Tiny Tina's Wonderlands

Jag älskar Borderlands-serien, även om jag inte tycker del tre är samma mästerverk som de två första delarna. Den absoluta höjdpunkten tycker jag fortfarande är den helt vansinniga expansionen Tiny Tina's Assault on Dragon Keep från 2013, där äventyret övergick till att bli ett rollspelat sådant under ledning av Tiny Tina.

Därför såg jag på förhand väldigt mycket fram emot att få spela Tiny Tina's Wonderlands, vilket alltså är ett hel spel byggt på samma premisser som Assault on Dragon Keep, men med ännu mer element hämtade från rollspelens underbara värld - nu även utbroderad med inslag från digitala, japanska rollspel. I en underbar ingress får vi axla rollen som en rollspels-rookie som är så häpnadsväckande grön att denne varken har färg, personlighet eller något annat.

Detta får vi såklart skapa själva i vad som är ett väldigt mycket djupare system än vi är vana vid från Borderlands-serien. Det finns sex karaktärsklasser att välja på, samt att du på klassiskt rollspelsupplägg får modifiera din karaktärs styrka, intelligens och liknande. Sammantaget ett väldigt bra system som dessutom låter dig blanda egenskaper på ett sätt som tidigare inte gått. Själv satsade jag på en urstark Clawbringer och min sambo valde att spela som en Graveborn med massor av mörk magi.

Hälften av klasserna har med en kompanjon på slagfältet på samma sätt som FL4K från Borderlands 3 hade. Detta tycks uppenbarligen vara ett system Gearbox själva är väldigt förtjusta i, men jag måste säga att jag inte var helt såld i just Borderlands 3 och samma sak gäller här. Det här är en serie vars slagfält kan bli direkt hysteriskt intensiva och utöver tre andra medspelare och en uppsjö av fiender, så tycker jag inte upp till fyra datorkontrollerade kompanjoner tillför något egentligen.

Nåväl, efter den initiala presentationen av grunderna, introduceras jag även för äventyret huvudfiende, Dragon Lord, suveränt spelad av Will Arnett. Ett av de stora problemen jag hade med Borderlands 3, var att dess huvudfiender var så dåliga, i synnerhet jämfört med Handsome Jack från Borderlands 2. Dragon Lord har en helt egen personlighet som en komiker som Arnett gör full rättvisa och lyfter till oanade höjder.

Tiny Tina själv är som sagt spelledare och hörs och syns en hel del under spelets gång. Även om tösen kan bli en smula för mycket ibland, är det ändå en underbar karaktär som bidrar till en humoristisk känsla. Hon berättar hela tiden vad som händer med stor inlevelse, fantiserar ihop de mest makabra grejerna (som du som spelare får finna dig i) och drar sig inte för att håna dig för tveksamma beslut. Att det är folk som faktiskt själva spenderat en hel del tid med klassiska papper/penna-rollspel lyser flera gånger igenom och även om jag själv inte lirat på väldigt länge, så finns det flera saker jag känner igen. Varför inte låta spelarna göra om ett misslyckat beslut om det är bra för storyn, hur ska spelledaren agera när spelarna vill göra något helt annat än vad som var tänkt och visst är det väl OK att fuska ibland?

Just rollspels-twisten tillsammans med fantasy-temat är den stora grejen med Tiny Tina's Wonderlands. Här finns exempelvis en overworld på samma sätt som i gamla japanska rollspel och till och med i viss mån slumpmässiga strider och liknande. Overworld-kartan är ett betydligt roligare sätt att ta sig mellan uppdrag än att göra ett fordon alldeles för långa sträckor genom ödemark. Men med det sagt råder det ingen tvekan om att detta är ett Borderlands-spel i fantasy-skrud. Att du laddar om din hagelbrakare med magiskt pulver eller att din pistol skjuter pilar förändrar inte det faktum att det spelmässigt är helt identiskt med Borderlands 3. Gearbox har försökt skaka om konceptet lite genom att lägga till ett dedikerat närstridsvapen och magis (som i stort är samma sak som klassernas egenskaper i Borderlands 3), men i slutändan förändrar även detta väldigt marginellt.

Du som kan din Borderlands kommer med andra ord känna igen dig snabbt och bli varm i kläderna. Även jag som kan detta, tycker dock att menyer och liknande förklaras sämre här och det är inte alltid helt glasklart vad ett vapen eller en egenskap gör. Allt detta kan såklart låta som kritik, och är väl det i viss mån, men samtidigt tycker jag att serien är fenomenalt underhållande och att dess action-gameplay är absolut förstklassigt. Det må vara banalt, men det är kul att glassa runt och hitta nya vapen, ny utrustning och liknande när slagfält ska lootas. Jag vill dock dela ut en brasklapp för det faktum att äventyret tyvärr inte är särskilt finslipat. Det är helt enkelt lite för mycket småbuggar och det flyter inte så bra som det borde göra. Inte heller upplever jag musiken som särskilt minnesvärd.

Dessutom tycker jag att humorn i serien inte varit såhär bra sedan Borderlands 2 (vilket det dock absolut inte rår på). Jag ska inte spoila nöjet för er att få upptäcka allt kul själva, men det finns flera popkulturella referenser och parodier som fått mig att skratta högt eftersom de är precis lagom långsökta och får passera sådär lite obemärkt - som det faktum att ovan nämnda slumpmässiga strider bara inträffar i högt gräs, vilket är en snygg passning till Pokémon-serien.

I slutändan tycker jag det finns mycket som fungerar väldigt bra i Tiny Tina's Wonderlands. Ruskpricken Dragon Lord är helt makalöst bra, Andy Samberg och Wanda Sykes bidrar också med skön diskussion som andra rollspelare, världen är rolig att utforska, striderna är rejält actionpackade, det finns gott om hemligheter att leta och att loota vapen blir aldrig gammalt. Men det känns också som ett spel som hade mått bra av att vara lite mer användarvänligt och mer finpolerat, samt att det faktiskt borde haft ännu fler spelmässiga nyheter. Nu är det trots allt "bara" Borderlands i fantasy-förpackning, och jag tycker det hade varit rimligt att förvänta sig mer.