Svenska
MEDLEMSRECENSION

Phoenix Wright: Ace Attorney

Hemlig agent, polis, yrkesmilitär, gangster och racerförare måste vara de yrken som man som tv-spelare har fått testa absolut flest gånger. Lite ovanligare yrkessimulatorer brukar däremot ha svårare att hitta till den europeiska marknaden. Dock fick vi chansen att prova på Atlus kirurgsimulator Trauma Center: Under the Knife för några år sedan, och detta spel visade att Nintendo DS är en utmärkt plattform för yrkessimulatorer. Men frågan är om livet som försvarsadvokat fungerar lika bra att tolka på Nintendos lilla bärbara, och i Capcoms Phoenix Wright: Ace Attorney får vi äntligen svaret på den frågan.

Om det nu var någon som råkade tro att Phoenix Wright: Ace Attorney är en realistisk advokatsimulator så måste jag tyvärr göra denna någon besviken. Istället ska spelet ses som en lättsam, förskönande parodi på advokatyrket med kroniskt överspelande mangakaraktärer. Du axlar rollen som den 24-årige Phoenix, en nyexaminerad försvarsadvokat som har som policy att bara ta sig an fall där klienten är oskyldig (vilket i och för sig är ganska realistiskt med tanke på alla "nejdå min klient gjorde det inte, utan det var offret som råkade trilla in i kniven"-stjärnadvokater som brukar figurera i media). Dina uppgifter består av att i olika mordfall utföra förundersökningar där du letar efter bevis som visar att din klient är oskyldig och att sen framföra dessa bevis under rättegången.

Något som man måste vara beredd på innan man köper Phoenix Wright: Ace Attorney är att både förundersökningarna och rättegångarna till ungefär 95 % består av dialogtext med minimal interaktivitet. Som advokat är det tydligen otroligt viktigt att ha en god kommunikation med sin omgivning. Så här kan en typisk förundersökning se ut: Du pratar med ett vittne, din klient, din kollega, poliskommissarien, ett annat vittne, din kompis, din kollega igen, poliskommissarien igen, offrets kollega, din egen kollega, en lodis, lodisens papegoja, din kompis igen, det första vittnet igen... Och så vidare, genom hela spelet, tills du har plöjt igenom dialogrutekilometer av text. Det femte och sista fallet bjuder på lite större variation med en del inslag som utnyttjar maskinens tryckskärm och mikrofon, och spelet hade vunnit på om även de fyra första fallen hade varit lika (och gärna ännu mer) varierade.

Förundersökningarna kan på grund av all dialog lätt bli långtråkiga och fungerar egentligen mest som en transportsträcka till spelets egentliga kärna, nämligen rättegångarna. Där ska man försöka pressa de korrupta vittnena (att alla vittnen är korrupta, eller i vissa fall bara simpla lögnare, är något som man lär sig ganska snabbt) att försäga sig så att deras vittnesmål kan bevisas som bluff. Man försöker även motbevisa vittnena genom att (efter ett effektfullt "objection!") lägga fram rätt bevismaterial vid rätt tillfälle. Om man skulle vara fel ute blir man bestraffad av domaren, och efter fem straff är det game over, men eftersom man kan spara närsomhelst under spelets gång har man i realiteten hur många chanser som helst på sig.

Ofta är det ganska uppenbart vilket bevisföremål man ska lägga fram under vittnesmålen, men ibland är det lite lurigare, och då krävs det att man faktiskt måste tänka efter och klura lite grann för att få det hela rätt. Dessa tillfällen, när man efter att ha suttit och klurat ett tag till slut finner vittnesmålets svaga punkt och slänger fram rätt bevismaterial vid rätt tillfälle till tonerna av spelets mest dramatiska tema, utgör också spelets höjdpunkt. Det händer dock ibland att bevisen som det är meningen man ska lägga fram är lite väl långsökta att räkna ut, och vid sådana tillfällen finns risken att man får sitta och prova sig fram, föremål för föremål, tills man hittar rätt.

Phoenix Wright: Ace Attorney försöker leva mycket på sin humor, och även om denna ibland kan kännas lite krystad fungerar den ofta som den är avsedd. Speciellt överskådespeleriet och den parodiska överdramatiseringen vid rättegångarna är en stor källa till underhållning. Blandingen av humor och brutala mordfall leder ibland till en (ofrivillig?) svart humor i spelet, som även den får en att dra på smilbanden emellanåt.

Att Phoenix Wright: Ace Attorney har hunnit få flera Europasläppta uppföljare visar att det tydligen finns en hel del europeiska spelare som är sugna på att prova på lite ovanligare tv-spelsyrken än hemlig agent, polis, yrkesmilitär, gangster och racerförare. Och om man är beredd på och accepterar vad Phoenix Wright: Ace Attorney egentligen är, nämligen en virtuell serietidning med mycket dialog där man emellanåt måste trycka på rätt knapp för att komma vidare i storyn, tror jag att man på ett bättre sätt kan uppskatta denna annorlunda yrkessimulator. För även om det är en väldigt ojämn och tålamodskrävande upplevelse att vara tv-spelsadvokat så är det ofta också väldigt underhållande.

Samlat betyg: 8.1/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10