Condemned 2: Bloodshot

Rummet är släckt, jag och en polare sätter igång Xboxen (360) och förbereder oss på att spela det som sägs vara ett mörkt och läskigt spel. Condemned 2: Bloodshot. Kontrollen är i mina händer och jag ska spela.
Efter ca 10 timmar har jag klarat spelet med blandade känslor...

Likt det första Condemned utspelas allt i första person och jag menar vekligen allt , vad du än gör så kommer du aldrig se Ethans kropp, med undantag från armar och ben. I filmsekvenserna får man dock se hela hans figur.
Du får som följa FBI agenten Ethan Thomas , som nu har dragit sig tillbaka från mordgåtor. Samt genomgått en större karaktärs förändring.
Med ett utseende som en luffare och en stark nuvunnen kärlek till flaskan.
Samt en attidtyd som skriker "Skit ner er" till allt och alla. Har han minst sagt tagit en helomvändning i livet.
De många hemska synerna och psykiskt störrda händelserna gör inte saken bättre.
Problemen med en sjuk kult kallad The Oro som gör agressiva männsikor ännu mer aggressiva, mord, drömmar, innre demoner samt alkohol. Gör det lite till en gissningslek vem som man ska se som fiende i den här historien.
Allt detta skapar en härlig stämning och en intressant karaktär än de i många andra spel.

Det intressanta med Condemned 2 är dock sättet det spelas på.
För olikt andra FPS så handlar en mycket större del av spelet att slåss med sina knytnävar än om att skjuta.
Hand gemängen i spelet är roliga och gör spelet mer intressant och orginellt. Det är dessutom roligt att spöa fienden med sina händer och lite då och då med en vällriktad spark. Där varje Trigger kontrollerar en hand/arm, och ett klick på den högra styrspaken avger en spark. Man kan även använda sig av en hel del festliga kombo attacker som fungerar som vilka quiktime events som helst.
Eftersom att mycket handlar om närstrid så är det inte förvånande att man kan ta upp nästan vad som helst och använda som vapen. VIlket gör det ännu roligare. Varför inte banka fiender med en skåpdörr eller kasta bowlingklot på dem. Du kommer ständigt söka efter nya av dessa tilltyg eftersom att de kommer att gå sönder efter en tid, samt att alla har sina styrkor och svagheter.
Skjutvapen finns förtås i spelet men dessa finns i färre sorter och de har begränsad ammunation så det gäller att rikta varje kula rätt.
Något som kommer påverka ditt sikte ännu mer är drinkar. Eftersom att Ethan är en alkoholist så måste han ta sig en stadig jävel innan han kan sikta ordentligt.
Ett annat moment som återkommer är brottsplatserna där du ska hitta och söka efter ledtrådar. Detta är roligt då du får en drös av olika alternativa svar(gissningar) om brottsplatsen och vad som hände, att välja emellan. Ibland ska du även ta kort på något. Du blir sedan bedömd beroende på vilka svar du valde. Detta påverkar dock inte om du klarar banan utan används bara för att låsa upp nya egenskaper och liknande. Det är fullt möjligt att klara spelet utan dem.

När det kommer till vilka man ska döda och vart så håller designen en relativt hög standard.
Fienderna ser psykiskt sjuka ut och tycks ha drabbats av någon sorts förgiftning då svart tjära eller liknande rinner från deras ögon och mun.
Deras animationer är riktigt juvliga då de regerar på slag och sparkar, deras beteende är agressivt, de springer och gömmer sig, låtsas vara skadade och det går inte alltid att förutse deras nästa drag , så det gäller att hålla garden uppe.
Fienderna varierar från brottslingar, koruppta poliser, Kultmedlemmar, små dockor som med ett vinkande förväl spränger sig själva om du kommer för nära, tjärmonster och konstiga "mutationer".
Spelet bjuder även på ett antal bossar som kräver att du utnyttjar dina närstridkunskaper, då bossarna i fråga tål och skadar mer.
Det förekommer även jakter då du är jagad av någots sorts oknyt. Dessa sekvenser kan dock kännas lite tråkiga, även om en av dem ger en riktig panikkänsla.Vilken får ni själva se.
Efter att man klarat Singleplayer kampanjen så kan man köra om vilken del som helst av spelet för att få högre betyg, eller varför inte klara några av de upplåsta små utmaningarna. Där du ska skydda poliser eller spränga upp så många dockor som möjligt m.m. Det finns även multiplayerlägen med standard och några nya modes att spela. Ett va dessa lägen är där ett lag ( de påverkade ) ska gömma 2 st bevismaterial och Poliserna ska hitta och undersöka dem innan tiden tar slut.
Deathmatcherna blir så där lagom roliga när alla står i en klunga ocjh bankar varandra med nävarna. Riktigt skoj och uppfriskande på sitt eget sätt.

Miljörena du färdas igenom är gamla hus, hotel, fabriker, museeum, ett fartyg, varvat med lite utomhus miljöer.
Inomhus miljöerna är mörka och ger en klaustrofobisk känsla som skänker osäkerhet, då du aldrig vet vart nästa fiende lurar. Då det även bjuds på en hel del skrämselmoment så kan det ibland bli extremt läskigt.
Grafiskt sätt så ser inte Condemned särskillt snyggt ut men det är inte heller något man kan klaga på. Även om vissa utomhusmiljöer ser lite för karaktärslösa ut.
Musiken passar in väl och höjer stämmningen avsevärt. Ibland nästan så att man vill stänga av och ta en paus.

Trots sin säregenhet och unika gameplay så lider dock Condemned 2 som så många andra spel av några negativa sidor.
Även om miljörena är mörka så brister just det läskiga under spelets gång då du senare har tillgång till skjutvapen och specialkrafter och miljöerna har mer ljus, vilket gör att du känner dig säker då du ser vad som händer och du oftast dödar alla fiender med några få skott, nästan utan att träffa huvudet.
Närstrid innehåller variation men det är inte tilverkat för att slåss mot många fiender samtidigt ,vilket kan skapa problem i visa situationer.
Skjutandet är lite av en besvikelse då vapnen både saknar känsla och ljud för att vara roliga att använda. Att sätta ett vällriktat skott i någons huvud är dock relativt tillfredsstållande.
Efter ett tag blir det i vilket fall som helst lite tråkigt att slåss mot brottslingar, poliser, och tjärmonster. Brottplatsundersökningarna ger dock lite variation.
Du kommer kanske spela om nivåer för att få högre poäng eller hitta gömda saker.
De små utmaningarna erbjuder lite nytt spelande men de är inte särskillt roilga för att man ska orka spela dem.
Multiplayern är intressant och ibland rolig, men efetr ett tag så märker man att det finns bättre alternativ att spendera sina timmar på.
Även storyn faller lite kort även om den är spännande, då man inte får några riktiga svar på vad allt och alla är för något eller varför.

Condemned 2: Bloodshot börjar bra med en läskig atmosfär och ett begär av att man vill veta mer. Men det går uppåt utan att nå något redigt klimax för att sedan sjunka och bara bli tjatigt.
Condemned är inte dåligt, nej då inte alls, det saknas bara det där extra mörkret och mer variation för att det ska bli njutbart.
Vilket gör att det inte hammar på den nivå som jag hoppades på.
Men det erbjuder i alla fall tillräckligt med intressanta ideer och kreativitet för att det ska vara värt att ta en titt på.

Plus: Härlig stämmning, närstrider, story, bra karaktär, stämningfull musik, mörkt
Minus: enformigt, ljust mot slutet, delvis stela miljöer, utmaningarna, Skjutvapen ljuden, inte mörkt nog

Grafik: 8
Ljud: 5
Spelbarhet: 6
Hållbarhet: 5
Totalt: 6/10