Ratchet & Clank: Nexus

Ratchet & Clank har varit två av Sonys största maskotar sedan Playstation 2-eran, och den första trilogin står sig som en fullt duglig spelupplevelse än idag. Det är imponerande med tanke på att det första spelet i serien släpptes för över tio år sedan. När vi nu står på tröskeln inför nästa konsolgeneration möter vi radarparet i vad som troligtvis är deras sista äventyr till Playstation 3.

Ratchet & Clank: Nexus fungerar som något av en prolog till den så kallade framtidstrilogin bestående av Tools of Destruction, Quest for Booty och A Crack in Time. Samtidigt är det ett återvändande till rötterna efter experiment som All 4 One och Q Force. Tillbaka är det klassiska plattformandet, pusslandet, de rejält tilltagna vapnen och humorn.

Den här gången kretsar storyn och designspråket kring science-fiction, antigravitation och lättsam skräck. Istället för att återgå till någon av de gamla välbekanta antagonisterna introducerar man rymdhäxan Vendra Prog och hennes muskulösa bror Neftin. Syskonen Prog behandlas dock konstant som bekanta ansikten och jag känner omedelbart en olustig känsla av att ha hamnat i mitten av spelet snarare än i inledningen av en prolog.

Jag hinner lyckligtvis inte fundera länge på detta då Ratchet & Clank: Nexus inte ödslar någon tid innan det rullar igång på högsta möjliga tempo. Den initiala känslan är att man har kommit långt sedan rötterna, och alla rörelser känns mer dynamiska än någonsin tidigare. Det leks och utforskas omedelbart med gravitation - och avsaknaden av densamma - och Ratchet kan utföra omöjliga hopp mellan avlägsna plattformar med hjälp av ett par magnetförsedda skor.

Den här frihetskänslan dras till sin spets när lombaxen trär på sig ett jetpack lite senare i spelet, något som tillåter honom att flyga fritt på några av spelets största banor. Lyckligtvis har man haft vett nog att implementera zoner där det helt enkelt inte är tillåtet att flyga. Det hade ju varit rent överdrivet lätt annars. Spelkontrollen är inte alltid helt perfekt när Ratchet tar till luften, och han dras fortfarande med viss irriterande tidsbrist, men det fria flygandet är ändå en välkommen nyhet i slutändan.

Banorna är proppfyllda med variation och tidigare nämnda skräcktema verkar ha hämtat inspiration direkt ur Tim Burtons filmer. Man har också adderat en gladiatorarena där jag kan slita surt förvärvade skruvar, muttrar, samt raritanium som i sin tur används för att köpa och uppgradera vapen. Ett nytt uppgraderingssystem tillåter anpassningsbara skjutvapen, men slutresultatet tycks inte bli särskilt markant annorlunda oavsett vad jag väljer vilket tyder på att man adderade det för att det ska finnas där snarare än för att det faktiskt ska tillföra något till spelupplevelsen.

Clank har fått sina egna minispel den här gången, vilka faktiskt är mycket bättre än vad jag först kunde tro. Vissa påminner starkt om moderna indie-titlar som jag definitivt hade kunnat råka köpa på sidan av om de hade släppts som separata titlar. I sin kärna fungerar Ratchet & Clank: Nexus däremot precis som vi känner igen serien sedan tidigare.

Plattformselement möter strider med överdrivna och humoristiska vapen, och vapeneffekterna är numera så grandiosa att de tenderar att ta över majoriteten av skärmutrymmet, något som dessvärre kan göra det svårt att navigera när det vill sig illa. De flesta banorna går att spela sig genom med samma vapenstrategi, och precis som vid tidigare installationer i serien hade svårighetsgraden mått bra av skruvas upp ett snäpp eller två medelsvårighetsgraden.

Med det sagt flyter Nexus imponerande på Sonys gamla trotjänare till konsol, och man har verkligen dragit nytta av de större banorna och potentialen till ökad frihetskänsla som finns här. Synd därför att det här inte är någon fullskalig uppföljare utan snarare en prolog, som sagt. Äventyret är över på lite under fyra timmar men det finns en hel del att titta på för den som vill dröja sig kvar och beundra seriens historia. Faktum är att det till och med byggts in ett museum där jag kan stanna och begrunda det som varit.

Spelets längd blir ett problem då jag upplever det som att jag fått spela en andra akt och en avslutande strid snarare än helt spel, men det är möjligt att det här har med gammal Ratchet & Clank-vana att göra. Jag förväntade mig mer helt enkelt, och prislappen på dryga 300 kronor är definitivt i grövsta laget. Om du är den typen av spelare som kommer att vilja spela genom äventyret flera gånger på en högre svårighetsgrad i jakt på poäng så har du förstås ett par timmar till att hämta, men du som bara letar efter en solid plattformsupplevelse bör vara beredd på att den tar slut lika snabbt som den började. Klart står hur som helst att lombaxen och roboten fortfarande har det i sig, och det ska bli intressant att se vilket fotfäste de får nu när lanseringen av Playstation 4 ligger alldeles runt hörnet.