Devil May Cry 4

Devil May Cry 4! Kan nån fatta, det tror jag säkert, man vill iallafall fatta. Frälsningen för alla Devil May Cry spelare och fans. Den här gången är det inte Dante som är huvudpersonen i spelet, han har blivit, halvt om halvt, ersatt av Nero, en ung krigare som först jagar Dante men efter ett tag försöker rädda sin kära, Kyrie. Allteftersom upptäcker Nero att den verkliga fienden inte är Dante...

Spelet börlar som de flesta spelen i den här stilen, med ett par filmsekvenser som är otroligt snyggt gjorda om inte annat. Efter dessa filmsekvenser drar spelet igång med en fight mot Dante som i första taget är en tutorial, men när man kan kontrollerna så blir det en bossfight, dock ingen svår sådan. Kontrollen är bra genomtänkt för man kan utan vidare göra ett språng upp i luften samtiditg som man drar till sig en fiende från marken bara för att skära denne i strimlor. Efter ett antal banor får man även spela som Dante, som inte har lika många combos med sina vapen som Nero och har heller ingen Devil Bringer(superhanden), men istället kan Dante ha olika "styles" och få tillgång till fler olika vapen. Bandesignen kan bli svagt repetitiv ibland med det är inget när miljöerna ändras så dratiskt efter hand, från stadsmiljö till istäckta berg. Från istäckta berg till slott. Från slott till skogar. Allt får man gå själv också, ingen fusk-transport här inte. 20 uppdrag fullspäckade med action och några tankenötter (skulle va kul med fler sådana dock). Mycket spänning är också en del av Devil May Cry serien som finns gott om i detta spel. Karaktärsdesignen i Devil May Cry 4 är något av det bästa i spelet, det och miljöerna. Karaktärerna har sådan personlighet att de skulle kunna vara riktiga människor i en verklig miljö. skriver mer nån gång