World of Warcraft

I skrivande stund har jag inte spelat spelet på drygt två månader, men när vi åkte hem ifrån vår semester i USA så tänkte jag på vad jag saknade i Sverige. Det var då jag kom ihåg alla gyllene stunder med WoW. Jamenar, När man är i en instance med 4 andra schysta äventyrare, ja det är helt enkelt bara ren spelglädje. Inget annat. Förutom massa utröstning och exp förstås ;). Exempel: Jag och min kompis (Bindman och Flinkman) skulle gå in i Zul'Farrak. Så vi ordnade en liten grupp och gick in. Men det roliga var att varenda en i gruppen var hunter eller warlock och bara min kompis (han är inte så bra, inte så bra alls) och en alvtjej dog. Vi rensade hela instancen och ner det var hejdådags så tog hammarbäraren hammaren och slog hejdå på gongongen. Ahhh... Gud vilka minnen. Om ni är en sån person som skippar alla sånna ställen, snälla gör inte det. Det här spelet är bäst med några kompisar och massa monster att döda. Det är sämst när man är pank, har skitsopig utrustning och questloggen full med döda monster quests och man vet inte vart man ska börja.

Ibland tänker man: varför spelar jag det här? Varför är det kul egentligen? Men tänk inte så! det är någonting trollbindande med det här spelet som inte går att beskriva. Grafiken må vara gammal och ful på många ställen men miljöerna är så stora och varierande så bry dig inte om det. Bry dig om hur vackert spelets helhet är, från öde vinterlandskap till regnskogar med apor och dinosaurier till stekheta öknar utan en kulle så långt ögat når. MEN ögat når inte så långt, och det är spelets största brist. Man kan se kanske 100 - 150 meter framför sig men inte längre, uschiamej.

Men musiken är andra bullar, ja gud vad jag älskar den. Gnomernas pling plongiga munter sång och stolta Orgrimmarmelodin när man kliver in i staden. Mysko tonerna från Undercity och mörka låtarna från Deadmines. Jag kan nynna mig till tonerna i Tanaris och Stranglethorn vale nästan utantill och Plaguelands dystra toner passar perfekt till alla zombiesar och skelett som vandrar i det en gång stora kungariket.

När jag vandrade ut från Deadmines efter att ha besegrat Van Cleef och sagt adjö till mina vänner så är det en mäktig känsla. Att stå högt uppe på berget på mörka kvällen, helt ensam och med det enda ljuset kommer från månen och det ensamma fyrtornet från kusten med den lilla tjuvstaden Moonbrok under sig är en känsla långt över mycket annat i spelvärden. Samma sak på Halloween när man är i Brill klockan 12 på natten och väntar på den huvudlöse riddaren, Då sitter alla vid en liten lägereld och pratar för att göra nåt med tiden. Vi pratar historier, berättar skämt, dansar, duellerar och badar i vattenkaret (?). Det är dom små speciella tillfällen då alla spelare lever sig in i rollen som spelet är som bäst. Jag ångrar fortfarande djupt att jag inte valde en roleplaying server istället för en vanlig.

Fast det finns några dåliga punkter också.
Att springa i en 30 - 60 minuter från ett ställe till ett annat är ingen ovanlighet, tills man får ett riddjur. Men då blir ställena bara större och man önskar att den var snabbare. och sen när man har vart på ett ställe och börjat vänja sig så får man uppdrag som tar en till ställen på den andra kontinenten och vips så har man quests på två eller tre olika ställen och man har ingen aning vad man ska göra näst. Jag till exempel trodde att jag skulle få komma till Winterspring men rätt som det är så blir man skickad ända till Plaguelands och så blir man särad på två kontinenter. Dom kunde ändra så att man va på en kontinent i taget och inte skicka en imellan hela tiden som kostar både tid och pengar. Sen saknar jag väldigt mycket en noteringspenna till kartan så att man kan skriva ner massa saker som man annars tappar bort. Jamenar, om man hittar en gubbe mitt i djungeln som ger en ett quest så är det näst intill omöjligt att hitta han igen sen och några quests ger väldigt otydliga beskrivningar om vart man ska.

Men när man questar med sin närmste kompis och står sida vid sida och dödar så är det här spelet helt... Ja... Fantastiskt! Men min kompis Flinkman slutade för ett tag sen och gud vad jag saknade han. Även fast han var en n00b.
det här spelet bygger på upptäckarglädje och samarbete, ibland är det fantastiskt, ibland är det pest och pina.
Men det är bara helt fantastiskt. Skjälv är jag Bindman, Level 59 dvärg jägare "The Pigmaster" Ägare till grisen Macro och Mr. Wiggles, stolt äventyrare av The Argent Dawn.

Nu till + och -...

Plus:

...Instancerna
...Miljöerna
...Kompisarna
...Musiken
...Högtiderna
...Alterac Valley

Minus:

...Quest och pengakrisen
...Förflyttnings questarna
...Alla idioterna
...Låååååånga kedje quests
...Flinkman som slutade och Wizar som bytte server