Arcade Paradise

Simulator-hysterin har under de senaste åren nått nya hysteriska nivåer, och oavsett om du undrar hur det är att köra flygplan, traktor, gräsklippare eller högtryckstvätt så finns det ett spel som förmedlar upplevelsen. Om vi sedan bortser från möjligheten att ratta virtuella fordon och maskiner så finns det dessutom flertalet titlar som erbjuder en chans att testa på hur det är att vara en get, en skiva bröd eller ett flitigt honungsbi, och att denna interaktiva genre fullkomligt exploderat det senaste decenniet är en underdrift av episka proportioner. Det senaste äventyret att försöka slå sig in på denna överbefolkade marknad heter Arcade Paradise, och i detta gemytliga indiespel får vi känna på hur det är att styra vår egen tvättstuga samtidigt som man försöker expandera till en framgångsrik arkadhall. Resultatet är sedan, på det stora hela, tämligen positivt och man gör ett gott jobb med att blanda verkliga problem med underhållande spelmekanik.

Du spelar rollen som dottern till en framgångsrik affärsman, och du får i uppdrag av din far att ta över en sjaskig tvättautomat för att tjäna ditt eget uppehälle samt visa att du kan få en verksamhet att gå runt. Till en början handlar det mestadels om att tvätta folks smutstvätt och rensa tuggummi från undersidan av bordsskivor, men med tiden så utvecklas det till något betydligt mer intressant för de som är spelintresserade. Längst bak i din tvättstuga finns nämligen ett litet rum med gamla arkadmaskiner, och efter en tid med att tvätta strumpor och underkläder inser du att dessa spelkabinetter inbringar betydligt mer kosing än en fullproppad tvättmaskin vilket givetvis får dig att satsa dina pengar för att skapa en mer attraktiv arkadhall med nya och heta titlar att tillgå.

Till en början är det dock som redan nämnt främst via dina tvättkunskaper som du kommer nå framgång, och det kan initialt vara lite småtrist att pendla tvätthögar mellan tvättmaskinen och torktumlaren, och det är därtill inte speciellt roligt heller att samla skräp och rensa toaletter så att dina kunder inte skräms iväg redan i dörren. Man lyckas dock fånga någon typ av slentrianmässig "myslunk", som dessa typer av spel är väldigt framgångsrika med, och jag har funnit mig själv med att långt in på småtimmarna vänta in tvättkorgar och samla in mynt från mina maskiner för att på så sätt spara upp till något ny arkadtitel.

För det är såklart bland dessa minispel som den sanna underhållningen finns, och att köpa en ny kabinett för att öka ens försäljning samtidigt som man får ett nytt äventyr att lira är underbart beroendeframkallande. Alla arkadspel är förvisso långt från lika underhållande, och du får givetvis gräva dig fram bland ett hav av mindre givande utgåvor för att hitta de där guldgriparna som får en att hala fram hela sin myntsamling för att spela en omgång till. Även om kvalitén sedan är väldigt varierande mellan de olika minispelen så är variationen i sig bland dessa arkadspel väldigt hög. Det finns helt enkelt något för alla att gilla där små enkla spel med sina tunna premisser och förrädisk simpla kontrollscheman tampas med mer djuprotade actionrökare som kräver extrem fingerfärdighet eller en finurlig pusselfallenhet.

Visuellt så är dock den här indiepärlan absolut inget att skriva hem om, utan precis som i de flesta Sim-titlar så kontrar man det beroendeframkallande spelsättet med en grafikstil som påminner mest om Playstation 3:ans glansdagar med tama polygonmodeller och färglösa miljöer. Arkadspelets pixelkonst är å sin sida betydligt roligare att titta på, och återigen så bjuder man på hög variation där det blandas mer enkel 8-bitsgrafik med mer påkostade och väldesignade 16-bitskonstverk. ljudlandskapet är därtill väldigt 80-talsdoftande med svepande syntar och kantiga retrotoner, och har man likt mig en fallenhet för detta hårspreysosande årtionde så lär musiken falla en helt i smaken.

I slutändan levererar Arcade Paradise ett trevligt sidospår i sim-kategorin, och när konkurrenterna antingen försöker fånga grundad realism eller tokiga feberdrömmar så försöker man här bygga en mer sansad vision om hur det hade kunnat vara att äga sin egen arkadhall. Visst, många saker är förenklade och gimmickartade, men de fyller sitt syfte med att göra upplevelsen allt mer underhållande och lättsmält, och för egen del har jag haft betydligt roligare än vad jag trodde jag skulle ha på förhand.