LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Gamereactor
      recensioner
      Metal Gear Rising: Revengeance

      Metal Gear Rising: Revengeance

      Flera producenter och förseningar senare har det äntligen blivit dags att släppa Revengeance där Raiden gör storstilad comeback som cyberninja med kromat skrev och vildvuxen kalufs. Jonas Mäki har recenserat...

      Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

      * Obligatoriskt att fylla i
      HQ

      Jag lägger sakta ifrån mig handkontrollen. Pausar spelet och andas djupt, innan jag högt och ljudligt spontant utbrister - "Vad fan var det som just hände"? Välkommen till Metal Gear Rising: Revengeance, spelet där termer som logik, sunt förnuft och realistisk fysik betyder lika mycket som julafton för Jehovas vittnen.

      Det som framkallat reaktionen är att jag just tampats med en i runda slängar 50 meter hög Metal Gear som slungat mig in i väggen på ett larvigt högt kyrktorn och följt upp det med en svärm missiler. Ett prekärt läge, onekligen, men Raiden är en karl som vet hur man hanterar sådana situationer och börjar därför kuta rakt ned för den lodräta väggen medan han mellan varven hoppar på missilerna som något slags språngbräda.

      Metal Gear Rising: Revengeance
      Till skillnad från Snake som kräver minutiösa förberedelser för att kunna tampas med Metal Gears, dänger Raiden ett helt tjog redan före frukost.

      Detta innan han frivoltar från väggen och liksom roterar över den mekaniska besten som han sedan utför en hederlig wrestling-suplex på, innan Raiden med sitt svärd klyver den i två perfekta delar, varpå han landar poserandes framför en jättelik explosion. Allt ackompanjerat av distade japanska gitarrer och falsettsång. Och det här är ändå inte på långa vägar det mest osannolika man stöter på när man i rollen som Raiden ska rädda världen och mer därtill från korrumperade privatarméer.

      Detta är en annons:

      Den som lirat Platinum Games tidigare spel såsom framför allt Bayonetta och Vanquish kommer ha betydligt lättare att känna igen sig i äventyret än Metal Gear-fans. Här finns inte en tillstymmelse till stealth och man snarast uppmanas att hugga ihjäl allt man ser med svärdet draget, medan den typiska signalen inför varje batalj som talar om att man är upptäckt snarast känns som en Metal Gear-parodi, eftersom man absolut inte ska hålla sig undan.

      Metal Gear Rising: Revengeance
      Längs varje bana finns flera Quick Time Events för att göra spektakulära händelser aningens mer interaktiva.

      För att ändå återknyta till Metal Gear-serien finns här flera inslag från den. Det inkluderar bland annat långa mellansekvenser, kartonger att gömma sig i, codec-konverstationer och såklart ovannämnda Metal Gears som har en förkärlek för att dyka upp när man minst anar det. Medan Metal Gear tveklöst är namnet som kommer göra det här till Platinum Games bäst säljande spel någonsin, är namnet dock spelmässigt mest en belastning.

      För även om det vankas åtskilliga direkt mästerliga inslag där man får chansen att uppleva tredjepersonsaction i absolut världsklass, hackas det upp av alldeles för långa dialoger med alldeles för dåliga röstskådespelare och en alldeles för ostig story som blandar barnsliga resonemang med förvånande grymma inslag.

      Detta är en annons:

      Där Snakes berättelser ändå lyckas kännas trovärdiga i all sin japanska galenskap, är Revengeance bara tänkt att erbjuda rent actionvansinne. Då funkar det inte riktigt att leverera de mest adrenalinfyllda actionsekvenserna spelvärlden har att erbjuda och sedan varva det med tio minuters codec-snack om oväsentligheter.

      Metal Gear Rising: Revengeance
      Det går inte att parera i Revengeance. Tanken är istället att man ska kontra alla attacker eller helt enkelt göra en vältajmad förflyttning i bästa ninjastil.

      Eftersom storyn faktiskt inte är det drivandet inslaget i Metal Gear Rising: Revengeance kommer jag på mig själv med att vilja avbryta de allra längsta för att få hugga lite istället. För när Metal Gear Rising: Revengeance är bra är det dock riktigt bra. I synnerhet under spelets första halva är det rock 'n roll hela vägen och man avundas på intet sätt fienden som ställs inför lika stencoola som svinförbannade Raiden. De som sett sin beskärda del japansk animé kommer kort sagt att sitta med ett fåraktigt leende och bara njuta.

      Spelkontrollen är hur följsam som helst, och möjlighet att skydda sig saknas helt. Istället väntas man parera inkommande attacker genom vältajmade knapptryck och att spelet körs i kashmirmjuka 60 bilder per sekund gör att man aldrig behöver bekymra sig för att missa viktiga hundradelar på hackande bilder. Det finns till och med en funktion för att ninjaspringa och under tiden man gör det viftar Raiden glatt bort inkommande hett bly, som om kulorna vore onyktra humlor fullproppade med valium. Det ser häftigt ut, det känns häftigt och det fyller ett spelmässigt syfte.

      Metal Gear Rising: Revengeance
      Rent grafiskt är Metal Gear Rising: Revengeance en blandad kompott med ursnygga polygonmodeller och mjuk bilduppdatering, men samtidigt fattiga texturer och väldigt trista ljuseffekter.

      Hela tiden får man dessutom chansen att förbättra Raidens överlevnadsodds med både fler vapen samt möjligheten att förbättra dem ytterligare efteråt. Det gäller att spela så snyggt man kan för att förskaffa sig nog med valuta att kunna få allt man vill ha. Själv är jag barnsligt förtjust i den stav man får senare i spelet och som gör det möjligt att dela ut storsmisk i samma anda som Ninja Turtles-Donatello brukar syssla med. Man kan även lära sig fler combos och attacker för att kunna göra livet maximalt surt för den som råkar komma i ens väg.

      Som så ofta i japansk tredjepersonsaction är kameran dock av det trilskande slaget. Det tar ett bra tag innan man hunnit med att lära sig göra combos på över 60 sammanlänkade slag utan att behöva avbryta dem för att man står och piskar väggen istället för den tänkta fienden som plötsligt visar sig stå bakom en. Man vänjer sig dock så småningom att justera kameran med högra analogspaken, men det är märkligt att kamera fortfarande ska vara ett problem i spel år 2013.

      Metal Gear Rising: Revengeance
      Genom att hålla in L-knappen kan man manuellt styra Raidens svärd för att kapa fiender, hus, och vattenmeloner exakt där man vill ha ett kirurgiskt samurajsnitt.

      Som mest skiner Metal Gear Rising: Revengeance under boss-fighterna, och precis som den ordinarie Metal Gear-serien bjuds det på flera underbara möten. Liksom i klassiker från förr gäller det att först lista ut motståndarnas rörelsemönster, sedan träna upp sig för att kunna kontra alla deras attacker och sedan ge dem pisk för allt vad kjoltygen håller. Under en särskilt minnesvärd fight får man slåss mot en dam med fler armar än en muterad bläckfisk (varav ett par rent av fungerar som bysthållare, bara en sådan sak!). Hela tiden varierar striden och man överraskas kontinuerligt innan ett sanslöst crescendo avslutar fighten - återigen med japanska distade gitarrer och falsettsång.

      Revengeance är verkligen inte ett spel för alla, och absolut inte nödvändigtvis för Metal Gear-fans då det snarare är något slags motsats till allt vad den serien normalt står för. Det märks även att utvecklingen varit problemartad och det finns några skönhetsfläckar. Men likt förbaskat. Vet du med dig att du älskar Platinum Games tidigare råröj och tycker j-rock är det bästa som finns så är det inget att snacka om, det här är ett spel för dig.

      HQ
      07 Gamereactor Sverige
      7 / 10
      +
      Ljuvlig spelkontroll, silkeslen bilduppdatering, underbara bossfighter, suveränt soundtrack, enormt mycket action
      -
      Trilskande kamera, dassiga ljuseffekter, ojämnt tempo, för många/långa codec-samtal
      overall score
      Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

      Medlemsrecensioner

      • Skitungen2
        En sak gör det här spelet till ett mästerverk, soundtracket. När jag såg en Ray i första banan så tänkte jag bara "Varför?", sen... 10/10

      Relaterade texter

      Metal Gear Rising: RevengeanceScore

      Metal Gear Rising: Revengeance

      RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

      Flera producenter och förseningar senare har det äntligen blivit dags att släppa Revengeance där Raiden gör storstilad comeback som cyberninja med kromat skrev. Jonas Mäki har recenserat



      Loading next content