Bang, bong, crash, boom, pow, smack, grinch, thinnggg... när jag spelade igenom Call of Duty 3 till Xbox 360 gjorde jag det med absolut maxvolym. Redaktionens spelrum förvandlades under en hel arbetsdag till en skyttegrav, proppad med lera, damasker, rostiga gevär och skrikande tyskar. Jag var i himlen, och hade överseende med att Xbox 360-spelet kanske innehöll en eller två buggar i onödan.
Jag återvände dock till Call of Duty 3 till Xbox 360 så sent som i förrgår för att återigen njuta av det superba uppdraget "The forest" och visst, Activisions tredje del i den superba spelserien är ett briljant stycke krigsspelshistoria som jag starkt rekommenderar till alla med minsta intresse för benhårt krigande i supersnygga världskrigsmiljöer.
Men så kom Playstation 3-versionen. Och tyvärr, min stora optimism till trots, är den betydligt sämre än Xbox 360-spelet och plåggat av en rad ganska dryga problem. För att Call of Duty 3 skulle vara sämre till Playstation 3 än till Xbox 360 hade jag aldrig kunnat drömma om. Sonys nya maskin ska trots allt vara mer kraftfull än Microsofts 14 månader gamla konsol. Men det märks inte i det här spelet, tyvärr. Förutom en del tekniska problem är dock Call of Duty 3 exakt samma spel till Playstation 3 som till Xbox 360.
Handlingen tar med oss till Frankrike, 1944. Normandie var en stor framgång för de allierade och tyskarnas armé hade reducerats avsevärt. Amerikanerna, kanadensarna, fransmännen och britterna rycker fram mot Paris. De allierade med Montgomery och Patton i spetsen gillrar fällan kallad "The Chambois pocket" där de låser in och omringar de tyska styrkorna genom att belägra området omkring de fyra städerna Trun, Argentan, Vimoutiers och Chambois.
Call of Duty 3 bjuder låter mig ta del av krigets slutskede, där många av de mest blodiga striderna ägde rum. De första två uppdragen i spelet kretsar kring de amerikanska styrkorna, medan storyn sedan hoppar vidare till ett franskt flygfält där jag får ta kontroll över O'Doyle, skotsk korpral. Eftersom striderna denna gång förs i västra Europa är ryssarna från de två tidigare spelen inte med. Istället har de ersatts av en grupp polska pansarvagnsmaskinister med svår dödslängtan och usel humor.
Spelkontrollen är välbalanserat exakt, intensiteten är högre än någonsin, utmaningen hög, ljudet är strålande och variationen grym. Treyarch har varit smarta och istället för att dela upp spelet i tre delar kastar de spelaren mellan de olika arméerna i en mängd olika uppdrag. Ena stunden minerar jag bränslesilos med assistans av den franska motståndsrörelsen, nästa smyger jag från buskage till buskage med ett prickskyttegevär i en snårskog strax utanför Falaise.
De olika uppdragen, som olika soldater i tre olika arméer innebär givetvis också (som vanligt) att vapenvariationen är helt fantastisk. Från den plågsamt välmodellerade Garanden till britternas Kaliber 30-studsare är Call of Duty 3 ett smörgåsbord för den vapentokige krigsfetischisten.
Precis som i tidigare spel är Call of Duty 3 extremt linjärt och framförallt från början tungt skriptat. Treyarch har dock gjort ett imponerande arbete med att stiligt maskera de mest snitslade avsnitten av spelet genom att bygga ut miljöerna ytterligare rent visuellt. Det spelar faktiskt ingen roll att jag bara kan röra mig längs en utstakad väg på flera av de mer tätbebyggda miljöerna då allt runtomkring mig lever.
Men förutom det faktum att det rent spelmekaniska (och storyn) i sig är identiskt är det mesta beträffande den tekniska biten sämre i den här versionen. Grafiken är inte lika snygg, innehåller jaggies (ojämna kanter på polygonobjekt) och en del texturproblem. Vissa texturer flyter ovanpå sitt objekt, och ibland är vissa texturer genomskinliga. Tillkommer gör också det faktum att skärmuppdateringen är betydligt mer ojämn, här existerar fler problem med de datorstyrsda medhjälparna och onlinedelen är inte lika heltäckande som i Xbox 360-spelet. Främst eftersom det inte går att kommunicera med hjälp av ett headset.
Med det sagt är grunden en mycket stabil sådan och Call of Duty 3 till Playstation 3 är fortfarande ett köpvärt och roligt spel, dock inte alls lika bra som den superba Xbox 360-upplagan.