Glam's Incredible Run: Escape from Dukha

"Nu gäller det, tjugonde gången gillt Niclas" tänker jag för mig själv och örfilar mig själv ett par gånger i peppande syfte på vardera kind efter att ha dött fler gånger än jag gjort i självaste Elden Ring. Så jag tar ordentlig sats, hoppar, slänger ut det lila håret för att greppa grenen och svinga mig till säkerhet. Men i efterföljande hopp så hoppar jag lite för högt och slår i taggarna ovanför och ramlar ner och dör, igen. Så ser det till stor del ut i Glam's Incredible Run, det är ett mycket utmanande 2D plattformsspel där man stundtals nästan sliter sitt hår i frustration likt matadoren i Tjuren Ferdinand.

Det är titelkaraktären Glam som man får spela med och lotsa henne igenom en rad mer eller mindre helvetiska banor. Glam är en riktig färgklick rent visuellt och det går även att piffa till henne lite efter egna preferenser färgmässigt och ge henne någon annan hårfärg, lite andra kläder och så vidare. Inget som på något vis förändrar något i spelet eller i gameplay, det går till exempel inte att låsa upp några nya egenskaper utan man får förlita sig på de man har från start.

Upplägget är som man kan förvänta sig av en 2D-plattformare väldigt enkelt, man ska ta sig från punkt A till punkt B och passera genom en portal för att ta sig till nästa bana. Att ta sig till den portalen är dock allt annat än enkelt, inledningsvis är det förvisso inte så svårt då första banorna mest är för att lära sig spelets mekanik som också är rätt simpel men svårighetsgraden stiger snabbt. Redan i spelets första kapitel så testas ens färdigheter hårt och det var en synnerligen svettig herre som satt där i soffan och desperat försökte ta mig över, under och sedan klättra sista biten för att komma till säkerhet. Det känns ändå väldigt bra att klara de där svåra passagerna även om det tar fler försök än jag vill erkänna. Så det är bara att fira de små segrarna ett par sekunder och sen är det bara att kasta sig ut igen i en sannolikt ännu svårare bana. Det är en del hinder att ta sig förbi minst sagt, allt ifrån spikar till dödskallar (iklädda solglasögon) som spottar gift i alla tänkbara riktningar, träffas man så betyder det omedelbar död. Det finns även vissa små pussel här och där, inget särskilt avancerat utan det handlar mestadels om att trycka på knappar för att få fram dolda gångar eller plattformar. Det finns även en hel del riktigt svettiga moment där man behöver balansera plattformar så att de står i precis rätt läge för att komma vidare. Inte sällan behöver man också hoppa och man behöver göra det snabbt och med precision.

Det finns 11 kapitel allt som allt med totalt 200 banor där alla kapitel har sitt egna tema med sina egna unika utmaningar och fiender. Det gör att det hela tiden känns ganska nytt och fräscht även om man förstås fastnar på vissa helvetiska partier som lär kunna resultera i någon form av PTSD. Om inte den utmaning som spelet ger känns tillräcklig så finns det även en del objekt att samla på strategiskt utplacerade på banorna. När jag säger strategiskt utplacerade så menar jag att det oftast innebär en farlig omväg som ytterst sällan känns värd risken, man dör tillräckligt mycket ändå.

Även om jag inte räknat med något speciellt i storyväg så är det ändå förvånansvärt tunt på den punkten. Glam ska rädda sin mamma som kidnappats av en ondskefull häxa som inte nämns vid namn och har förts till kungariket Caterina. Varför är oklart, det förklaras inte närmare och faktum är att det överhuvudtaget inte nämns inledningsvis så det är helt klart inget som prioriterats eller som ens har någon större betydelse. För mig som gillar en bra historia i spel så är det förstås en nackdel men samtidigt något jag kunnat ha överseende med om det bara funnits med lite mer element av den som driver spelet framåt, men det gör det tyvärr inte.

När det handlar om så små marginaler som det gör i Glam's Incredible Run så är det synnerligen viktigt att kontrollen är tajt, lika tajt som cykelbyxor på en sumobrottare. Det tycker jag tyvärr inte att den är, det är bara fyra knappar totalt som används: styrspaken för att röra sig åt sidorna med, kryss för att hoppa, fyrkant för att slänga ut håret och svinga sig mellan plattformar och R2 för att grabba tag i väggar. Inte särskilt många knappar att hålla koll på alltså och då kan man ju tänka sig att det borde flyta på ganska bra att spela. Det gör det inte riktigt och det är här det kan bli riktigt frustrerande. Jag dör oftare än jag borde på relativt enkla hinder för att jag inte tryckte på exempelvis hoppknappen tillräckligt snabbt eller tillräckligt hårt, eller så trycker jag istället lite för hårt och drar iväg åt långt åt fanders och det slutar såklart med omedelbar död. Det är något som blir frustrerande ganska så omgående och som utan tvekan påverkar min upplevelse i slutändan.

Glam är ganska underhållande glimtvis, det har sin egen identitet, en cool hjältinna och det är lätt att komma igång med, men väldigt svårt att bemästra. Det tillför tyvärr inget nytt till genren så är man inte ett stort fan av den sen innan så kan man gott skippa detta. Det finns betydligt bättre spel som är stöpta i samma mått och Glams Incredible Run blir inte så värst minnesvärt i slutändan. Synd då jag tycker att potentialen finns där men det dras ner av den frustrerande spelkontrollen och obefintliga storyn, så trots att Glam är en väldigt cool protagonist i grund och botten så räcker det inte för att spelet ska lyfta till några högre höjder. Det är absolut inte uselt men det blir aldrig särskilt bra heller.