Call of Duty: Vanguard

När Call of Duty: Black Ops Cold War i stor utsträckning gick tillbaka till grunderna snarare än bröt ny mark förra året, blev spelets kampanjläge mycket mer intressant med sin spännande historia och förgrenade berättelse. Sledgehammer har också bestämt sig för att gå tillbaka till ett mer linjärt narrativ som lägger större vikt vid filmiska mellansekvenser i Call of Duty: Vanguard, samtidigt som de samarbetar med i stort sett alla andra Activision-studior för allt runt omkring såsom multiplayer och Zombies. Detta leder till att serien måhända backar ett steg, men samtidigt tar två steg framåt.

Det bästa exemplet på detta är kampanjen. Call of Duty: Vanguard går tillbaka till att låta oss uppleva de fiktiva händelserna i andra världskriget genom fyra personers ögon. Jag kan sakna förra årets dialogval och känslan att på så sätt vara min egen karaktär. Å andra sidan är den här riktningen helt berättigad och spännande på sitt eget sätt, eftersom det mer filmiska berättandet och de olika personligheterna gör det till en mer Hollywood-liknande upplevelse. Att ha välkända skådespelare som ger dess karaktärer liv förstärker bara detta ytterligare, även om det ibland förstör känslan av autencitet när man nästan kan höra den amerikanska eller brittiska skådespelarens tunga vifta med den vit flagg när tysk eller rysk accent ytterst hjälpligt ska imiteras. Lyckligtvis kompenserar huvudkaraktärerna och den centrala handlingen för dessa brister till stor del.

De av er som letar en actionfylld upplevelse där ni alltid har kontroll över läget, lär hata alla de mellansekvenser (in-engine) med en ibland störande förändring av visuell stil som spelas mellan uppdragen, men jag började faktiskt uppskatta dem ganska tidigt eftersom de möjliggör ett djupare berättande. Missförstå mig inte, vi pratar inte om något som ens är i närheten av Band of Brothers eller Saving Private Ryan här, men att lära sig hur dessa fyra människor blev hårdföra soldater som var beredda att göra vad som helst för att slutföra ett uppdrag, höll mig engagerad hela vägen igenom.

Ett varierat gameplay kan ta åt sig en del av äran för detta, där de av er som gillar hur olika scenarierna är i Call of Duty: Modern Warfare och Call of Duty: Black Ops Cold War, kommer ha mycket roligt här också. Du kommer att slåss och hoppa mellan tåg i rörelse, delta i massiva flygdueller över Stilla havet, ha intensiva krypskyttestrider, smyga genom öken och många andra saker som jag inte tänkte spoila här. Allt detta är enastående upplevelser för sinnena, tack vare en riktigt imponerande uppgradering av det visuella som ibland ser ut att vara på gränsen till live-action, den alltid förstklassiga ljuddesignen som ger mig gåshud varje gång en kula sveper förbi och Bear McCrearys både bombastiska och vackra filmmusik som tillför det där lilla extra. Blanda sedan allt detta med förbättrad fysik och animationer, så förstår du säkert att det är något alldeles extra.

Faktum är att de nu förstörbara miljöerna löser tillför otroligt mycket, och löser även ett av mina största klagomål på Black Ops Cold War. Att kunna skjuta genom och/eller förstöra dörrar, fönster, staket, väggar och liknande kommer inte bara att sabba det roliga för patrasket vi kallar campare, utan möjliggör även mer taktiska tillvägagångssätt utan att offra seriens halvt patenterat snabba strider. Jag har gjort allt från att ta ett helt team på sängen genom att spränga en vägg och slakta dem med min SMG innan jag ens hunnit vråla "Oh yeah!" och imiterat Kool Aid Man, till något så enkelt som att spränga huvudet på en snubbe genom en dörr medan denne väntade på att jag skulle rusa in genom den nu splittrade dörren. Det är en funktion som både tillför massor spelmässigt, men även verkligen framhäver hur snyggt det här spelet är.

Blandningen av Gunfight och Battle Royale på Champion Hill är för övrigt kanon, men min senaste favorit är utan tvekan Patrol. Detta är helt enkelt en mer engagerande version av Hardpoint eftersom målområdet ständigt rör sig, alltså patrullering av banan. Detta gör det nästintill omöjligt för de där jävla camparna där ute att förstöra det roliga, samtidigt som det tvingar alla att överväga sin taktik och sina alternativ mitt i all action. Spelsättet hade inte alls varit lika roligt i äldre spel eftersom oförstörbara områden skulle leda till färre sätt att närma sig målet, men Vanguard gör det mycket mer intressant. Din måltavla försvann bakom en dörr till en korridor som lätt kan täckas av fiender? Oroa dig inte. Förstör bara väggen i stället. Du kommer då förhoppningsvis inte bara dräpa de kaxiga försvararna, utan har plötsligt även ändrat banan rejält inför nästa runda. Alla de 20 banor som finns tillgängliga vid lanseringen drar nytta av denna dynamiska fysik i olika utsträckning, vilket gör de flesta rundor unika även om de inte är lika komplexa eller detaljerade som Battlefields och Red Factions motsvarigheter.

Allt detta givetvis ovanpå samma fantastiska spelkontroll, vapenkänsla och fantastiska banor (mycket bättre än Black Ops Cold Wars alltför avskalade design), så det finns ingen anledning för mig att svamla om de grundläggande egenskaper som vi älskat i åratal. De enda andra saker gällande multiplayer som jag vill nämna är att tiden det tar att döda har minskats lite från Black Ops Cold War, samt det nya system som jag skulle vilja kalla en 'quality of life'-förbättring; Combat pacing.

Att säga att jag var skeptisk när Sledgehammer och Raven pratade om detta innan lanseringen vore vara en underdrift. Combat pacing låter som ett typiskt buzzword, men är faktiskt ganska praktiskt även om det inte är riktigt så banbrytande som marknadsföringen vill göra gällande. Om du är nöjd med klassisk Call of Duty väljer du den pacing som kallas Assault för att få den traditionella spelartätheten på banorna samt vanliga spellägen. Ni som är yngre än den här gamla gubben och föredrar att visa upp era reflexer på banor som Rust och Shipment kan istället välja Blitz för att fylla banorna med fler spelare, medan jag hänger kvar i Tactical där det finns utrymme att andas. Du kan dessutom filtrera vilka lägen du föredrar och andra saker, vilket minskar risken att du hamnar i en lobby som får exit-knappen att locka. Banbrytande och ett måste? Absolut inte. Ett trevligt och användbart tillägg? Utan tvekan. Med 24 banor tillgängliga i slutet av året kommer du att ha en mängd att välja mellan oavsett vad du föredrar.

Medan multiplayer har massor av innehåll vid lanseringen, kan man inte säga samma sak om Zombies. Missförstå mig inte. Den nya banan är intressant, särskilt eftersom de förstörbara miljöerna tar en redan intensiv upplevelse till en ny nivå. Att inte kunna köpa vapen utan vidare, utan istället behöva hoppas att slumpmässig loot från fiender och kistor ska vara till din fördel, gör också varje runda mer varierad och spännande. Tillsammans med klassiska system som vapenuppgraderingar och Pack-a-Punch, samt att behöva slutföra mål för att tjäna de nya Sacrificial Hearts som kan användas vid det mystiska Altar of Covenants för att välja mellan en mängd slumpmässiga förmåner - blir en redan mycket stabil grund istället smått fantastisk. Mitt enda problem är att det i princip känns som en tutorial just nu. Varför? Det finns i dagsläget bara tre fiendetyper, ingen story och inga av våra älskade Easter Eggs med hemligt innehåll. Dessa kommer inte förrän säsong 1 startar den 2 december, vilket innebär att Zombies är ett ganska ytligt Horde-läge de första fyra veckorna.

Du kommer dock fortfarande att ha massor av bra saker att avnjuta innan dess, eftersom Call of Duty: Vanguard levererar mer av det vi vill ha samtidigt som förbättringar som förstörbara miljöer som förbättrar både singleplayer-kampanjen, multiplayer och Zombies utan att göra något banbrytande. Berättelsen är engagerande med en fascinerande handling och varierande spelupplägg, medan flerspelarläget har fångat mig på nytt med det fantastiska Patrol-läget och makalöst bra känsla i vapnen. Zombies har några strömlinjeformade, men suveräna, förändringar som gör att det känns som nästa steg även om det initialt är väldigt blygsamt med innehåll. Allt detta förpackat i en enastående presentation som får mig att tro att Call of Duty kommer lämna Playstation 4 och Xbox One bakom sig nästa år. Jag hoppas verkligen att det gör det för det känns fortfarande som att Vanguard är ett aningen för säkert kort även om det är mycket bra.