The Elder Scrolls IV: Oblivion

Det enda spelet jag spenderat 282 timmar på och som när jag ser tillbaks på ångrar jag inget.

Jag är verkligen ingen person som spelar mycket, jag trivs med en omgång men sen är det tillräckligt. Oblivion höll mig fast, det var som en öppen bok bara att skillnaden var att jag kontrollerade varenda rörelse.

Från att bara stryka omkring i Skingrad i inget större syfte än att sälja varor man kommit över till att stjäla värdefulla föremål till att utforska Brumas underbara terräng.

Det enda som inte tilltalade mig riktigt var huvudquestet som var aningen kort och klichéartat.
Men enligt mig är Oblivion verkligen mycket större än sitt huvudquest, och det är (läskigt nog) ett spel som tilltalar alla. Variation finns i stor skala, utforskning och strategi finner vi även här.
Hade jag kunnat få välja en virtuell plats att tillbringa min sommar hade det varit i Cyrodils vackra landskap.

Jag är kär. Jag älskade det!