Svenska
MEDLEMSRECENSION

Final Fantasy IV

Final Fantasy IV innebar en smärre revolution när det släpptes till SNES i början av 90-talet. På många sätt definierade det mycket av vad som skulle komma att bli standard inom genren. Frågan är bara om det fortfarande känns någorlunda väsentligt även idag, eller är det bara en tråkig historielektion?

När Final Fantasy IV nådde väst under namnet Final Fantasy II var det en lite enklare version för att underlätta för de RPG-ovana västerlänningarna. Nu förutsätter Square Enix i och med DS-versoinen att vi lärt oss ett och annat under nästan två decennier. Final Fantasy IV till DS har nämligen svårighetsnivån uppskruvad hela vägen till hardcore.
Tre timmar in i spelet har jag redan fått bita i det texturpixliga gräset sju gånger innan jag lärt mig att inte underskatta bossarna. Åtta timmar senare slungas jag ändå fortfarande tillbaka till titelskärmen relativt regelbundet, speciellt vid bossmöten.
Och trots att jag svär och gnäller så älskar jag det innerst inne, varenda gång. Jag är alltid motiverad att försöka igen med en annan taktik. Trots sina år på nacken har spelet fortfarande nog med taktiskt djup för att man ska grunna på olika strategier mellan spelomgångarna.

Square Enix har verkligen lyckats behålla de goda -om än inte alltid färska- ingredienserna från originalversionen. Men det finns även inslag som enligt de flesta är alldeles för mycket av färskvara för att behålla sin goda smak under sjutton år. Jag pratar främst om random encounters. Något som de flesta förutom Hironobu Sakaguchi idag skrattar åt och helst undviker. Men här måste man ändå berömma Square Enix för hur de lyckats lindra problemet.
Hela nedre skärmen täcks av en mycket exakt karta över området man befinner sig i. Den är faktiskt så specifik att jag ofta finner mig själv med att bara titta på den, och helt ignorera protagonisten på översta skärmen. Vilket är synd, eftersom omgivningarna stundtals är riktigt fina.

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10