Svenska
Gamereactor
recensioner
Octopath Traveler

Octopath Traveler

Ett av årets mest efterlängtade rollspel är äntligen här. När det bjuds in till lummiga rollspel är Kim sällan gubben som tackar nej till ett maffigt äventyr...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag är väl inte direkt det självklara valet på redaktionen när det kommer till att recensera japanska rollspel. Min historia med genren är inte särskilt lång, och redan på Super Nintendo-eran var jag inte så mycket för hyllade klassiker som Secret of Mana - även om att jag självklart kunnat uppskatta dem långt mycket senare. Det har snackats mycket på förhand om att Octopath Traveler ska vara den spirituella uppföljaren till ett av tidernas bästa rollspel (enligt mig), Final Fantasy 6. Men jag vet inte riktigt om jag kan se det, helt ärligt. Final Fantasy 6 har en helt fantastisk berättelse med en bra skurk, samtidigt som karaktärerna vävs samman på ett fint sätt. Medan Octopath Traveler arbetar mycket med att berätta åtta separata historier, som i de allra flesta fall känns ganska trista. Square Enix kanske inte har haft en enorm budget med sitt spel, men de har utlovat ett redigt långt rollspel i sann retroandra. Hur håller det sig då?

Så här fungerar Octopath Traveler de första tio till tolv timmarna: Du väljer en karaktär av åtta. Beroende på vem du spelar som så börjar du på olika platser på kartan. Jag själv valde den kvinnliga jägaren vars berättelse inleds i de nordliga skogsregionerna. Mitt jobb sedan var att ta mig neråt, besöka olika städer för att rekrytera de andra huvudkaraktärerna. Här kan du sedan välja om du vill spela deras prolog eller inte, som var för sig tar cirka en timme. Efter detta så ska du smiska på en boss i en grotta - som i de allra flesta fall är ganska svår då spelet ofta introducerar nya attackmönster och dylikt. När bossen är död går du vidare till nästa stad för att rekrytera nästa person. Och så upprepas spelet. Gång på gång.

Octopath Traveler
Du kommer besöka allt från lummiga skogar till solblekta stränder.

Nu har jag ju inte väntat mig en historia som engagerar mig på samma sätt som den i exempelvis Witcher 3 eller Dragon age. Japanska rollspel har i många fall en generisk berättarteknik som vanligtvis inte brukar tilltala mig. Men detta känns bara för slött. Varför ens ha åtta karaktärer när de knappt har någonting alls att göra med varandra? Jag vill inte avslöja för mycket, men räkna med att de första 30 timmarna eller så inte alls innehåller någon dialog mellan dem. Det behöver inte per automatik vara någonting dåligt, men då spelare idag har vant sig med lite skönt tugg mellan de olika karaktärer man spelar i ett rollspel kan jag inte undgå att känna mig aningen besviken. Det är bara att denna struktur spelet följer bidrar till att skapa en isärtagen helhetsupplevelse, som kunde ha varit så mycket bättre. Sedan är inte någon av de personliga berättelserna särskilt intressanta heller. Något om en tjuv som måste stjäla ett par drakägg. En vetenskapsman som vill ut och se världen. En dansös som ska hämnas på någon på grund av en anledning jag glömt vid det här laget. Octopath Traveler misslyckas totalt med att engagera mig som spelare, och det är ett problem.

Detta är en annons:

Då kommer vi ju till det andra stora problemet som är röstskådespeleriet. Undvik att spela med engelska röstskådespelare. Bara gör det. Framförandet av merparten av dialogen känns som att den är uppläst av en fjortonårig moppekille från Arboga med knacklig engelska, och lika mycket inlevelse som när Thorsten Flinck sömnigt väser sina repliker i Peters baby från 1978. Det är riktigt illa med andra ord. Det japanska röstskådespeleriet är fruktansvärt mycket mer övertygande. Dock så måste du gå in i systeminställningar och ändra till japanska - men jag lovar att det är värt besväret. Men även i dialog som saknar röstskådespel lyser det dåliga manuset igenom. Jag får känslan av att utvecklarna har tittat på lite för mycket Shakespeare. Det är styltigt, forcerat och töntigt. Mycket av det som händer under berättelsens gång är tragiskt, men tack vare den dåliga leveransen av replikerna kan jag inte ta det på allvar. Ett annat tips är att sänka volymen, dra på ett avsnitt av en podcast och bara glöm narrativet under de allra mest tråkiga partierna. Som när en karaktär helt plötsligt ska förklara sina känslor i tjugo minuter.

Octopath Traveler
Du kan kontrollera uppemot fyra karaktärer åt gången.

Men nu kanske jag låter onödigt negativ, tänker ni. Octopath Traveler har flera bra sidor, vilket gör att jag har svårt att släppa mina små joy-cons. Stridssystemet är spelets allra starkaste sida, och trots att det rör sig om tur och ordningsbaserade strider är de otroligt intensiva emellanåt. Speciellt under bosstriderna som är höjdpunkten. Dock så gör avsaknaden av en livsmätare att de kan upplevas som rätt frustrerande, då jag inte har någon som helst aning om hur mycket liv bossen har. Det finns dock knep för detta, magikern kan analysera fienden och således ge dig information i form av en hälsomätare.

Det finns en lekfullhet i striderna då du kan variera de olika karaktärerna på kreativa sätt. Jag själv spelade igenom en stor del av spelet med jägaren, krigaren, dansaren och tjuven. De kompletterar varandra bra, samtidigt som jag kan dela ut maximal skada. Du vandrar omkring i världen i alla områden som inte är en stad kan stöter du slumpmässigt på fiender, i sann, klassisk rollspelsanda. När striden börjar har varje karaktär tillgång till en slags supermätare, som i sin tur kan laddas upp totalt fem gånger. Så du kan välja med att direkt börja med en superattack, eller vänta tills den blir mer effektiv. Supermätaren går att tillämpa på de flesta av dina hjältars förmågor. Tjuven har en förmåga som gör att fienden tar mindre skadar under två "turer". Men väljer du att använda dig av superförmågan så höjs antalet till fyra. Detta leder till att du hela tiden måste tänka över varje beslut en extra gång. Ibland kan det vara bra att mosa på direkt, ibland är det bättre att avvakta.

Detta är en annons:

Striderna går hela tiden ut på att utforska din motståndares svaghet, lite som i Pokémon. Dina hjältar har olika attacker baserade på "element". Vatten, eld och psykiska attacker för att nämna några få. När du väl har listat ut fiendens svaghet kan du brassa på rejält med den lämpliga attacken, vilket till sist kommer förstöra en sköld - som gör att du kan "låsa" fast denne i en tur. Inledningsvis är striderna väldigt simpla, men efter sisådär tio timmar bör du ha ett stort antal förmågor till ditt förfogande. Detta för mig ju utsökt över till klasserna och deras olika förmågor. Min huvudkaraktär är ju jägaren H'aanit, som med sin Shakespeare-löjliga engelska snabbt gör livet surt för sina fiender. Det intressanta med denna hjälte är att hon kan använda sig av ett nät för att fånga fiender, som sedan kan assistera henne i strid. Inledningsvis trodde jag bara att det gick att håva in djur, men det visade sig att det går lika bra att snärja vissa bossar - bara deras hälsomätare är tillräckligt låg. Detta har lett till ett par fasansfullt roliga strider där jag efter att ha laddat upp min supermätare fem gånger drämmer in med boss som delar ut enorm skada. Ett system som går att missbruka å de grövsta om du vet vad du håller på med. Ibland ställer jag mig frågande om huruvida jag spelar ett Pokémonspel eller Octopath Traveler - när jag springer runt och fångar in små stackars djur i mitt nät.

Octopath Traveler
Under dina första tio timmar är ditt jobb att rekryktera samtliga av dessa hjältar.

Bland de mest absurda klasserna finns Primrose, en erotisk dansös som med hjälp av sina vackra ben kan snärja bybor och få dem att slåss på hennes sida. Till en början fann jag denna karaktär komiskt usel, men ju mer jag spelade - desto bättre förmågor fick jag tillgång till. Det visade sig rätt snabbt att denna jänta har tillgång till en drös med psykiska förmågor som gör rejäl skada. Och de karaktärer som hon förför kan vara extremt hjälpfulla i de hektiska striderna. Vid ett tillfälle assisterade en gammal kärring mig, som välvilligt stod där med sin käpp och smiskade på en hord av skelett. Absurt, javisst - men fruktansvärt kul. Sedan har vi de vanliga klasserna - allt från krigare och magiker till vetenskapsmän och präster. Varje karaktär har en förmåga som tillåter dem att göra unika saker i städerna. Primrose har ju förmågan att förföra personer. Tjuven kan stjäla saker, och vetenskapsmannen och magikern kan samtala ytterligare med folk för att få ut värdefull information. Denna information kan leda till sidouppdrag eller värdefulla skatter gömda någonstans i världen. En av hjältarna är en slags "handelskvinna", och tack vare henne kan du låsa upp fler saker i affärerna att köpa. Allt från magiska sköldar till kraftfulla svärd.

Så kommer vi ju till grafiken. Square Enix själva kallar det för "HD-2D". De har blandat en ljuvlig pixelerad grafik som känns igen från klassiker som Secret of Mana och Chrono Trigger med olika typer av partikeleffekter från moderna spel. De här effekterna och alla filter kan dock bidra till att göra det hela lite rörigt på bilden. Personligen hade jag nog föredragit en lite renare känsla rörande grafiken, men det är svårt att inte förföras av det estetiska när jag glider in i ett snötäckt område och ljusen från stugorna slingrar sig längst med den vita marken. Det ska dock tilläggas att vissa områden ser bättre ut än andra, men överlag så är jag mycket nöjd angående den grafiska presentationen. Spelet har även lite av en diorama-effekt, har du spelat Year Walk till Ios (och nu Steam) så vet du vad jag pratar om. Spelet är i 3D, men karaktärerna och vissa byggnader är platta objekt. Det skapar en helt unik stil som jag gärna vill se mer av i framtiden. Jag spelade mestadels handhållet, vilket jag rekommenderar dig att göra också. Octopath Traveler lämpar sig perfekt för bärbart spelande. Spelet slukar dessvärre en hel del batteritid från din maskin. Så vandra inte för långt från dockningsstationen under din spelsession.

Octopath Traveler
Mysiga grottor att utforska finns det gott om.

Japanska rollspel är ju kända för att vara långa. Octopath Traveler är ingen undantag från den regeln. Det tog mig närmare 60-70 timmar att spela igenom huvudberättelsen, och jag har fortfarande saker kvar att göra. Det ska tilläggas att det inte finns särskilt många sidouppdrag. De som finns upptäcker du oftast genom att samtala med olika personer i städerna med din vetenskapsman, som kan nysta i om personen i fråga vill ha hjälp med något. Dessa leder dock inte direkt någonstans, mer än att du får något typ av pris när du är färdig. Att ta sig an ett sjuttio timmar (minst) långt rollspel är en rejäl bedrift, särskilt i en tid då så mycket annat kräver ens uppmärksamhet. Men jag måste medge att jag drogs in i världen nåt otroligt i slutändan, även om jag hade hoppats på lite mer rollspelselement. Om det någonsin släpps en uppföljare hade jag gärna sett ett aningen kortare spel med ett narrativ som foksuerade mer på ett fåtal karaktärer. Istället för ett enormt spel med berättelser som spretar åt precis alla riktningar, bokstavligt talat.

I slutändan har jag väldigt roligt med Octopath Traveler. Det är inte ett perfekt spel. Manuset och den träiga berättelsen gör att det inte riktigt når hela vägen fram. Men när du väl tagit dig förbi den långa inledningen så bjuder Octopath Traveler in till ett sprudlande äventyr i sann JRPG-anda. Klasserna och stridssystemet är bland det bästa i genren. Det kommer inte många tunga rollspel nuförtiden, och känner du att du vill ta en paus från sommarvärmen och gräva ner dig i en lummig fantasyvärld fylld av erotiska dansöser och övergödda drakar - är Octopath Traveler spelet för dig. Det kanske inte gör någonting nytt för genren, men samtidigt är ju inte det målet med spelet. Det är en klassisk hyllning till den tid då japanska rollspel dominerade spelmarknaden. Så, har du någon form av nostalgi till klassiska rollspel så kommer du utan tvekan få en underbar spelupplevelse med Octopath Traveler. För helt ärligt, hur ofta släpps denna typ av spel nuförtiden?

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Underbart stridssystem, roliga klasser, vacker grafik, mycket innehåll, fyller ett hål i Switchens spelutbud
-
Dåligt manus, slött röstskådespel, sval berättelse
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • john_connor80
    Hej, hopp i lingonskogen. ^_^ Jag ska hålla mig kort. Jag har nu klarat av Octopath Traveler och kan konstatera följande: Detta är det bästa... 9/10

Relaterade texter

Octopath TravelerScore

Octopath Traveler

RECENSION. Skrivet av Kim Jakobsson

Ett av årets mest efterlängtade rollspel är äntligen här. När det bjuds in till lummiga rollspel är Kim sällan gubben som tackar nej till ett maffigt äventyr...

3
Octopath Traveler släpps till PC

Octopath Traveler släpps till PC

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Ibland dyker utannonseringar upp tidigare än avsett, och just detta skedde för Square Enix nyligen, där Gematsu noterade ett nu borttaget blogginlägg som avslöjar att...



Loading next content