds gameplay med andra ord strålande och erbjuder långt mycket mer än vad vi annars blivit vana att få serverat i ett traditionellt peka-och-klicka äventyr. Med det sagt är inte varje aspekt av denna brokiga sammanställning av beståndsdelar helt problemfri. Du kommer med största sannolikhet springa in i situationer under din tid med Sunday Gold där dina preferenser kommer gå stick i stäv med vad spelet förväntar dig att göra. Vissa spelmoment fungerar helt enkelt mindre bra än andra och kan ibland upplevas som lite forcerade eller rent av halvbakade.

Men med sitt gripande berättande, engagerande huvudkaraktärer och vilda blandning av pulp noir och underbart fläskig framtidsdystopi så är det svårt att inte bli kollrig av glädje över vad Team17 faktiskt lyckats åstadkomma här. Stämningen är ofta nästan överväldigande och man slås tidigt av hur fängslande denna bleka pulp-noir verison av ett framtida London är. Det är Disco Elysium uppskruvat till elva fyllt till bristningsgränsen av vuxna teman, våld och blod. Det är träffsäkert, burdust och brittiskt så det förslår med en genomgående hypnotisk dialog.

För mig är det svårt att inte älska Sunday Gold. Den ödesmättade, mäktiga stämningen som aldrig släpper taget, träffsäker design, varierat gameplay och precis lagom med rollspelande gifter sig perfekt med den på pappret kanske enkla men ack så engagerande historien. Dynamiken mellan de tre huvudkaraktärerna är fenomenal, dialogen fantastiskt välskriven och den vuxna pulp-noir stilen får mig att rentav baxna. Det var länge sedan timmarna i ett spel flög förbi så här snabbt och Team17 har en regelrätt fullträff i sina händer med Sunday Gold. Köp, spela och njut.