Svenska
MEDLEMSRECENSION

Halo: Combat Evolved

Det är en konstig känsla att recensera ett 7 år gammalt spel. Så det blir inte riktigt en recension. Mer som en berättelse av min upplevelse av Halo. Det här är min uppfattning om spelet som förändrade min värld. Spelet som fick mig att bli en gamer. Världens absolut bästa spel.
Halo.

Jag kan ju börja den här texten med att säga att jag till en början inte gillade Halo överhuvudtaget. Konstigt med tanke på hur jag upplever det nu.

När jag fick min Xbox på min tolvfte födelsedag den första augusti 2004 fick jag med två spel. Midtown Madness 3 och Halo: Combat Evolved. Midtown Madness 1 och 2 hade jag kört hos kompisar och tyckte dem var skitroliga, så att endast köra trean var en självklarhet. Halo testade jag på lite snabbt men fattade inget tycke för det. Jag var då helt ovan vid kontrollen och jag gillade inte tanken på att man skulle springa runt i hela spelet och skjuta på färgglada aliens.

Men så en dag, kanske 2 veckor efter jag fyllt år, tänkte jag "Äh vad tusan, jag ger det en ny chans." Sagt och gjort. Jag lärde mig kontrollerna ordentligare, började utveckla taktiker för att överleva den hårda värld som svårighetsgraden Easy utgav, och till slut klara mig igenom den första banan. Det var då, när jag krashlandade på den stora ringen (som så många andra) jag insåg hur grymt spelet var. Jag fick nu en enorm yta att gå runt utan att tänka på alla de jobbiga väggar och trånga gånger den första banan hade. Nu fick jag även ett par nya vapen, någon ny fiende och till slut fick jag ratta en stor jeep också. Därifrån kunde jag inte sluta spela. Spelet sög in mig i dens helt otroliga värld. Jag klarade mig till femte banan när jag till slut gick och la mig. Allt jag kunde tänka på var Halo, Halo, och Halo. Och Halo.

När jag två veckor efter det klarade ut spelet (Det tog tid innan jag fattade vad man skulle göra på sista banan innan man skulle ratta Warthogen en sista gång) var jag mållös. Är det verkligen slut nu? Jag stirrade på skärmen i chock när eftertexterna rullade in. "Nej nej nej, det får inte vara slut nu!" Men det var det. Lite nedstämd men ändå nöjd med att ha klarat av spelet satte jag mig vid datorn. Då slog det mig. "Jag måste ju kolla Halos hemsida, se om det finns något coolt där!" För upp till den tidpunkten hade jag inte gjort det. Och snacka om att jag då blev ännu mer chokerad än tididigare under dagen. Jag såg nu namnet Halo. Med en tvåa till höger om det. Med ett releasedatum senare i år. Jag gav upp ett tjut av förtjusning. Det var inte slut.

Inte då, i alla fall. Nu har man tagit sig igenom alla de tre fantastiska spelen, och trots att de båda uppföljarna är underbara är ettan fortfarande det bästa utav dem. Och världens bästa spel.

För alltid, antagligen.

Till alla som undrar så kan jag säga att nästa recension jag skriver faktiskt ska bli en riktig recension.

Medlemsrecensioner46
Samlat betyg: 9.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10